Tommy Andersson, arbetsmiljö-ansvarig i Hamnarbetarförbundet och huvudskyddsombud i Stockholms hamn sedan mer än 20 år, förklarar varför direktivet var så farligt.
– Varenda paragraf i Arbetsmiljölagen och i förordningarna bygger på arbetarhistoria, på mänskligt lidande. När vi vunnit dessa dyrköpta segrar, vad gör motståndarsidan? Man underminerar möjligheten att efterleva lagarna.
En fungerande arbetsmiljölagstiftning bygger på ett fungerande aktivt arbetsmiljöarbete i företagen.
Det handlar om hur effektiv Arbetsmiljöverkets organisation och inspektionsverksamhet är – men framför allt om deras samarbete med ”de ställföreträdande arbetsmiljöinspektörer” som de lokala skyddsombuden är, betonar Tommy Andersson.
– Vi är trots allt där hela tiden medan inspektörerna aldrig kan bli mer än gäster i verkligheten.
– Skyddsombuden och fackombuden är oupplösligen förenade. Utan starka fack, utan skyddsombud, blir det bara en ”sovjetisering”: fernissa utan motsvarighet i verkligheten.

I början av 1900-talet bestod hamnarna av små stuverier, där verksamheten byggde på manuellt arbete och handhållna verktyg och investeringsbehoven var små, förklarar Tommy Andersson.
Så småningom, med ökade godsmängder och mer maskinell utrustning ökade investeringsbehovet. Stuveribolagen gick omkull eller slogs ihop. Senare bildades kommunala hamnbolag vari kajer, kranar och personal rymdes i samma bolag.
– Att skapa konkurrens på det sätt direktivet ville, vore att ta flera kliv tillbaka i historien – till något som sedan länge visat sig dödfött.
Hamndirektivet skulle öka möjligheten till att ha konkurrerande stuveribolag och – mest kontroversiellt – rederiernas rätt att använda egen personal för lastning och lossning.
Dels ville man slå sönder de fackliga strukturerna, dels ville man komma bort från de kostnader som en bra arbetsmiljö och kompetenta, välutbildade hamnarbetare innebär.
– Lyssna bara till vad Michael Treschow säger på frågan varför svenska investerare drar sig österut: ”vi ska utnyttja vad dom är bra på”. Alltså låga kostnader, att vara fattiga och oorganiserade!
– Sveriges hamnar [branschorganisationen] borde ha stått på vår sida i den här frågan och försvarat hamnarnas organisation. I stället lyssnar de på partsintressena från transportköpare och rederier.

Direktivet gick stick i stäv med övrig utveckling inom EU. Flera EU-direktiv på arbetsmiljöområdet har inneburit förbättringar och förstärkningar av lagstiftningen i Sverige. Andersson är visserligen EU-kritiker men menar att EU på många sätt spelar en progressiv roll på arbetsmiljöområdet. Ett skäl till EU-parlamentets nej till hamndirektivet kan bland annat vara just denna krock, tror han.
– Det har varit en intensiv kampanj under tre års tid, med demonstrationer, strejker, uppvaktningar och information. En oerhörd aktivitet, som medförde en fantastisk framgång för inte bara Europas utan även världens hamnarbetare.