…finns det flera fronter i civilisationernas krig, västvärldens totala krig mot ’the rest’.
På kulturfronten pågår ett korståg mot ”islamistiska fundamentalister och terrorister”, där borta och här hemma. Jyllands-Postens provokativa publicering av en serie dåliga satirteckningar är bara det senaste. Återigen står det klart att det västliga perspektivet är ”sekulärt” och ”upplyst” det vill säga rationellt. Motreaktionerna är ”fundamentalistiska”, alltså irrationella, farliga.
Här har vi sambandet mellan kulturkriget mot islam och andra fronter i en global strid mellan ”oss” och de andra.

Ett aktuellt exempel är sabotaget mot södra Afrikas mödosamma avkolonialisering. Kolonialism i Afrika legitimeras då som nu med mycket upplysta, rationella skäl. Enligt denna logik blir till exempel hets mot muslimer ett försvar för yttrandefriheten. Men vad har nu kulturkriget mot islam att göra med kolonialismen i södra Afrika? Jo, den logik som en gång i tiden legitimerade kolonialismen gäller i bägge fallen: Kategorisera, kulturalisera, rasifiera, främmandegöra dem som ska utsugas.
På den sydafrikanska fronten förhindras än idag alla försök att få bukt med orättvisorna från kolonialtiden. När de vita storböndernas makt över jordens resurser äntligen ska brytas – så varnar som ett brev på posten västvärldens upplysta ekonomiexperter för ”Zimbabwe-spöket”. (Där vågade regeringen nämligen, två årtionden efter befrielsen, börja expropriera mark.)
Bra att Sydafrikas regering uppenbarligen inte längre låter sig skrämmas av denna propaganda: Från och med mars ska det bli möjligt att expropriera vita storägares mark. Det meddelade president Thabo Mbeki i förra veckan.
Givetvis kommer detta att betecknas som ”omvänd rasism”, ”populism” och ”ekonomiskt vansinne”. Låt gå för det.