”Det är som om de letar efter något fel på mig”. Vi kan kalla honom Kalle. Orden handlar om hans kontakter med Arbetsförmedlingen. Hans handläggare har noga förhört sig om vilka problem han kan tänkas ha som påverkar arbetsförmågan. Trots att han inte har några alls faktiskt. Vid det här laget har han börjat undra över vad det handlar om egentligen. Tycker de att han verkar ha problem som måste diagnosticeras?
Jag har hört arbetsgivare berätta om ett nytt fenomen: De sökande har börjat lista i sitt cv vilka bidrag arbetsgivaren har rätt till om de anställdes. Någon sa till och med rätt ut att ”det här är viktigt har de sagt på Arbetsförmedlingen”.
Jag skriver inte det här för att raljera över människors jobbansökningar. Jag hade gjort exakt likadant om jag var i samma sits. Problemet är att jobbansökningarna, liksom Kalles handläggare är ett symtom på något.

Under de senaste åren har det östs bidragspengar över arbetsgivare. Den som anställer någon som varit arbetslös längre än ett år kan få en saftig rabatt på arbetsgivaravgiften. För ungdomar räcker det om de varit arbetslösa i ett halvår. Oklart varför den som varit arbetslös i ett drygt halvår ska anses så mycket mer oattraktiv på arbetsmarknaden än den som varit det i fyra månader. Allra mest pengar ger särskilt anställningsstöd. Där får arbetsgivaren 85 procent av lönekostnaderna. Enda kravet är egentligen att den anställde ska ha varit arbetslös och inskriven på Arbetsförmedlingen en längre tid.
Arbetsgivarna är väl medvetna om det. I platsannonser uppger de öppet att de vill ha sökande med rätt till nystartsjobb eller särskilt anställningsstöd.
2013 avslöjade Göteborgs-Posten att en cafékedja satt i system att anställa människor med lönebidrag. Lönebidrag kan arbetsgivaren få om den anställde har nedsatt arbetsförmåga. Men det handlade inte om personer som fick extra stöd på sin arbetsplats. I stället var det unga, till synes friska människor som förväntades jobba lika hårt som någon annan. ”Gå igenom personerna bättre, och skicka inte några stolpskott”, skrev en av platscheferna i ett mejl till Arbetsförmedlingen. Och Arbetsförmedlingen anpassar sig. ”Om du fixar en arbetsgivare som vill anställa dig så fixar vi bidrag”, säger Arbetsförmedlingen till arbetslösa, enligt en facklig ombudsman i DN.
Samtidigt omfattas inte anställda med särskilt anställningsstöd av lagen om anställningsskydd och de har inte rätt till a-kassa. Det behövs inte ett geni för att räkna ut att de här människorna blir väldigt utsatta på jobbet. Många vittnar om att ha blivit uppsagda efter att bidragen sinat. Då finns alltid någon ny att anställa, med nya färska bidrag.

Dessutom kan man ställa sig en annan fråga: Hur många riktiga jobb inom exempelvis vården hade kunnat skapats om det tagits politiska beslut att satsa på det i stället för att subventionera jobb inom framför allt handeln och hotell- och restaurangbranschen?
De flesta bidrag infördes av den tidigare borgerliga regeringen. Nuvarande arbetsmarknadsminister Ylva Johansson har skruvat lite i nystartsjobben sedan dess. Men det behövs ett helhetsgrepp och modiga politiker som röjer upp i den här röran.
Hur går det då för Kalle? Jo, han fortsätter att gå på möten med arbetsförmedlingen. ”Jag ser att du har en synnedsättning”, säger hans handläggare och tittar hoppfullt på hans glasögon.