Svenska säkerhetspolisen har uppgett att det finns kopplingar till islamisk extremism. De närmare misstankarna, liksom bevisen, är hemligstämplade men i protokollet från häktningsförhandlingarna anges ”mord och allmänfarlig ödeläggelse /…/ riktats mot staten Irak”. Brottet ska ha begåtts mellan december och april 2004.
Det handlar troligen om någon slags medhjälp till något som hänt i Irak.
Men om det rör attackerna mot civila och mot Röda Korset, eller mot USA-trupper får vi inte veta. Om det rör det senare, kan det vara politiska tolkningar som får juridiska konsekvenser genom terroristlagen.
– De som dödat civila och sprängt bilar, begår brott under vilken rättsordning som helst, säger Iain Cameron, professor i folkrätt i Uppsala.
Så långt är det enkelt. Men i synen på vad som är motståndsrörelse och dess förpliktelser och rättigheter blir det mer komplicerat. Vilken rättsordning är tillämplig? Vad ses som inbördeskrig och ockupation? Och så vidare.
– FN accepterar egentligen även motståndsrörelse riktad mot FN-trupp, bara det sker inom ramen för den humanitära rätten. Och FN-soldaterna får skjuta tillbaka.
Cameron vill inte uttala sig närmare i detta enskilda fall, men menar rent allmänt att en motståndsrörelse, som respekterar humanitär rätt, har rättigheter.
– Det är långt ifrån oproblematiskt ur folkrättsligt perspektiv, vilket gör det svårt för svenska åklagare som inte är vana vid sådana politiska bedömningar.
Hos regeringen är tongångarna annorlunda. I november 2003 intervjuades Laila Freivalds i SR Ekots lördagsintervju, och menade då att det kanske gick att betrakta den irakiska motståndsrörelsen som ”frihetskämpar”.
Nu säger Marie Jacobsson, folk-rättsexpert på Utrikesdepartementet, att FN:s säkerhetsråd sedan augusti 2003 godtagit Iraks styrande råd som en – åtminstone tillfälligt – legitim representant för Irak.
Sedan dess har en ny irakisk konstitution antagits.
Genom det planerade maktöverlämnandet den 30 juni och valet 2005, blir makten helt överlämnad till det irakiska folket, säger Marie Jacobsson.
– FN har sagt att vi befinner oss i en övergångsperiod, och i det läget finns inget utrymme för motstånd.
Enligt Jacobsson kan vem som helst kalla sig motståndsrörelse, men för att omfattas av rättigheter, särskilt till krigsfångestatus, krävs att det också finns en fungerande militär struktur.
– Man måste skilja på vem som har rätt att bedriva motståndet och hur motståndet bedrivs.
Vad blir alltså synen på den, enligt flera uppgifter, alltmer enade nationalistiska motståndsrörelsen?
– Många skulle nog betrakta den verksamheten som kriminell, eftersom de inte företräder folket som helhet. Jag har svårt att hitta en otvetydig grund för att enstaka motståndsmän skulle ha rätt att bekämpa utländsk ockupationsmakt, säger Marie Jacobsson.
När EU:s rambeslut om terrorism antogs, varnade människorättsorganisationer för otydlighet och exempelvis att skiljelinjen mellan terrorism och legitima motståndsrörelser inte var tillräckligt tydlig.
EU:s terroristlistor har lagt gränsdragningen i regeringarnas händer.
EU:s terroriststämpling av palestinska PFLP valde exempelvis att terroriststämpla palestinska PFLP i juni 2002, vilket kunde fått rättsliga konsekvenser då Ung vänster i protest skänkte pengar till PFLP. Men åklagaren väckte inte åtal. Rättsläget är inte klargjort.
Terroristbrott är inte något särskilt brott. Alla brott i terroristlagen är redan straffbara. Skillnaden ligger i resultatet – om den kan”allvarligt skada en stat eller en mellanstatlig organization” och i syftet att injaga skräck eller tvinga myndigheterna till någon åtgärd.
Men terroristlagen öppnar för en parallell rättsordning, med större möjligheter till hemliga tvångsmedel, frihetsberövande utan domstolsprövning, och av-/utvisning utan möjlighet att överklaga.
