Lagförslaget i sig är inte gott nog. För det första stakar man upp godtyckliga kriterier som slår olika mot människor som kommit hit och levt under i princip samma förutsättningar men som av teknikaliteter kan få helt olika möjlighet till uppehållstillstånd. Det blir ett asyl-lotteri. För det andra så frångår man helt ifrån skyddsbehov och ersätter det i stället med studiemotivation.  Frågan är, varför duger inte våra befintliga lagar och regler? Hur kommer det sig att de FN-konventioner som redan är i bruk nu inte ska gälla? Varför vi inte kan hålla oss till det som vi gemensamt bestämt, och vad som i så fall ska gälla istället?

Det är också anmärkningsvärt att inte ta ansvar för sina myndigheters påvisade brister och konsekvenserna för de asylsökandes livsvillkor vars situation man är ytterst ansvarig för att ha skapat. Om intentionen är att på riktigt skapa ordning i migrationspolitiken så tror vi att regeringen kan mycket bättre än så här.

De flesta ensamkommande från Afghanistan har numera såriga armar och var tredje överväger självmord. Vissa har uppfostrat sina småsyskon efter föräldrarnas bortgång, många har flytt från personhot och förföljelse, en del har värvats och torterats av terrorister, vissa har varit sexslavar bland soldater och många har levt som papperslösa flyktingar i hela sitt liv. Hundratals ungdomar i veckan förlorar sina boenden runt om i landet och en akut hemlöshet breder ut sig i de flesta svenska städer. Avslagsbeskeden står som spön i backen till följd av signalpolitiken för minskad invandring, det tvingar ungdomarna till ett liv i skuggorna som papperslösa. Det är dessa ensamkommande ungdomars liv som är insatsen i regeringens farliga spel om makten, ett pris som är alldeles för högt.

Regeringens asylpolitik är ett fuskbygge. Samma regering stängde panikartat gränserna och lämnade flyktingar i händerna på människosmugglare. De hafsade ihop den ”tillfälliga lagen” sommaren 2016 för att begränsa möjligheterna till asyl och som resultat har vi fått systematiskt rättsosäkra asylprövningar. Senaste krokiga spiken i bygget var den “gymnasielag” som presenterades tidigare i år som inte levde upp till löftet om att fler skulle få stanna. Överenskommelsen regeringen precis har presenterat är i sin tur en ny våning i ett rangligt hus utan trappa, och de är få som får skydd inom det ihoplappade fuskbyggets väggar.

Om intentionen är att på riktigt skapa ordning i migrationspolitiken så tror vi att regeringen kan mycket bättre än så här.

Detta asylhaveri är regeringens tvetydiga vilja att gå till mötes både de som vill sparka människor ut ur landet och alla de som ropar efter medkänsla. Man misslyckas med båda för att det är i sig oförenligt. Det går inte att agera repressionens förtrupp och samtidigt rida in till medmänskligt försvar. Det går inte att både mena att alla människor är lika värda och samtidigt att vissa förtjänar mindre. Då får vi fortsatta verkningslösa förslag  tills huset blåser omkull eller taket rasar in.

En nationell skolstrejk är utlyst den 12 december under namnet 12-12-12, skolelever på minst ett trettiotal skolor i landet kommer strejka för att stoppa utvisningarna till Afghanistan. Rörelsen Ung i Sverige växer i landet och i Stockholm samlas man varje vardag utanför Socialdemokraterna i Gamla stan för att sätta fortsatt press. Det mobiliseras landsomfattande protester mot kommande tvångsutvisningar för ungdomarna som nu sitter i förvaren. Tillsammans pressar vi upp den dörren regeringen gläntat på för ett stopp av utvisningarna.

Alla vet egentligen att det här är ohållbart och plågsamt. Det är en tidsfråga innan civilsamhällets uppror tvingar fram långsiktiga och riktiga åtgärder. Nu får vi socialdemokraterna och miljöpartiet att leva upp till det budskap man ändå förmedlar – att de ensamkommande ska få en möjlighet att stanna i Sverige. Det är så simpelt som så att den bästa lösningen är amnesti.