– Det var i mina morföräldrars källare där de brukade förvara konserver. När kriget började flyttade vi dit eftersom det var säkrare. Källaren var full av saker och väldigt fuktig – den var inte alls förberedd för att användas som skydd. Vi städade den tillsammans, bar ut burkarna, ställde in möbler och kopplade in element och bunkrade med mat och vatten. Källaren hade bara en utgång, och jag minns att vi diskuterade vad som skulle hända om en missil träffade oss. 

Blev det farligt på riktigt någon gång?

– En natt blev vi beskjutna men det fanns ingen tid att springa till källaren, eftersom vägen dit inte gick genom huset utan utifrån, och vi var tvungna att gå runt hela byggnaden. I de ögonblicken gömde jag och min man oss helt enkelt i hallen och stod i dörröppningen till huset, så som jag målat i ”Explosioner vid oljeverket”.

Hur har du och din man kunnat fortsätta ert arbete i exil?

– Förra året var inte särskilt produktivt – vi flyttade till Stockholm och var tvungna att byta lägenhet flera gånger, och det fanns inte tid att måla. Ändå har vi tur som träffat underbara människor som är villiga att hjälpa oss.

Vad kommer du att visa på den nya utställningen i Södertälje?

– Det kommer att vara mycket färg, mönster, naturmotiv och en känsla av vår.