”Krossa islam! Krossa islam!” Orden dånade över Hamngatan i centrala Stockholm, mitt på ljusan dag. Först trodde jag att jag hört fel. När jag tittade upp såg jag ett 70-tal flaggviftande personer, mest män, komma emot mig strax efter att jag lämnat den antirasistiska demonstrationen på Sergels torg för att köpa ballonger till ett kalas. Några såg ut som MC-knuttar, några var rakade med bomberjackor, men de flesta såg ut som nationalekonomer från Stockholms universitet.
Det var en bisarr syn, så luttrad man blivit på senare år med Ebba Buschs och Richard Jomshofs oförblommerade avhumanisering av muslimer. Det som i facebookeventet formulerats som ”Sverige mot islamiseringen”, en hållning tryggt förankrad i regeringen, handlade alltså hela tiden om eliminering av en av världens största religioners rätt till existens på svensk mark. Bort med allt.
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!
