Vad som bör betraktas som konst är en fråga som återkommande debatteras, men vad konsten faktiskt gör – och under vilka förutsättningar den existerar – diskuteras mer sällan. I boken Konstringar – vad gör samtidskonsten lyfter däremot konstkritikern och curatorn Maria Lind just dessa frågor.

Genom detaljerade beskrivningar av 20 samtida verk framträder en bild av den kapitalistiska och institutionella kritik som präglar dagens konstscen. En annan trend Lind pekar på är hur kollektiva processer och tidskrävande hantverk ges allt större utrymme, som en reaktion mot ett individualistiskt samhälle där massproduktion och effektivitet annars premieras.

Även om Linds extrema tilltro till konstens möjlighet att skärskåda sin samtid eventuellt kan ifrågasättas så är flera av exemplen hon lyfter intressanta. Ett av dem är Natascha Sadr Haghighians bioswop – en hemsida där konstnärer kan dela cv:n och på så sätt kopiera varandras meritförteckningar. Projektet ger de individuella aktörerna en möjlighet att skenbart öka sin attraktionskraft på konstmarknaden, samtidigt som det belyser en växande kommersialisering och förlöjligar samtidens fokus på upphovsperson framför verk. Bioswop iscensattes redan 2005 men känns aktuellt i ljuset av att den norska galleristen John Hedemark i april åtalades för bedrägeri. Under 20 år har han sålt målningar av en konstnär som han själv hittat på, och med fabricerade cv:n höjt konstverkens värde. Själv menar Hedemark att han helt enkelt arbetat under pseudonym och jämför sig med den internationellt kända graffitimålaren Banksy.

Bokens avslutande del sammanfattar konst­historiska strömningar och deras materiella för­ut­sättningar. Mest iögon­fallande är kanske redo­görelsen för hur CIA under 50- och 60-talen finansierade i princip alla internationella ut­ställningar där amerikansk konst visades. Som en del av kalla kriget ville de fram­häva den abstrakta expressionismen, med för­grunds­figurer som bland andra Jackson Pollock, som exempel på ”den fria världens öppen­het”. Pollocks ”action paintings” presenterades som en antites till Sovjet­­unionens socialrealistiska konsttradition.

Pollock levde också upp till sinnebilden av den fria konstnären med drag som orädd, driven och nyskapande, egenskaper som 2021 främst efterfrågas hos entreprenörer, vilket Lind också påpekar. Trots att dagens konst i stor utsträckning kritiserar säljbarhet och individualisering så är konstnären ett exempel på just det, och utgör följaktligen en modell för samtidens ideala arbetare.

Tyvärr har också Lind svårt att släppa taget om sina yrkes­mässiga fram­gångar. Även om hon boken igenom hyllar ett ifråga­sättande av produktivitet och lön­samhet åter­­kommer hon ständigt till sin egen merit­förteckning. Den annars insikts­fulla texten präglas av en själv­­god ton och fläckas ned av berättelser om alla internationella konst­scener författaren besökt och samarbetat med.