Grundad i Malmfälten 1906

Opinion • 13 april, 2017

Mor- farföräldrar för fred

100 mor- och farföräldrar om varför de inte vill att deras barnbarn ska slåss för Nato.

Vi, 100 mor- och farföräldrar, med sympatier hos olika politiska partier, ser med stor oro på framtiden. När vi växte upp fanns krig nästan bara i berättelser, historieböcker eller på film. Men våra barnbarn möter varje dag människor i sin omgivning som har flytt från krig. Kanske är kocken på dagis från Irak, eller tandläkaren från Iran, busschauffören från Somalia, doktorn från Libyen. Grannpojken kommer kanske från Afghanistan, eller klasskamratens morföräldrar har flytt från före detta Jugoslavien. Och de nyanlända barnen på skolan kommer från Syrien.

Vi har satt oss in i orsaken till att dessa människor har flytt, och svaret är att bakom majoriteten av de krig som tvingat människor på flykt, finns USA och Nato och deras allierade, hur mycket man än försöker tala om för oss, att det är inbördeskrig som startade som uppror mot en diktator, eller krig mellan olika etniska grupper eller religionskrig.

Sverige är inte oskyldigt, Sverige säljer vapen. För en tid sedan reste vår statsminister till Saudiarabien för att säkra vapenaffärer med saudierna. Trots att Saudiarabien för krig mot Jemen, och att 20 miljoner människor på grund av kriget står inför en hotande svältkatastrof.

Sverige har sedan i maj 2016 ett så kallat värdlandsavtal med Nato, starka krafter talar nu för att vi måste gå med som fullvärdiga medlemmar i militäralliansen.

Det här skrämmer oss. I år ska 13 000 svenska ungdomar som är födda 1999 och 2000 mönstra. Det är ett led i att bygga upp en svensk värnpliktsarmé. 4000 ska tas ut varje år till denna armé. Vi är inte emot att det finns en värnpliktsarmé. Ett land måste kunna försvara sig. Men det här kan innebära, att våra barnbarn kommer att delta i krig under Nato:s befäl, och utplåna andra människor med svenska vapen. Det vill vi inte. Vi vill att våra barnbarn ska växa upp, bilda familjer och leva i fred, som vi har gjort, med alla människor på vår jord. Och det första steget dit måste gå genom att Sverige upprättar militär alliansfrihet.

Vi vill, för våra barnbarns skull, att Sverige bryter allt samarbete med militäralliansen Nato.

Kjerstin Zackari, Älvsbyn
Kerstin Wallsby, Uddevalla
Christer Johansson, Göteborg
Britt Sandblom, Mölndal
Sven-Olof Sundqvist, Bollnäs
Östen Andersson, Robertsfors
Anita Wahlberg, Göteborg
Eva Holm, Göteborg
Lars-Evert Holm, Göteborg
Madeleine Östlund, Stockholm
Anette Bergman, Landvetter
Christer Nilsson, Landvetter
Anna Bergman, Sätila
Birgitte Gunge, Baskemölla
Nils Ole Damsager Hansen, Baskemölla
Sven Wallin, Grythyttan
Gunilla Petrén, Styrsö
Olof Petrén, Styrsö
Sharon Gustafsson, Kungälv
Dan Tarnvik, Göteborg
Eva Falk, Göteborg
Pirjo Kekki, Lidköping
Ingvar Friberg, Lidköping
Susanna Fredriksson, Lidköping
Lisbeth Ternrud, Stråvalla
Christer Ternrud, Stråvalla
Irene Lagerberg, Hovås
Janne Nankler, Göteborg
Clara Nankler, Göteborg
Christer Ekvall, Styrsö
Catarina Östlund, Styrsö
Carin Asplund, Styrsö
Gustaf Asplund, Styrsö
Britten Löfqvist, Göteborg
Ljubica Skaljac, Göteborg
Gunilla Lönegren, Motala
Tommy Gustafssson, Alafors
Annika Lagerkvist Alafors
Lasse Wikman, Hudiksvall
Astrid Roxenholt, Göteborg
Per Rosendahl, Skene
Sven Gedda, Kivik
Agneta Danskog, Umeå
Lasse Danskog, Umeå
Anna Kroona, Halmstad
Evy Karlsson, Lilla Edet
Göran Boardy, Göteborg
Stina Ekvall, Styrsö
Tommy Rygielsky, Styrsö
Eva Larsson, Göteborg
Kjell Dahlberg, Everöd
Stig-Erik Johansson, Östersund
Björg Havstad, Styrsö
Bertil Gustafsson, Göteborg
Karin Rosenqvist, Axelsberg
Shefali Molander, Uppsala
Renée Timlin, Göteborg
Kerstin Qvistgaard, Kristianstad
Sigyn Meder, Järfälla
Sri Nimpuno, Göteborg
Birgitta Åkesson, Hisings-Kärra
Roland Åkesson, Hisings Kärra
Bo Hansson, Malmö
Maria Söderqvist, Lund
Eva Dahlqvist, Göteborg
Liza Norman, Styrsö
Bo Stefan Lundquist, Styrsö
Lilian Andersson, Arvika
Margareth Ström, Styrsö
Thord Ström, Styrsö
Olle Asp, Egypten
Kjell-Erik Andersson, Göteborg
Margareta Fryxell, Ronneby
Eva Ludvigsson, Uddevalla
Luis Pascal, Paris
Maya Dahlén, Göteborg
Tomas Dahlén, Göteborg
Kickan Einarsson, Göteborg
Ann-Beate Jonsson, Sundsvall
Eva Strandberg, Allingsås
Stefan Åkerström, Luleå
Uno Nilsson, Malmö
Stina Borjo, Degerfors
Lars Bern, Stockholm
Gun Segerdahl, Visby
Lasse Segerdahl, Visby
Lars Forsberg, Umeå
Ingemar Nordgren, Västra Frölunda
Ninni Winkler, Göteborg
Björn Peter Behrens, Värmdö
Ingmar Palm, Göteborg
Eva Palm, Göteborg
Svein Henry Mortensson, Karlstad
Brita Papini, Göteborg
Leo Papini, Göteborg
Jan Mellring, Nynäshamn
Barbro Midbjer, Luelå
Kjell Arne Johansson, Luleå
Marjatta Rekkönen, Luleå

100 mor- och farföräldrar

Kultur • 10 december, 2023

Utan berättelser, ingen klimatkamp

Ella Petrini

Vägen framåt för klimatrörelsen är insikten om att katastrofen redan är här. Foto: Oliver Berg/AP.

Är du paradisiker, anarkokapitalist, miljökämpe eller vänster? Författarna till boken ”I apokalypsens skugga” vill förstå vad som krävs för att miljörörelsen äntligen ska bli en massrörelse.

På en fest för några veckor sedan träffade jag två miljöaktivister som identifierade sig som ”paradisiker” respektive ”anarkokapitalist”. Jag tvivlar på att de kommer vakna upp i morgon som övertygade antikapitalister. Men i en ny bok menar sociologerna och rörelseforskarna Carl Cassegård och Håkan Thörn att det är just ett sådant uppvaknande miljörörelsen måste genomgå. Åtminstone om den ska lyckas bli den motkraft som så desperat behövs för att bromsa klimatkrisen.

För kapitalism och klimatkamp går knappast hand i hand. I veckan pågår ett klimattoppmöte i Förenade Arabemiraten, lett av Ahmed al-Jaber – ordförande för landets statliga oljebolag. Oxfam presenterade nyligen en rapport som visade att den rikaste procenten av världens befolkning står för lika stor del av utsläppen som de fattigaste fem miljarderna. I höstas lade regeringen fram en budget som innebar en regelrätt slakt av miljö- och klimatpolitiken.

Ella Petrini

Nyheter • 09 december, 2023

”Kriget har öppnat en avgrund av oförsonlighet”

Jonas Elvander

Cecilia Uddén har varit Sveriges Radios Mellanösternkorrespondent i totalt 22 år. Foto: Robin Lorentz-Allard/Aftonbladet/TT.

Hon är Sveriges mest rutinerade Mellanösternkorrespondent med över 20 års erfarenhet av Israel-Palestina-konflikten. Men något liknande det pågående Gaza-kriget har Cecilia Uddén aldrig tidigare upplevt.

Hon har bevakat Mellanöstern i totalt 22 år, med bas först i Amman och numera i Kairo. Redan från början har hon följt situationen i Israel och Palestina, från Oslo-avtalet till den andra intifadan och de otaliga krigen på 2000-talet mellan Israel och Hamas. Men för Sveriges Radios Mellanösternkorrespondent Cecilia Uddén är det pågående kriget i Gaza något helt nytt: till skillnad från tidigare finns i dag ingen på någon sida som faktiskt vill ha fred, menar hon.

– Det här är en helt ny situation där allt är uppkastat i luften. Jag var med på 1990-talet då Hamas och Islamiska Jihad utförde många självmordsattentat i Israel. Då förstärkte attentaten alltid viljan till fred. Även om det alltid fanns en grupp som skanderade att ”det bevisar att de inte vill ha fred”, så fanns det också en som tyckte att det bevisade att freden var nödvändig.

Jonas Elvander Utrikesredaktör och doktorand vid European University Institute i Florens.[email protected]

Utrikes • 09 december, 2023

Utan imperialism, inga imperiemöbler

Tilda Kämmlein

Casamance-regionens civilbefolkning drabbas hårt av konflikterna mellan regering och rebeller, kopplade till den olagliga smugglingen av rosenträ till grannlandet Gambia. Foto: Tilda Kämmlein.

Den bördiga Casamance-regionen i södra Senegal är hemvist åt en av Afrikas mest seglivade separatiströrelser. Striderna har på senare år intensifierats i takt med en snabbväxande träsmuggling till Kinas produktion av möbler i imperiestil.

Senegals politik har sedan självständigheten 1960 präglats av en sällsynt stabilitet. Landet beskrivs som en demokratisk oas – i kontrast med sina konfliktdrabbade grannar – och är den enda staten på det västafrikanska fastlandet som aldrig styrts av militärer.

I skuggan av framgångarna pågår dock ett lågintensivt inbördeskrig i regionen Casamance, i södra delen av landet i gränsområdet mot Gambia, mellan staten och rebellrörelsen MFDC (Mouvement des forces démocratiques de Casamance). Gruppen bildades 1982 och har sedan dess kämpat för regional autonomi. I augusti i fjol skrev båda parter under ett fredsavtal, men konflikten spås vara långt ifrån över.

Tilda Kämmlein Frilansjournalist.

Rörelsen • 08 december, 2023

Socialismen handlar om att bygga makt här och nu

Jens Börjesson

Nooshi Dadgostar talar på Vänsterdagarna i Göteborg, 25 november 2023. Foto: Adam Ihse/TT.

Kjell Östberg skriver i Flamman om förslaget till partiprogram för Vänsterpartiet. Det är en läsning som ligger ganska långt från hur diskussionerna gått i programkommissionen – men som kanske kan leda till en bra diskussion, där det blir tydligare vad programförslaget innebär och inte.

En av de saker vi landat i under arbetets gång har varit att vi vill se en socialistisk rörelse som står med båda benen i de klasskonflikter som pågår här och nu. Därför har strategiska frågor som hur vi bygger sammanhållning och makt vägt tungt för oss.

Begreppet förhandlingsstyrka är en del av en serie resonemang i programförslaget om hur förändring blir möjligt. Vi har velat ge materialistiska svar på varför radikala förslag kan eka tomt i en politisk situation, för att sedan visa sig vara sprängstoff i en annan.

Det är genom att vinna konkreta ekonomisk-politiska segrar i strategiska frågor som vi bygger makt och hopp

Östberg tar upp löntagarfonderna, som är ett bra exempel på just det. Skälen till att det förslaget kom så långt handlade om att en bred arbetande klass stod samlad organisatoriskt, att politiken drivit fram full sysselsättning och att människor levde i en ny ekonomisk och social trygghet.

Decennier av framsteg för arbetarrörelsen hade byggt upp en förhandlingsstyrka som blev självförstärkande. Den användes i allt från vilda strejker till centrala avtal och politiska initiativ.

Att vi lyft fram det beror på att vi ser det som avgörande för vad Vänsterpartiet kan göra idag för att skapa liknande situationer i framtiden. Det är genom att vinna konkreta ekonomisk-politiska segrar i strategiska frågor som vi bygger makt och hopp.

Ofta kommer det handla om saker som människor upplever som enkla och självklara. Kan vi till exempel göra verklighet av det starka tryck som finns idag på att styra upp ägandet i skolan, så skulle den segern öppna dörren för en liknande diskussion kring exempelvis oansvariga banker. En seger öppnar för nästa. Det vi kallar socialism är den verkliga rörelse som gör upp med de unkna strukturer vi ser idag, för att parafrasera Marx.

Vi är helt överens med Kjell Östberg om att det kapitalistiska samhället behöver läggas på historiens skräphög. Det är också en av de tydligaste röda trådarna i programförslaget. Trots att förslaget är kortare, argumenterar det långt mer uttryckligt kring varför ägandefrågorna spelar så stor roll. Förändringar där löser högst praktiska problem som samhället står inför idag, och kommer samtidigt åt grunden för kapitalets makt.

I programförslaget finns två stycken som handlar om Vänsterpartiets visioner om ett bättre samhälle. Det första sammanfattar de tidigare resonemangen om varför just ägandet är centralt. Det andra beskriver det friare liv vi skulle kunna leva om vi genomför det skiftet.

Det finns inget att vinna på att försöka skriva recept för framtidens kök

Vi har velat ge visionerna rätt roll i rörelsen – de är en del av rörelsens hjärta. Hoppet om ett samhälle som präglas av värme, demokrati och omsorg för morgondagen tar oss ur normaliseringen av den hårda verklighet vi möter i vardagen.

Skulle vi däremot försöka göra en ritning på hur allt en dag ska se ut, kommer den snart vara hopplöst förlegad. Det finns inget att vinna på att försöka skriva recept för framtidens kök. Vi kan visserligen arbeta här och nu för att ge förutsättningar för en ny strid i löntagarfondernas anda om tio eller trettio år. Designen av de förslagen lämnar vi dock med varm hand till den tidens rörelser.

Programförslaget bygger på förtroende för att människor kommer använda den förhandlingsstyrka vi tillsammans bygger upp till kloka saker. Det bygger också på ett förtroende för andra vänsterpartister, och att vi är ett parti som genomsyras av socialistisk och feministisk övertygelse. Ett partiprogram som försöker ”förpliktiga” organisationen till olika sätt att agera långt i framtiden kommer bli fyrkantigt, och stå i vägen för det verkliga arbetet. Vi behöver tvärtom ha gott om utrymme att svara strategiskt på de politiska situationerna allt eftersom de uppkommer.

Verkliga samhällen formas i historiska situationer. Därför är det ett medvetet val att socialismen i förslaget till partiprogram framför allt handlar om att bygga upp den makt och sammanhållning som öppnar för att faktiskt förändra samhället i grunden.

Jens Börjesson Sammankallande för Vänsterpartiets programkommission

Krönika • 08 december, 2023

Tuija Roberntz: Pinsamt när SVT missförstår klimatrörelsen

Snillen spekulerar. Foto: SVT.

När Utrikesbyrån ger sig på att förstå varför Greta Thunberg solidariserar sig med palestinierna blir nivån pinsamt låg. Panelen lyckas ta sig igenom ett helt program utan att ens nämna klimatrörelsens relation till antikoloniala kamper.

”Varför bryr sig Greta Thunberg om frågor som inte handlar om klimatet och skadar inte detta klimatrörelsen?” frågar sig programledaren Rebecca Randhava och hennes tre panelister. Greta gått igenom ”formativa år” och måste få ändra sina åsikter, poängterar kommunikationsforskaren Sol Agin, men ifrågasätter samtidigt om klimatplattformen är rätt forum.

Tuija Roberntz Reporter på Flamman.[email protected]

Utrikes • 08 december, 2023

Gazakriget försenar svenskt Nato-inträde: ”Vi säger ja när Netanyahu är i Haag”

Halil Karaveli

Erdogan på ett möte till stöd för Palestina den 28 oktober 2023. Foto: Emrah Gurel/AP.

Under kriget mot Gaza har Turkiets handel med USA och Israel fortsatt som vanligt. Samtidigt pressas han av folklig ilska till konfrontation med Väst. Nu kan nya krav från den turkiska högern försena Sveriges Natointräde ytterligare.

I dag ställer Devlet Bahçeli, ordförande för Erdogans högernationalistiska koalitionspartner MHP och skuggledare i regimen, nya krav för att acceptera ett svenskt medlemskap i Nato.

– Vi ställer oss givetvis kyliga till ett svenskt Natointräde. För oss är förolämpningar mot vår heliga skrift detsamma som att förtrycka muslimer. Om en permanent fred uppnås mellan Israel och Palestina, om den palestinska statens oberoende och territoriella integritet erkänns, med Östra Jerusalem som sin huvudstad och med 1967 års gränser, om Israel går med på att betala kompensation, och att en rättegång för Netanyahu förbereds i Haag, så kommer vi att säga ja till Sveriges Natomedlemskap.

Halil Karaveli Halil Karaveli är senior forskare vid Institute for security and development policy (ISDP) i Stockholm, och författare till boken "Why Turkey is authoritarian" (2018).

Utrikes • 08 december, 2023

En postsovjetisk krutdurk

Volodya Vagner

Kazakstans president Qaym-Zjomart Toqayev och Rysslands president Vladimir Putin skakar hand med diplomater i den kazakiska staden Astana. Foto: Pavel Bednyakov/AP.

Centralasien har en lång historia av etniska konflikter. Med ett instabilt närområde och autokrater i presidentpalatsen riskerar regionen att explodera i nya krig.

För de flesta i väst är Centralasien en vit fläck på kartan. Hade de fem muslimskt präglade postsovjetiska republikerna i området varit ett enat land, så skulle dess ekonomi varit bland de 30 största, dess befolkning bland de 20 största och dess territorium det sjunde största i världen. I stället är det är en splittrad region som vanstyrs av autokrater, i den globala uppmärksamhetsekonomins periferi. Men i kölvattnet av den dramatiska geopolitiska utvecklingen runt Ukraina kan avkroken förvandlas till en brännpunkt för världspolitiken – i värsta fall.

För som Vladimir Putins erövringskrig mot Ukraina visar är den postsovjetiska ordningen långt ifrån självklar. Att föreställa sig Putins nyimperialism ta sikte på exempelvis Kazakstan kräver inte mycket fantasi. I landets norra delar finns en betydande rysk minoritet, som skulle kunna behöva ”befrias” så fort den ryska militärmakten har återhämtat sig från debaclet i Ukraina.

Volodya Vagner

Utrikes • 07 december, 2023

En miljöaktivist i örnens näste

Katerina Zolotova

Protest i Arkhangelsk mot Moskvas planer på att dumpa sopor i ett dussintal fattiga glesbygdsstäder. Foto: Natalia Beshkareva/Pravda/AP.

När miljöaktivisten och journalisten Dmitrij Sjevtjenko tog sig in på byggarbetsplatsen för Putins nya privatresidens blev han stoppad och beordrad att radera bilderna. Men minneskortet fick han med sig i strumpan.

Ryssland är som de flesta länder: delat. Å ena sidan finns storstäder som Sankt Petersburg och Moskva, där det satsas på storslagna byggen, förbättrad infrastruktur och nöjen. Å andra sidan finns periferin, på ryska kända som regiony, regionerna. Det är eftersatta delrepubliker och områden med en betydligt lägre levnadsstandard, samtidigt som de utarmas på naturresurser, i högre grad drabbas av miljöförstöring, och där attraktiv mark inte sällan olagligt tas över av politiker och oligarker.

Regionerna drabbas också hårdare av miljöförstöring. För några år sedan, när Moskvas soptippar svämmade över, beslöts exempelvis att huvudstadens sopor i stället skulle dumpas i den arktiska orten Sjies. Lokala och tillresta miljöaktivister slog upp tältläger och gjorde allt för att förhindra planerna.

Katerina Zolotova

Satir • 07 december, 2023

Ellen Lagerson: Titta Musks krav!

Ellen Lagerson Illustratör och formgivare.

Kultur • 06 december, 2023

Folkhemmet som sunkigt mattorg

Paulina Sokolow

Iris Smeds, ”Det tusenåriga riket” (Scen 5 och 7), 2023.

”Det isolerade benet” sätter fingret på samhällets smärtpunkter, och får skriket ut i rymden att kännas meningsfullt.

Tittar du också på nyheterna och känner att du vill skrika rakt ut i rymden utan att något händer? Har du någonsin känslan av att befinna dig i en dröm, fastän allt som händer sker på riktigt utan att larmet går eller att folk gör det mest logiska och grips av panik?

Känslan av dissociation och förtvivlan, som många av oss någon gång delat, är utgångspunkten för en ny utställning med den makabra titeln Det isolerade benet.

Paulina Sokolow Kulturredaktör och konstvetare.[email protected]

Flammans veckobrev

Prenumerera och läs direkt!

Prenumerera och läs direkt!

Prenumerera och läs direkt!

Prenumerera och läs direkt!

Prenumerera och läs direkt!

Prenumerera och läs direkt!

Prenumerera och läs direkt!

Prenumerera och läs direkt!

Flammans veckobrev