Just nu väntar många unga på besked om de har kommit in på gymnasiet. Färska siffror visar att yrkesprogrammen i stor utsträckning nobbas. På sina håll hotas de av nedläggning på grund av för få sökanden. Det är lätt att dra slutsatsen att det beror på de nya reglerna från och med i år som gör att elever på yrkesprogram inte längre är behöriga till högskolan. Genom en snabb och inte särskilt uppmärksammad omgörning blev gymnasieskolan plötsligt mycket mer ojämlik och segregerad.
Idag ska 16-åringar fatta beslut om de vill läsa vidare senare i livet. Man behöver inte vara professor i sociologi för att tänka sig att det missgynnar unga från studieovana hem och de med föräldrar som inte har tillräckligt med kunskap och ork för att engagera sig i sina barns gymnasieval. Bilden av gymnasieval som en klassfråga stärks av att det framför allt är unga i storstäderna som ratar yrkesprogrammen. I Stockholm, Göteborg och Malmö har det redan relativt låga antalet sökanden sjunkit med ungefär tio procent jämfört med förra året (Dagens Nyheter 10 juli).
Den nya gymnasieskolan är inte bara djupt ojämlik, den är också ganska dum på andra sätt. En 16-åring med en vag uppfattning om att han ”vill jobba med människor” kunde tidigare gå vårdprogrammet och tre år senare ta ställning till om han vill arbeta som undersköterska eller plugga till socionom, eller för den delen jobba några år och sedan läsa vidare. Idag måste inte bara yrkesprogrameleven som vill studera gå omvägen via Komvux. Även den som väljer ett teoretiskt program för att säkra högskolebehörigheten och sedan bestämmer sig för ett mer praktiskt inriktat yrke hamnar ofta där.
Kommunal släppte i våras rapporten Vem ska ta ta hand om mina föräldrar när de blir gamla?. Där pekar man på att ungefär var tredje elev i nian skulle behöva välja vårdprogrammet för att motsvara kommande behov av arbetskraft, samtidigt som de som faktiskt söker dit är mindre än en tredjedel jämfört med för 30 år sedan. Det beror givetvis på dålig lön och nedskärningar inom vården, men regeringen hjälper inte till genom att göra utbildningar som riktar sig mot bristyrken ännu mer oattraktiva.
Utbildningsminister Jan Björklund motiverar förändringen i gymnasieskolan med att många elever på yrkesprogram hoppar av. Nu ska det rådas bot på genom att ungdomar på yrkesprogram ska ”slippa” läsa så mycket teoretiska ämnen. Man kan fråga sig var den annars så förfäktade kunskapsskolan passar in i det resonemanget.
Björklund har helt rätt i att avhoppen från yrkesprogram är ett problem. Men då borde man analysera varför så många unga försvinner på vägen. Är det för att de behöver mer stöd behövs kanske mer lärarledd undervisning och mindre klasser. Är det för att de har för dåliga förkunskaper behövs större satsningar i grundskolan. Det kan också vara så att en del yrkesprogram helt enkelt är för dåliga, att eleverna inte känner att utbildningen verkligen leder fram till ett yrke. Då har vi ett problem där. Däremot tror jag inte knuten ligger i att arbetarklassungdomar är för hopplösa för att klara matte A.
