Någon sade någon gång att den bästa barometern för hur jämställt ett samhälle är, är hur väl ensamma mammor klarar sig i det. I Grekland lämnar mammorna bort sina barn till barnhem.
Nedskärningarna i EU-krisens spår drabbar alla, kvinnor som män. Men det finns en rad olika områden där kvinnor kommer att drabbas hårdare. När löner sänks som en följd av åtstramningspaket är det enkel matematik att de i EU som redan tjänar i genomsnitt 16 procent mindre kommer att få det svårare.

Finansminister Anders Borg kom i våras med utspelet ”kvinnotricket”, det vill säga att fler yrkesarbetande kvinnor ska lyfta Europa ur krisen. Enligt Borg skulle Sveriges BNP stiga med 15 procent om kvinnor yrkesarbetade i samma utsträckning som män. I sydeuropeiska länder där kvinnor förvärvsarbetar mindre finns ännu mer resurser att hämta.
Det kan låta som god idé. Men exakt var ska kvinnorna arbeta? Inte i den offentliga sektorn i alla fall. För den håller på att utplånas på sina håll. Förutom de massuppsägningar som sker i till exempel Grekland och på Irland finns uppgifter om att Grekland kommer att skärpa reglerna kring nyanställningar ytterligare. Från en nyanställd på fem pensionsavgångar till en på tio.
Kvinnor straffas dubbelt av nedskärningarna. Dels är vård, skola och omsorgssektorn typiska kvinnoyrken. Dels är det främst kvinnor som förväntas hoppa in som obetald hemtjänst och barnomsorgsinrättning i familjen när det offentliga sviker. Vi kan tycka att arbetsmarknaden borde ha en jämnare könsfördelning. Vi kan tycka det är fel att kvinnor tar större ansvar för barn och åldrande föräldrar. Men så ser det tyvärr ut i dag och det lär inte ändra sig i och med krisen heller.

En av grundförutsättningarna för att Sverige har så hög andel yrkesarbetande kvinnor (sysselsättningsgraden bland kvinnor i Sverige är drygt 70 procent, jämfört med EU-snittet på 59 procent) beror på utbyggnaden av förskolan på 1970-talet. Den kan beskrivas som en av de viktigaste feministiska segrarna i modern tid. Det går att sätta ett likhetstecken mellan bra barnomsorg och individuell frihet för kvinnor. I Sverige är bristen på lättillgänglig barnomsorg en av huvudanledningarna till att kvinnor jobbar deltid. I EU väljer kvinnor bort barn på grund av omöjligheten att kombinera dem med ett yrkesliv. Vill man att kvinnor ska arbeta mer är det här man ska börja.

Men det finns också andra plan där feminismen riskerar katastrofala nederlag. I spåren av att högerextrema missnöjespartier växer fram, utsätts också feministiska landvinningar för attacker. Många vittnar om att abortmotståndet i Europa växer. I våras ändrade Ungern sin konstitution så att livet börjar vid befruktningen. Just nu utnyttjar antiabortrörelsen i Europa den nya möjligheten till så kallade medborgarinitiativ. Den som samlar in en miljon namnunderskrifter tvingar EU-kommissionen att ta ställning till en fråga. I det här fallet om bistånd ska gå till sexuell och reproduktiv hälsa. Kan ingen i stället starta ett medborgarinitiativ mot att vi sopar tillbaka jämställdheten i Europa till 1950-talet?