Högerdebattören Henrik Jönsson skiner upp som ett juleljus i tv-rutan.
”Var det 30 minuter?”, utbrister han överraskat.
Sällan har någon sett så lättad ut. Inte så konstigt – den senaste halvtimmen har Youtubeprofilen fått svettas som en julskinka. Medan han snurrade in sig i invecklade resonemang och formuleringar (“tendenserna tenderar att amplifieras”) fick han sin kritik av svenska medier söndersmulad.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
På andra sidan bordet satt SVT:s Anders Holmberg – Sveriges mest skräckinjagande man för makthavare.
I programmet fick Jönsson försvara sin kritik mot DN:s intervjuer med Trumpväljare på den amerikanska landsbygden. Han undrade varför de inte intervjuat ”normala, urbana” republikaner – i stället för att försöka förstå de där konstiga fattiglapparna på vischan.
I salongerna minglade högermediernas krönikörer och poddprofiler med företagare och miljardärer.
Den hårdaste kritiken sparar Jönsson dock åt public service. I en video med titeln ”Därför är SVT statsmedia” berättar han att skillnaden mellan honom och statsmedia är att han ”finansieras av allmänheten på riktigt”.
I en annan video spelar han upp ett klipp med vad han beskriver som ”förment neutrala SVT:s” åsikt om Donald Trump: ”han är rasist, han är sexist, han har enorma kunskapsluckor, och många är rädda att han kommer att starta ett kärnvapenkrig”.
När Anders Holmberg påpekar att journalisten Erika Bjerström citerade vanlig kritik mot Donald Trump, för visa på argument som ignorerar hans dragningskraft, trasslar Jönsson in sig i ett argument om en ”tematisk kritik”.
Henrik Jönsson är inte ensam om att avsky SVT. Det fick jag se i höstas, då vi var på samma fest på Östermalm. Han var inbjuden, jag själv smet in till arrangörernas förtret. Den ”intellektuella svartklubben” (de kallade det så) hölls i ett investeringsbolags lokal på Strandvägen. I salongerna minglade högermediernas krönikörer och poddprofiler med företagare och miljardärer.
Temat för kvällen var ”offentlighetens död” – vilket i praktiken innebar att de närvarande pitchade sina Youtubekanaler och poddar för den ägande klassen. Rummets rikaste man upprepade gång på gång att skatt är pengar som tas med hot om vapenvåld från folket, medan en annan deltagare beskrev SVT:s verksamhet som ”djupt omoralisk”.
Även om Jönsson fick byxorna nedhasade av Anders Holmberg så har han en medvind i ryggen med kraft nog att dra upp dem igen. Under året har pengarna strypts till medier som Flamman, och så sent som i förrgår kom ett dråpslag mot Brand och andra vänstertidningar, när även deras stöd drogs in. ”En seger”, skrev sverigedemokraten Alexander Christiansson på X.
Regeringen verkar föredra att medieklägget minglar på Östermalm, framför att någon är på plats i finsalongerna och granskar dem.
Därför begriper jag inte riktigt varför vissa till vänster oroade sig inför intervjun. ”Riskerade inte Jönsson nu att få större förståelse för sin ståndpunkt?”, gick ungefär argumentet.
Och jo, visst var det så – men kanske inte på det sätt som Jönsson hoppades. Jag förstår nämligen exakt varför han avskyr ärliga medier nu. De riskerar ju att syna även honom.
