Det finns många vittnesmål om de japanska soldaternas förbrytelser mot lokalbefolkningen under slaget om Okinawa. Exempelvis att handgranater delades ut till civila, som beordrades ta sina liv hellre än att bli tillfångatagna. Men regeringen menar nu att självmorden var frivilliga.
Författaren och nobelpristagaren Kenzaburo Oe tillhör kritikerna. I sin essäsamling om Okinawa från 1970 namngav han japanska militärer som delaktiga i beordrade massjälvmord. Nu pågår en juridisk process där en del av dem anklagar honom för förtal. Tjänstemän på utbildningsdepartementet har bland annat hänvisat till den processen som försvar till sitt beslut.
Bitter konflikt
Kriget i Stilla Havet mellan Japan och USA utvecklades tidigt till en än bittrare konflikt än den europeiska västfronten. Ryktena om att motståndarsidan vägrade ta krigsfångar var inte grundlösa, men överdrevs av den japanska militären för att få fler att slåss in i döden. Kritikernas huvudpoäng är inte att civila beordrades att ta livet av sig, utan snarare att de övertygades att göra det. En Okinawabo konstaterar i debatten att det inte förekom några massjälvmord på de öar där den japanska militären saknade trupper.
Cirka 200.000 människor dog i det tre månader långa slaget om Okinawa. Hälften av dem var civila.
Trots att kriget uppenbart var förlorat, inleddes inga fredsförhandlingar. Tvärtom beslutades det att Okinawa, vars status i det japanska imperiet var relativt hög, skulle förloras så kostsamt som möjligt.
Kritiken mot utbildningsdepartementet har varit hård på Okinawa. Skillnaden i historiesyn gentemot regeringen syns tydligt på ögruppens muséer. Dels har prefekturen ett stort museum om kriget och den påföljande amerikanska ockupationen, som inte tvekar att gå igenom de japanska krigsförbrytelserna. Dels finns Himeyuri Fredsmuseum, som metodiskt går igenom hur utbildningssystemet då användes för att stärka militarismen.
Lojal uppoffring
I skarp kontrast mot dem har den japanska flottans gamla högkvarter på Okinawa gjorts om till ett betydligt mer nationalistiskt museum. Där lyfts en ansvarig hög officerare fram som hjälte, som tackar folket på Okinawa för deras lojala uppoffringar i ett brev skrivet strax innan han skjuter sig själv för att dö en ”hedersam död”. Det muséet rekommenderas i regeringens turistkampanj Yokoso Japan, till skillnad från det uppenbart både mer välbesökta och professionellt utarbetade fredsmuséet.
Takejiro Nakamura, en då 15-årig skolpojke, berättade i en intervju med New York Times om hur armén under lång tid hade präntat in historier om att USAs militär inte tagit krigsfångar på de andra öar de invaderat. Att kvinnorna våldtagits och dödats och att männen krossats under pansarvagnar. ”Den japanska kejserliga armén tog upp det där gång på gång, och vi trodde på det helt och hållet.”
”Svårt ta livet av sig”
Han minns hur hans 20-åriga storasyster fick panik när fiendetrupperna närmade sig. ”Jag hörde min syster ropa ‘Döda mig nu, skynda dig’”. Deras mamma tog ett rep och ströp systern. ”Jag försökte också strypa mig med ett rep, men jag fortsatte andas. Det är väldigt svårt att ta livet av sig.” Bara minuter senare togs de tillfånga, utan att utsättas för några förbrytelser.
Hans mor överlevde också, och blev mer än 80 år gammal. De pratade om kriget, berättar Nakamura, men aldrig någonsin om hur systern dog.
