I Brasilien, med över 170 miljoner invånare, växer just nu världens kanske största och starkaste arbetarrörelse fram. Två nyutkomna böcker berättar om den brasilianska vänstern och dess utmaningar. De amerikanska journalisterna Sue Bradford och Bernardo Kucinskis bok President Lula och Brasiliens arbetarparti handlar om rörelsen bakom Luis ”Lula” Ignácio de Silva, som 2002 valdes till Brasiliens president. Lula tillhör PT (Partido dos trabalhadores, Arbetarpartiet), ett brett och demokratiskt socialistiskt parti. Hans valseger var, enligt författarna, ”den latinamerikanska vänsterns största politiska framgång sedan Salvador Allende”.
Brasilien har stora statsskulder och måste låna pengar bara för att betala räntorna. Det innebär svåra vägval för regeringen. Dels måste man lyda de utländska långivare som kräver fler nerskärningar, dels måste man ta hänsyn till sina vallöften och till de folkrörelser som PT stöder sig på.
Situationen kompliceras av att partiet inte har egen majoritet i parlamentet, utan måste samregera med borgerliga mittenpartier.

Oavsett hur den ekonomiska politiken lyckas har PT genomdrivit flera demokratiska reformer. Boken ger exempel på lokala demokratiexperiment i de distrikt där PT styr. Kanske viktigast av allt är att Lula valt att driva en självständig utrikespolitik. Förhoppningsvis kan det bidra till att bryta USA:s dominans över Latinamerika.
En av de rörelser som burit fram president Lula är MST (Moviemento dos trabalhadores rurais sem terra – Rörelsen för jordlösa lantarbetare).
Lennart Kjörlings Så länge det finns hunger handlar om MST och om de brasilianska jordlösas kamp.
I Brasilien finns många stora jordägor som inte brukas. Aktivister från MST ockuperar dessa och bygger upp bosättningar och kooperativ. Ibland svarar jordägarna och polisen med våld. Under de senaste 20 åren har över 1 200 jordlösa dödats i konflikter om jorden.
Lennart Kjörling beskriver ingående MST:s historia och uppbyggnad. Han försöker inte dölja sina sympatier för rörelsen. MST är välorganiserat, men har en mycket decentraliserad hierarki. Detta gör rörelsen mindre sårbar.
Det är omöjligt att inte bli glad och hoppfull över beskrivningarna av MST:s projekt. MST arbetar inte bara med jordfrågor, utan även med jämställdhet, demokratifrågor, miljöskydd och folkbildning. I varje nytt läger börjar man med att starta upp en skola.
En annan värld är inte bara möjlig, den är redan under uppbyggnad. Det är svårt och det tar lång tid. Men det går framåt.