– Ett jättebra initiativ, det får upp frågan på den politiska dagordningen och det är där den hör hemma, säger Elinor Odeberg till Flamman.
Chefsekonomen på tankesmedjan Arena Idé undvek, precis som Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar, att handla på Ica under vecka 12.
– I övrigt är jag väl en pressad småbarnsmorsa, säger hon.
Andra svenskar gick hela vägen, och deltog i den veckolånga bojkott mot Ica, Coop, Lidl och hela Axfood-koncernen som spridit sig som en löpeld på sociala medier, i protest mot de snabbt stigande matpriserna.
Jacob Wallenberg, ordförande i Svenskt näringsliv, beskrev tilltaget som ”helt missriktat”. Både Ica och Coop, som tillsammans har mer än två tredjedelar av livsmedelsmarknaden, gick ut och protesterade mot beskrivningen av kedjorna som ”matjättar”. Axfood, som har en dryg femtedel, sade däremot att ”du får kalla oss vad du vill”.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
Givet det ekonomiska läget kan jag förstå att många är frustrerade och arga.
Koncernens presschef Magnus Törnblom höll sig Axfoodlojal i veckan. Han handlade på sitt lokala Hemköp och en Willys ”längs vägen till landet”.
– Men det har varit mycket uppmärksamhet kring de här frågorna de senaste dagarna, inte minst i media, så jag har haft väldigt mycket att göra. Vi tar såklart all form av kritik på allvar, kundens upplevelse i butiken avgör ju om de kommer tillbaka.
Han säger att det är för tidigt att avgöra vilken ekonomisk påverkan vecka 12 haft på koncernen, men tycker det är ”olyckligt” att bojkotten grundat sig på ”felaktiga uppfattningar”.
– Att priserna gått upp mer här än i resten av EU, att någon har skott sig eller att det sker på grund av dålig konkurrens, exemplifierar han.
– Det är bilderna som fått fäste, och många går ut och säger saker som faktiskt inte stämmer med verkligheten. Men givet det ekonomiska läget kan jag förstå att många är frustrerade och arga.
Jenny Gerdes, pressansvarig på Icagruppen, säger att bojkotten gett vissa utslag på koncernens intäkter, men poängterar att ”det skiljer sig mycket mellan olika butiker”. Vissa av butikerna lockade med extrapriser under bojkottsveckan. Koncernens 19:e största butik, Ica Kvantum Kungsbacka lanserade exempelvis kampanjen ”Kaboomba”, med röda prislappar på allt från mazariner till värmeljus.
”Vissa butiker har haft viss påverkan, medan andra inte märkt av det alls, eller till och med ökat sin försäljning. En konsekvens av bojkotter är ett ökat matsvinn, vilket ökar butikernas kostnader”, påstår Jenny Gerdes i ett mejl till Flamman.
I mejlet menar Ica att det har ”blivit dyrare att odla, producera, förpacka och transportera mat, men också att driva butik”. Magnus Törnblom säger också att matpriserna ökat på grund av omvärldsfaktorer: Ukrainakriget, ”geopolitiska spänningar”, extremväder påkallat av klimatförändringar och covidpandemin.
Den viktigaste politiska åtgärden för att sänka priserna, som både Axfood och ministrarna de nyligen träffade ”själva tog upp flera gånger”, menar han är att förenkla för företag att öppna nya matbutiker.
Sedan pandemin har vinstmarginalerna legat högre än det historiska snittet
– Regeringen valde också att höja arbetsgivaravgiften för unga under den här perioden, vilket fördyrade för oss att anställa unga medarbetare. Ovanpå det har staten har ökat sina momsintäkter med ungefär 12 miljarder per år under den här perioden, säger han, något Tidningen Näringslivet tog upp som ”siffran finansministern talar tyst om”.
Det är ”inte bara Icas fel” att till exempel kaffe och kakao blivit dyrt, instämmer Elinor Odeberg – där spelar internationella världsmarknadspriser större roll. Men matjättarna har fortfarande en väldigt stark prissättningsmakt, och stora möjligheter att ”vältra över kostnadsökningar på och ta ut överpriser av kunder”, utan risk att förlora dem.
– Vi kan inte sluta äta, så vår konsumentmakt gällande mat är rätt begränsad.
Skulle Axfood ta bort hela sin vinst skulle det påverka matpriserna ”ytterst marginellt”, enligt Magnus Törnblom. Årets totala vinsttuttag på 1,9 miljarder, en summa som beslutades mitt under bojkottsveckan, menar han är ”ungefär i linje med föregående år”.
– Det är inte vi som fattar beslut om aktieutdelning, utan våra 130 000 aktieägare. De har valt att investera i Axfood för att de tror på bolaget och vill vara med på den resan. Precis som i vilket företag som helst behöver de få någonting tillbaka, och en utdelning som speglar hur verksamheten utvecklas, och där har Axfood i tio års tid vuxit mer än marknaden.
Elinor Odeberg menar tvärtom att vinsterna ”självklart” påverkar priserna.
– Det är som att säga att löner eller moms inte heller skulle göra det. Omvärldsfaktorerna man tar upp är så klart sanna, och har påverkat fler branscher än bara dagligvaruhandeln, men sedan pandemin har även vinstmarginalerna legat högre än det historiska snittet.
– Frågan är hur mycket av kostnadsökningarna man för över till konsumenterna – och om man dessutom lägger på lite till. Där har Sverige stuckit ut.
Hon säger att Norge är det bästa landet att jämföra med, eftersom de också har en egen valuta som försvagats under samma period som den svenska kronan, något Magnus Törnblom tar upp som en ytterligare faktor i prisökningarna.
– Jämför man Sveriges matinflation med både Norges och Finlands så har våra matpriser stigit mycket mer. Det är inte så relevant att jämföra oss med öststater, som är mycket närmre beroende av ukrainskt spannmål och gödsel, säger Elinor Odeberg.
Hon tar upp att Kiwi, Norges motsvarighet till Ica, valde att frysa sina priser när ökningarna var som värst – vilket pressade ner matpriserna överlag.
– Det visar att man kan använda en sån här oligopolställning åt två olika håll, antingen för att ta ut högre vinster eller ta ansvar och dämpa prisutvecklingen.
Ett av de politiska svaren som formulerats under bojkottsveckan var Grön Ungdoms debattartikel i Aftonbladet, som uppmanade staten att gå in i ”en monopolliknande marknad” och bryta upp matjättarna. Elinor Odeberg är kluven till förslaget.
Det ska inte vara konsumentens roll att stå och pruta i butiken.
– Bristande konkurrens är en del av problemet, men också något det inte riktigt finns förutsättningar för på många platser i vårt avlånga, glesbefolkade land. Jag tror ändå att man måste öka transparensen och reglera priserna med andra verktyg.
Hon återkommer till tillståndet som ”pressad småbarnsmorsa” – och att konsumentmakt och smarta plånboksval i ”rätt” butik kanske inte är hela svaret.
– Man vill väl ha en politik som gör det lättare för folk, och utgår från deras vardag?
– Jag tror de flesta efterfrågar att man bara ska kunna lita på att vi har en ansvarsfull dagligvaruhandel, som inte tar ut överpriser. Det ska inte vara konsumentens roll att stå och pruta i butiken. Det är tid som kan ägnas åt bättre saker.
