Försök inte att ställa en puckelrygg mot väggen, säger ett gammalt ryskt ordspråk. Innebörden är att man inte ska förvränga fakta. I Gustav Landströms ledare (Flamman nr.44) hittar vi dessvärre en hel del puckelryggar.
Det duger inte att som Landström nämna Rysslands krigsförbrytelser i Ukraina och Syrien i en bisats, utan att bemöda sig om att dra några slutsatser av dessa. Särskilt inte om man samtidigt talar om ”myterna om den ryska björnen”, att Ryssland behöver ”skydda sig från den inringning som Nato genomfört” och att ”talet om rysk upprustning får bedömas som propaganda”. Låt oss försöka räta ut pucklarna.

För det första: Frågan om svenskt medlemskap i NATO har egentligen inte att göra med det ryska hotet. Givetvis påverkas opinionen av rapporteringen om Ryssland. Men med eller utan NATO utgör dagens Ryssland ett uppenbart säkerhetshot både för Sverige och andra länder. Resonemanget ”u-båten togs inte på bar is, alltså finns inget hot” är ohederligt. Som Mattias Göranson själv konstaterar i Filter: att ubåtskränkningarna inte gick att belägga den här gången bevisar inte att Ryssland inte genomför militära operationer på annat håll. Krimannekteringen, ryska trupper i Östra Ukraina, ryska båtar som kränker baltiska vatten regelbundet, ryska flygplan som dyker upp systematiskt i EUs luftrum, exemplen kan göras många. Metoden att fästa sig vid enskilda fakta när tendensen är uppenbar används flitigt i all slags propaganda.

För det andra: Landström för ett märkligt resonemang om Putilov-affären som ett tecken på rådande antiryska stämningar. Vad menar han egentligen här? Om något är fallet ju snarare ett paradexempel på hur Ryssland använder högerextrema partier i Europa som tentakler i destabiliserande syfte. Det är inget nytt – det räcker att se hur alla Europas rasister (inklusive SD) röstar i EU-parlamentet på ett sätt som välkomnas i Kreml. Detta, plus Putilov, förstärker bara bilden av säkerhetshot.

Och så den tredje puckeln: pro- eller antiputinska ”Vänsterfronten”. Dess ledare Sergej Udaltsov sitter i fängelse efter att ha deltagit i en putinkritisk demonstration, det så kallade Bolotnajafallet. Faktum är att han trots det helhjärtat stödjer Krim-annekteringen och separatist-”republikerna” i Östra Ukraina, utifrån sovjetnostalgiska resonemang. Detta oavsett Putilov och ”ryska hotet”.

Sammanfattningsvis: Att Putins nationalistiska, högerextrema regim beskrivs som ett säkerhetshot är inte ”rysskräck” eller ”antirysk propaganda”, det är fakta som bör tas på allvar. En luddig mittenposition av typen ”Inte putinist, men…” är otillräcklig. Kreml bedriver en politik som har många beröringspunkter med framväxten av högerextrema, främlingsfientliga krafter i Europa och för oss med hjärtat till vänster är det en plikt att alliera oss med de demokratiska krafter i Ryssland och Ukraina som bekämpar denna utveckling. Det är allvarligt att en ledarskribent i en av Sveriges viktigaste vänstertidningar inte klarar detta.

Läs Gustav Landströms svar här.