”Sergej förblir, trots sitt moraliska och politiska förfall, en karaktär som inte passar in i ramarna för en total diktatur. Hans behov av att åtminstone ge sken av en gatans politik, även av den mest skamliga och clowniga sort, är för stort. Och därför tas den möjligheten bort som en levande påminnelse om att en sådan politik i princip är omöjlig.”

Jag ringer upp Budraitskis i samma app, där han berättar om de två egentliga anledningarna till att Udaltsov har arresterats.

– Udaltsov är känd för sina utomparlamentariska gatuaktioner, något som inte längre är tillåtet på grund av kriget. Dessutom är det denna gång inte tillåtet att kampanja som ett alternativ till Putin alls inför valet. Därför inledde Kommunistpartiets kandidat Nikolai Kharitonov sin ”kampanj” med att slå fast att Putin är landets bästa president någonsin, och att det inte finns något att kritisera honom för. Med en sådan atmosfär blir Udaltsovs politiska beteende ett problem.

Sergej Udaltsov är ledare för Vänsterfronten, ett litet alliansparti som kallar sig revolutionärt socialistiskt, men som eldar på kriget mot Ukraina. Gruppen är aktiv i koalitionen Rysslands nationella patriotiska krafter, även kallat den ”patriotiska oppositionen”, som kritiserar Putin för att krigsinsatsen i Ukraina är för vek. Den brokiga alliansen leds av Kommunistpartiet och består av allt från vänstergrupper till ultranationalister och monarkister.

Målet är att eliminera all politisk opposition och skapa en rädsla hos alla som vill organisera sig.

Den officiella anledningen till arresteringen är en kommentar som Sergej Udaltsov fällde för några år sedan inför medlemmar av Kommunistpartiet och Vänsterfronten (partierna står varandra nära, och vissa medlemmar har dubbla medlemskap). Några unga aktivister i en rysk provinsstad hade arresterats med anklagelser om att ha grundat en regimkritisk terrorgrupp, enligt Budraitskis på falska grunder, och Udaltsov sade att det rörde sig om bra människor som borde bli släppta.

I somras arresterades landets viktigaste vänstertänkare Boris Kagarlitskij för ”ursäktande av terrorism” på liknande grunder – i det fallet för ett meddelande på Telegram om att den ukrainska brosprängningen i Krim skulle få militära konsekvenser för Ryssland – vilket Flamman rapporterade om i augusti.

– Om du bor i Ryssland och skriver att Kagarlitskij är en bra kille, eller uttrycker solidaritet med politiska fångar, så kan det räknas som att ursäkta terror. Det är den nivån som det ryska förtrycket är på nu. Den här artikeln skulle kunna räknas som ett brott om den publicerades i Ryssland – och du skulle riskera sju års fängelse.

Sergej Udaltsovs politiska resa högerut liknar Boris Kagarlitskijs.

Under de omfattande gatuprotesterna mot valfusk 2011 var Udaltsov en av ledarfigurerna, och tillsammans med Aleksandr Navalnyj krävde han demokratiska val. Detta var under Dmitrij Medvedevs presidentskap, och Vladimir Putin förväntades återvända till posten i mars nästa år.

I efterhand ses protesterna som den största utmaningen någonsin mot Putins regim. Där deltog inte bara den ”ickesystemiska” oppositionen med grupper som inte spelar med i valcharaden, utan även den ”systemiska” oppositionen av Kreml-lojala partier, som får delta i valen mot att de accepterar styrets spelregler.

Vänsterfronten fyllde gatorna med en påkostad show av röda fanor och banderoller, vilket framstod som märkligt i den övriga vänsterns ögon, med tanke på att Udaltsovs parti var så litet. Senare visade det sig att han i hemlighet tagit emot pengar av en ”georgisk affärsman” i Minsk – som i själva verket var arrangerat av en agent för den ryska säkerhetstjänsten FSB. Enligt Ilja Budraitskis ses Sergej Udaltsov därför inte längre som trovärdig i den utomparlamentariska vänstern.

Med åren har Udaltsov utvecklat starka band till Rysslands ultrahöger, men till skillnad från Boris Kagarlitskij har kriget i Ukraina inte fått honom att ändra sig. I stället har han närmat sig folk som militärbloggaren med alias ”Igor Strelkov” (egentligen Igor Girkin), en dömd krigsförbrytare och tidigare försvarsminister i den ryska marionettstaten ”Folkrepubliken Donetsk”. Även han arresterades förra året för ”extremism”, efter att han i samband med Wagnerledaren Jevgenij Prigozjins misslyckade statskupp bland annat kallat Putin för en ”fegis”.

Ilja Budraitskis säger att det tidigare har varit möjligt att kritisera Putin inom inrikespolitiken, men att det sedan invasionen har uppstått en ”Krimkonsensus” som även omöjliggör kritik mot krigsinsatsen.

– Det har uppstått en märklig samsyn mellan delar av vänstern och högern om att Ryssland befinner sig i ett existentiellt krig mot ”Väst” och att Ukraina är ett fascistiskt land som borde elimineras. Resultatet blir en dröm om krigssocialism som implementeras från toppen, med en ekonomi som reformeras i en mer planerad riktning.

Arresteringen av Sergej Udaltsov visar enligt Ilja Budtraitskis att det inte längre är möjligt att kritisera regimen alls.

– Målet är att eliminera all politisk opposition och skapa en rädsla hos alla som vill organisera sig. Men det finns också en utveckling i denna logik, där repressionen blir allt mer ideologisk. Det handlar nu inte längre bara om att utveckla samhället, utan om att rensa det från ruttna, sjuka element som homosexuella, liberaler och kommunister. Syftet är att skapa en etisk stat. Denna tendens kommer att bli starkare efter att Putin vinner valet i mars.

Även Greg Judin (bilden), statsvetare i Moskva och politisk aktivist, tror att arresteringen förebådar ett ökat förtryck mot den lilla vänster som finns kvar.

– När Kagarlitskij fängslades i somras fruktade många en ökad repression mot vänstern, men det hände inte. Den här arresteringen skulle kunna betyda att planen har återupptagits. Så visst är jag orolig.