Rösta för skolan står det på Folkpartiets valaffischer. Jan Björklund ser segerviss ut på de där affischerna. Stolt. Och han verkar leva i tron på att folk tycker att det är bra att låta just honom fortsätta att regera över den svenska skolan.
I mätning efter mätning levereras dock resultat som tyder på att det går käpprätt åt…fel håll i våra skolor. 13 procent lämnar årskurs 9 utan fullgoda betyg, vilket innebär att de inte är behöriga att söka in på gymnasiet. Det är illa. När siffrorna bryts ned och granskas ur ett klassperspektiv är verkligheten dock än mer katastrofal. Av de elever som har lågutbildade föräldrar är det hela 42 procent som inte är behöriga att söka in på gymnasiet. Att klassbakgrund spelar roll visste vi såklart redan tidigare. Men att utslagningen idag är så här stor, det är faktiskt inte klokt. I skollagen står att utbildningen i skolan ska främja alla barns utveckling och lärande. Det står också att skolan ska ta hänsyn tas till barns och elevers olika behov och att en strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.
Jag själv gick i Björklunds så kallade flumskola. Började 1982 och gick ut 9:an 1989. Dessutom är jag uppväxt i Rågsved. Då en förort till Stockholm med mycket hög andel lågutbildade, ensamstående föräldrar och dessutom mycket missbruk. Prognosen för mig och mina klasskompisar var inte så god om man uttrycker det milt. Och visst var det stökigt i skolan. Brandlarm som ständigt gick, skyddsombud som stängde skolan, mobbing och elever som slängde skolkuratorn i buskarna. Och undervisningen var, om man ska tro Björklunds beskrivningar, helt undermålig.
Jag tänker mycket på hur det där går ihop med det faktum att de allra flesta gick ut 9:an. Kanske inte med toppbetyg i alla ämnen, men i stort sett alla började på gymnasiet. Många har dessutom läst vidare på universitetet. Flera har en kandidatexamen, några en master och ett par av oss har till och med doktorerat (eller håller på). Hur kan det vara möjligt? Många driver idag egna företag. De är IT-konsulter, art directors, förskollärare, översättare och gymnasielärare. Hur är det möjligt efter att ha genomlidit hela skoltiden i flumskolan? Hur är det möjligt att arbetarungar som oss klarade sig så bra?
Jo, för att skolan var på riktigt. Det var inget flum. Det fanns lärare och annan personal som hade tid med oss. Det var inte världens allra bästa och välutbildade vuxna. Men vi var inte 28 elever i klassen. Lärarna drunknade inte i administration. Skolan byggde inte på att våra föräldrar redan från årskurs 1 skulle traggla läxor med oss varje vecka. Det fanns hjälplärare för de som behövde och på ungdomsmottagningen fanns en kurator som stöttade oss som behövde stöd i allt det där jobbiga hemma.
Min skola var inte perfekt. Det finns mycket som skulle kunna ha varit bättre. Men det råder inget tvivel om att skolan gav oss förutsättningar för ett helt annat liv. De flesta av oss tog chansen och åtminstone jag är evigt tacksam.
Skolan är det bästa verktyg samhället har för att utjämna de klasskillnader som drabbar barn. Hela poängen med skolundervisningen är att den ska utformas så att den gynnar alla. Vi kan inte kompensera för att vissa barn får åka på segelsemester och har råd med senaste Iphonen och märkeskläder. Men vi kan se till att det spelar mindre roll om mamma har en högskoleexamen eller om pappa är för trött efter jobbet för att orka hjälpa till med läxor. Vi kan se till att alla skolor är bra skolor.
På söndag gör vi som Björklund säger. Vi röstar för skolan genom att rösta bort honom från makten och genom att rösta rött!
