”Kvarlevorna ska få ett värdigt avslut och historien ska synliggöras”.
Efter Simon Ferners utställning och Flammans uppmärksamhet
utlovar nu Konstakademien en sista vila för de döda i källaren.
En skalle märkt med en av Sveriges mest ökända rasforskares signum, ett barnskelett täckt av gips och champagnelådor packade med mänskliga kvarlevor. 100 år efter grundandet av Rasbiologiska institutet förvaras fortfarande mänskliga kvarlevor i källaren på Kungliga Konstakademien, bakom en dörr märkt med texten ”anatomi och kuriosa” och en dödskalle.
Upptäckten av kvarlevorna blev en chockartad upplevelse för konstnären Simon Ferner.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
I Flamman nr 38/2023 intervjuades konstnären inför masterutställningen Av jord är du kommen, som utgår från de makabra fynden i källaren och visades på galleri Mejan i Stockholm under första veckan i oktober. ”Min första tanke när jag kom ut var att det här stället måste rivas”, sade Ferner i intervjun med Flamman.
Något dygn efter att intervjun lagts ut på nätet publicerade Konstakademien ett tillkännagivande på sin hemsida: ”Konstakademien välkomnar att frågan uppmärksammas och påbörjar nu ett internt arbete för att utreda kvarlevornas framtid.”
”Kropparna ska härifrån”, var budskapet samma dag från Svante Tirén, som är intendent på Konstakademien.
– Kopplingen till Rasbiologiska institutet måste undersökas vidare. Men även utan den finns frågetecken kring varför kvarlevorna förvaras här. Det är visserligen vanligt med kvarlevor i museer och kulturinstitutioner – men varför finns de kvar just här? Vi måste ta reda på det.
Det ursprungliga syftet med konstnären Simon Ferners efterforskningar var att ta reda på vart hans släktingar för 100 år sedan tagit vägen – fattiga arbetare vars dödsdatum inte gick att finna. Genom att leta i polisens arkiv och jämföra med namn på personer som skrivits in i dåtidens fängelseliknande institutioner för arbetslösa och på andra sätt utsatta människor, ledde spåren till slut fram till den plats han själv råkade befinna sig på: Konstakademien. Där tjänade de döda kropparna som material för konststudenter.
– Dessa kvarlevor var en gång människor som har sörjts och saknats. De var arbetare, de var fattiga och sjuka och de utnyttjades och raderades ur historien, säger Simon Ferner till Flamman.
Journalisten och författaren Ola Larsmo (bilden), som skrivit flera böcker i ämnet rasbiologi i Sverige och internationellt, bland annat Lektion 11: En liten bok om rasbiologi från förra året, anser att Ferners fynd är anmärkningsvärda men också väntade.
– Jag undrar om allmänheten vet hur många mänskliga kvarlevor som finns i olika akademiska institutioner. När vi gjorde utställning om rasbiologi på Upplandsmuseet för tolv år sedan gick vi igenom universitetets samlingar – och det finns benbitar och kroppsdelar lite varstans. Det var så ”vetenskapen” såg ut för 150 år sedan.
I en rapport från 2016 konstaterades att kvarlevor från människor fanns på minst 66 svenska museer. Samtidigt visade författarna att det till största delen var fråga om skelettdelar från arkeologiska utgrävningar, som kunde dateras till förhistorisk tid eller medeltiden. Liktransporterna mellan Konstakademien, Karolinska Institutet och Allmänna norra försörjningsinrättningen ligger betydligt närmare i tiden.
– Det som är det mest skrämmande i det här perspektivet är klassfrågan. Det är de längst ned som används som ”material” utan att de har något att säga till om, det Herman Lundborg kallade ”mänskliga slaggprodukter”. När jag skrev min roman om prostitutionen i Uppsala insåg jag att det då var självklart att döda prostituerade blev just ”studiematerial” – då de ofta dött i syfilis, en sjukdom som man då forskade intensivt på. Vår syn på just ”kvarlevor” har ändrats i grunden sedan dess, säger Ola Larsmo till Flamman.
Även Tobias Hübinette (bilden), forskare om ras och vithet vid Karlstads universitet, anser att Simon Ferners upptäckt är banbrytande, i och med att han lyckats identifiera vilka människorna var som utsattes för den typ av övergrepp som Konstakademien stod bakom. Han menar att Sverige undvikit att göra upp med rasbiologins mörka historia.
– Det Simon Ferner har grävt fram är en bedrift och något som borde ha gjorts för länge sedan, inte minst av Konstakademien själv eller åtminstone av någon konstvetare eller historiker, säger Tobias Hübinette till Flamman.
Enligt Tobias Hübinette har det tidigare varit känt att Konstakademien spelade en viktig roll när den svenska rasforskningen växte fram, men inte att institutionen införskaffade egna mänskliga kvarlevor från Allmänna försörjningsinrättningen – samma plats som forskarna vid Uppsalas ökända rasbiologiska institut tog kvarlevor från.
– Konstakademien behöver inleda en intern process för att gå till botten med de mänskliga kvarlevor som Simon Ferner har funnit och både inventera dem systematiskt och försöka spåra eventuella efterkommande och inte minst begrava dem på ett respektfullt sätt, säger Tobias Hübinette.
Det som är det mest skrämmande i det här perspektivet är klassfrågan. Det är de längst ned som används som ’material’ utan att de har något att säga till om.
Simon Ferner är glad över den uppmärksamhet utställningen har fått, och att även många som inte vanligtvis besöker konstutställningar hittat dit.
– Det känns fantastiskt att utställningen nått ut till så många. Det har blivit tydligt för mig att det finns ett stort behov av att prata om detta, om klass, våld och rasism, om vår historia.
Efter uttalandena från Svante Tirén och Konstakademien känner Simon Ferner viss lättnad.
– Min förhoppning är självklart att deras kvarlevor äntligen ska få en värdig sista vila, men också att vi nu hittar ett sätt att fortsätta minnas dem och det de utsattes för. De får inte falla i glömska igen.
Han får stöd av Svante Tirén, som också vill se en snabb men genomtänkt handlingsplan för de obegravda.
– Ett första steg nu är att kvarlevorna ska flyttas till en annan plats i väntan på beslut. Kvarlevorna ska få ett värdigt slut och historien ska synliggöras, både nu och långsiktigt. Det behövs mer kunskap för att veta vad som är rätt och det finns inga enkla svar som är kända just nu, säger Svante Tirén som också understryker att han känner sig illa berörd.
Utställningen Av jord är du kommen tog slut i söndags, men arbetet kring de mänskliga kvarlevorna på skolan fortsätter. Närmast planerar Konstakademien ett seminarium tillsammans med Simon Ferner.
– Det finns mycket kvar att jobba med och jag tror att det fortsatta arbetet kräver att vi är många som tänker och arbetar med detta tillsammans. Vi måste se till att det här aldrig glöms bort igen, säger Simon Ferner
– Även andra forskare och experter behöver vara en del av processen. Det här är inget som vi, som enskild institution, ska hantera själva. Det är en historia som angår oss alla, säger Svante Tirén.
