Istället för att komma till bukt med de ökade sjuktalen genom satsningar på människors hälsa, ett vettigt arbetsliv och rimliga ersättningar ger regeringen direktiv till Försäkringskassan om att minska antalet personer som får sjukpenning. Man försöker göra det baklänges genom att administrera bort de sjuka.
Från och med den 1 november förra året började nya tillämpningsregler för sjukintyg att gälla hos Försäkringskassan (vilket vi skrev om i Flamman nr. 42/2016). Detta har lett till fler avslag för sjukpenning och till längre handläggningstider, rapporterade tidningen Arbetet om i förra veckan.
Att fler nekas sjukpenning leder inte till att fler blir friska – snarare tvärtom. Hur självklart detta än kan tyckas, verkar det ändå behöva sägas gång på gång. Man kunde önska att regeringen satte ett likamedtecken mellan hur många som får sjukpenning och hur många som faktiskt är sjuka – men istället för att på riktigt försöka komma till bukt med de ökade sjuktalen ger man direktiv till Försäkringskassan att minska sjukpenningtalet. Istället för att satsa på människors hälsa, vilket i sig rimligen borde leda till minskade sjukskrivningar, försöker man göra det baklänges.
Visst görs det satsningar på folkhälsan – till exempel de nya bilderna på ledsna barn och ruttna fötter på cigarettförpackningarna. Men samtidigt har vi en vård i kris, där akutsjukhusen är ständigt överbelagda och där personalen vädjar om att något görs åt deras arbetssituation. För att inte tala om psykiatrin (vilket vi redan gjort, t.ex. i nr 37/2016) och den resursbrist som råder där.
Ovanpå den såväl logiskt som politiskt klandervärda jakten på sjuka och deras rätt till ersättning, så lägger Försäkringskassans nya tillämpningsregler även ytterligare börda på en redan hårt belastad sjukvård.
Ovanpå den såväl logiskt som politiskt klandervärda jakten på sjuka och deras rätt till ersättning (Arbetet 1/2), så lägger Försäkringskassans nya tillämpningsregler även ytterligare börda på en redan hårt belastad sjukvård. Läkare får lägga tid på att komplettera sjukintyg som de redan skrivit, för att Försäkringkassan inte anser att de på ett tillräckligt tydligt sätt visar exakt hur nedsatt patientens arbetsförmåga är.
Medan läkare får komplettera redan skrivna intyg och skicka in till Försäkringskassan som ska bedöma dem igen, så sitter den sjukskrivna och väntar på sin sjukpenning. Det är inte ovanligt med handläggningstider på två, tre månader. Under handläggningstiden är det dessutom svårt, för att inte säga omöjligt att söka försörjningsstöd, då det krävs ett avslag från Försäkringskassan för att få ett sånt. Då blir skyddsnätet inte längre samhället, utan vänner och familj. Ett skyddsnät som många saknar.
Extra administration för sjukvården, extra ekonomisk utsatthet för de sjukskrivna. Men Försäkringskassan kan i alla fall stolt visa upp sina minskade sjukpenningtal. Är det verkligen så här vi vill att det gemensamma ska skötas?
