– Detta är ett genombrott i det globala arbetet med socialt ansvarstagande. Fokus har flyttat från om något ska göras till hur och vad som ska göras.
Det hävdar Lars Flink, vd på SIS, i ett pressmeddelande. Men frågan om kontrollen över multinationella företags ansvar för sitt agerande i tredje land, främst u-länder, har diskuterats i många år.
Några av frivilligorganisationerna på området – attac, Swedwatch, Rena kläder med flera – kräver en hårdare och oberoende kontroll, och har kritiserat exempelvis Globalt ansvar för att vara en intern diskussionsklubb utan insyn.
Den modell de förespråkar har även tidigare diskuterats inom FN. FN-organet CTC, Center on Transnational Corporations, lanserade till Agenda 21-mötet i Rio 1992 ett flertal konkreta förslag till hur multinationella företag borde agera för minskad miljöpåverkan.
I stället lades CTC ned efter påtryckningar från USA och i stället blev kodordet frivillighet.

Regeringen lanserade våren 2002 Social Compact/Globalt ansvar, en svensk variant av FN:s Global Compact. Grundtemat här är självsanering, diskussioner och frivilliga ”hederskoder”. Över 600 företag bjöds in, men fram till idag har bara 15 anslutit sig.
Företagen kontrollerar sig själva och det finns ingen mekanism som följer upp ens uppenbara brott mot reglerna.
ISO-standarden är inte i första hand en kontrollfunktion utan just en standard. Fokus ligger på processer och rutiner snarare än resultat.
Att ett företag är ISO-certifierat betyder således inte att dess produkter är bättre eller säkrare utan att de interna processerna är standardiserade och jämförbara. Samma princip kan väntas gälla om SIS arbetar fram principer för socialt ansvarstagande. Inom ISO diskuteras nu frågan på nationell nivå; ISO väntas ta slutligt beslut i september.