Senast nästa sommar kommer Sverige få ett lobbyregister, där kontakter mellan privata intressen och politiker listas för allmänheten. Välkommet – men för sent och för svagt, menar lobbyistgranskaren Max Andersson. ”Sverige ligger minst 15 år efter”, säger han till Flamman.
I dagarna har viktiga steg tagits i etableringen av ett svenskt lobbyregister – senast juli 2027 ska ett sådant vara på plats, meddelade justitieminister Gunnar Strömmer (M) i samband med att förslaget Ökad insyn i politiska processer lämnades till lagrådet.
– Det här förslaget är en historisk seger för mer öppenhet, men har också stora brister, menar Max Andersson (bilden), chefredaktör för lobbygranskaren Klägget.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
Tre gånger om året ska alla ”organiserade intressenter” som försökt få kontakt med politiker i påverkanssyfte – inte politikerna själva – redovisa de ”huvudsakliga sätt” man försökt kontakta dem på, och om vad.
– Det hade varit trevligare om politikerna tvingades rapportera kontakter snarare än lobbyister, menar Max Andersson.
På den punkten delar Klägget åsikt med bland annat Schibsted, Svenskt Näringsliv, Fastighetsägarna och Naturskyddsföreningen, som alla fått lämna synpunkter på förslaget. Malmö kommun och SKR är några aktörer som ser det som positivt att ansvaret ligger hos lobbyisterna, bland annat på grund av att ”beslutsfattarna inte alltid har kunskap om vem aktören företräder eller vad syftet med påverkansaktiviteterna är”.
Det här förslaget är en historisk seger för mer öppenhet, men har också stora brister.
Bland instanser som anser att rapporteringstakten på tre gånger om året skulle ”slå hårt mot små organisationer och ideella aktörer” finns flera lokala handelskammare, Fortum och tjänstemannens fackförbund TCO.
Max Andersson menar även att ”kontaktförsök” är ett sämre mått än faktiska möten.
– I det finska registret som detta baseras på kan man se vilka som lobbyister har ringt och messat med, men inte om de haft ett eller tio möten ihop. Och det är ju lite skillnad.
Registret kommer inte heller omfatta kommuner eller regioner – och förbudet mot utländska bidrag till politiska partier, som Max Andersson i sig tycker är ett av förslagets viktigaste delar, kommer inte träda i kraft förrän efter riksdagsvalet 2026.
– Detta samtidigt som vi vet att Elon Musk vräker pengar över högerextremister i USA, Tyskland och Storbritannien, och eventuellt här med. Man säger även att lagen inte kommer gälla partikopplade stiftelser, berättar han.
”Partier och deras sidoorganisationer, ledamöter och ersättare för ledamöter samt valkandidater för partier” får inte ta emot anonyma bidrag över 2 940 kronor, står visserligen i lagrådsremissen. Men det följs av ytterligare ett stycke där det tydliggörs att förbudet inte gäller för ”stiftelser som genom sitt ändamål är knutna till partiet.”
– Om Musk bestämmer sig för att skänka pengar till [den SD-anknutna tankesmedjan] Oikos får de inte lägga pengarna i en säck och bära över den till Sverigedemokraternas partihögkvarter, men de får använda dem själva för att bedriva valrörelse.
Sverigedemokraterna har tidigare tagit emot amerikanska bidrag via de närliggande organisationerna Oikos och Insamlingsstiftelsen för Svensk Konservatism, något både Flamman och Klägget rapporterat om tidigare.
– Registret kommer synliggöra vilka som försöker köpa sig politiskt inflytande, men man kommer behöva täppa till hål för att göra det verkligt effektivt. Sverige ligger minst 15 år efter EU på det här området, säger Max Andersson till Flamman, och fortsätter:
– När det gäller partifinansieringsreglerna tror jag att det kan sticka rejält i ögonen på de andra partierna, om Oikos börjar ta emot en massa hemliga bidrag inför valet.
Flamman har sökt Gunnar Strömmer (M).
