Under EU-konventets slutarbete hösten 2002 var frågan om roterande ordförandeskap eller EU-president en stor fråga. Sverige presenterade vid ett Coreper-möte en kompromiss på ett så kallat non-paper.
Men förslaget var inte förankrat – eller ens känt – i riksdagen. EU-nämnden fick information om det bara tre dagar innan det ministerrådets möte, då EU-konventet skulle diskuteras i mer formella termer.
Göran Persson och Anna Lindh försvarade sig med att non-paper är en friare konstruktion som inte innebär att Sverige låst sig vid en viss position.
Sex av sju partier i KU konstaterar att riksdagen var emot förslagets innehåll i sig. Och oavsett non-papers formella status, är det “uppenbart att detta förslag utan förankring har kommit att framstå som den svenska regeringens linje”.
Socialdemokraterna i KU menar att den uppkomna situationen var olycklig, men att Persson och Anna Lindhs ursäkt borde ha räckt.

Skandalen kring migrationsminister Jan O Karlssons dubbla löner – som statsråd och som före detta ordförande för EU:s revisionsrätt – var i stor utsträckning en mediekonstruktion, menar Konstitutionsutskottet.
I utfrågningen med Göran Persson framgick att Persson menat sig ha haft full kontroll över situationen med Karlssons tidigare lön. Det fanns ingen konflikt mellan statsrådsuppdraget och EU-pensionen, menar Persson.
KU håller med och konstaterar att inga formella fel begåtts. Om exempelvis en EU-pension kan komma i konflikt med uppdraget som statsråd är det inte godtagbart. Men detta är inte aktuellt i Jan O Karlssons fall, menar KU och hänvisar också till ett tidigare åklagarbeslut att inte inleda någon förundersökning.
De etiska riktlinjer som redan finns inom regeringskansliet är tillräckliga, menar KU, men de kan möjligen ha varit otydliga eftersom de varit alltför utspridda på olika dokument. Det håller nu på att åtgärdas, vilket KU välkomnar.

I Säkerhetstjänstkommissionens betänkande framgick att Grön ungdom i Stockholm avlyssnats av Säpo 1993. Riksdagsledamoten Gustav Fridolin (mp) ville att dåvarande justitieminister Gun Hellsviks kännedom och inblandning skulle granskas.
Enligt Hellsviks svar till utskottet hade hon varken tagit del av något beslut eller någon kunskap om denna avlyssning – vilket i annat fall kunnat kritiseras som ministerstyre, påpekar hon. Det organ som har ansvaret för insyn i Säpos arbete, och som möjligen kunde veta något, är den parlamentariskt sammansatta Rikspolisstyrelsen, påpekar Hellsvik.
KU lämnar ärendet utan vidare åtgärd. Vilken faktisk brottsmisstanke som låg bakom avlyssningen, och huruvida RPS kände till något eller ej, eller hur avlyssningsbeslutet fattats, besvaras inte i betänkandet.