Tragedin i Madrid har direkt samband med decennier av amerikanska utrikespolitiska misstag i Afghanistan, menar den amerikanske journalisten Ritt Goldstein. Han beskriver hur USA redan under Sovjets krig i Afghanistan mobiliserade muslimska fundamentalister i vad USA kallade ”jihad”.
”Blowback” (bakslag) är det begrepp CIA använder för oförutsedda konsekvenser av operationer utomlands. Chalmers Johnson, amerikansk politisk expert, tillika författare till den lovordade boken Blowback: The Cost and Consequences of American Empire, påpekade för Asia Times Online att en nyckel är att de genomförda handlingarna ”hållits hemliga för den amerikanska allmänheten”, så att det ”vid tidpunkten för vedergällningen inte fanns något sätt att förstå den i sitt sammanhang eller i en relation mellan orsak och verkan”. Och medan de spanska väljarna insett sambandet mellan Spaniens stöd till Irakkriget och förödelsen som drabbat dem nyligen, är bombattentaten den 11 mars bara krusningar på ytan.
Många rapporter i media om terroristdåd har dragit paralleller mellan specifika islamiska grupper och de stridande i Afghanistan, och tenderar att kalla de grupperingar som stod Afghanistanveteranerna nära för al-Quaida. För stunden riktas de flesta misstankar för tågexplosionerna just mot en sådan fraktion, den marockanska gruppen Salfia jihadi.
Enligt en av de ledande experterna på marockansk terrorism, professor Mohamed Darif, uppstod Salafia kort efter att krigsveteranerna återvände från Sovjetunionens krig i Afghanistan på 1980- och 90-talet. Själva Salafiströrelsen går tillbaka till 1800-talet, då den etablerades som en sunniislamisk skola. Men under Sovjetunionens krig i Afghanistan inträffade en ödesdiger spricka i rörelsen, vilket gav upphov till vad många ser som roten till dagens problem, det Darif refererar till som framväxten av en salafistisk jihad.
I den amerikanska utrikespolitiken ingick att aktivt uppmuntra användandet av begreppet jihad som ett verktyg på den afghanska arenan av kalla kriget. Vad både Madrid och den 11 september 2001 visar på är ”blowback”.
I januari 1998 publicerade den franska tidskriften Le Nouvel Observateur en intervju med den tidigare amerikanska säkerhetsrådgivaren Zbigniew Brzezinski. Under intervjun avslöjade Brzezinski att samtidigt som det är historiskt belagt att CIA:s hjälp till afghanerna började efter att sovjetiska styrkor gått in i landet, är ”verkligheten, som hållits hemlig fram till nu, en helt annan”. Sovjet gick in i Afghanistan den 24 december 1979 för att hålla den marxistiska regeringen där under armarna. Sovjetunionen underströk att de gjorde så för att slå tillbaka en hemlig amerikansk inblandning. De blev högst misstrodda. Men Brzezinski avslöjade att ”det var den 3 juli 1979 som president Carter skrev under det första direktivet för hemligt stöd till oppositionella grupper mot den pro-sovjetiska regimen i Kabul”. När Brzezinski tillfrågades om han ångrade sitt handlande svarade han: ”Ångra vadå… effekten av att locka ryssarna in i den afghanska fällan?” I det kanske mest avslöjande meningsutbytet frågade intervjuaren:
”Det har sagts om och om igen: islamisk fundamentalism utgör ett av de största världshoten idag?” På det svarade Brzezinski: ”Nonsens!”
Däremot berättade Chalmers Johnson för Asia Times Online: ”Richard Armitage,
Condolleezza Rice, Colin Powell och Dick Cheney har genomfört den största hemliga operation någonsin – vi [USA] har rekryterat, beväpnat och tränat mujaheddin. Och vi har bara gett oss av därifrån och lämnat dem i det mest förödande inbördeskrig. De har insett att de använts som kanonmat i en skärmytsling under kalla kriget. De ville utkräva hämnd.”
Förutom att uppmuntra islamiska krigskämpar runtom i världen att sluta upp i afghanska jihad mot Sovjetunionen, ville USA indoktrinera skolbarn i jihads grunder. Amerikansk media rapporterade att miljontals dollar lagts ut på att förse afghanska skolbarn med läroböcker fulla av våldsamma bilder och militanta islamiska läror, som en del av dolda försök att sporra motståndet mot Sovjet.
Vice-president Dick Cheney har förutsett att ett ”krig mot terrorn” inte kommer att ta slut ”under vår livstid”, och det tycks som om administrationens handlingssätt rentav är en garanti för det. Men enligt John Pilgers iakttagelse från 2002, ”finns inget ’krig mot terror’, bara ett nytt stort spel”, och han tillägger att 1800-talets kamp om makten och rikedomen bara trappats upp avsevärt, med dödligare utgång än någonsin.
