I höstens parlamentsval ställde Mikhail Lobanov upp som vänsterpopulistisk kandidat i ett distrikt i Moskva. Flamman talade med honom om regimens valfusk, den ryska oppositionens struktur och utsikterna för vänsterpolitik i dagens Ryssland.
Ert valresultat blev sämre än väntat. Vad tror ni det beror på?
– Efter räkningen i de fysiska vallokalerna i mitt distrikt ledde vi med 10 000 röster, men de digital rösterna förändrade slutresultatet helt. Vi hade observatörer vid varje vallokal som fotograferade protokollen, så vi visste att vi höll på att vinna redan innan de officiella resultaten visade det. Enligt dem vann vi också i vallokalerna. Sedan ”korrigerade” myndigheterna slutresultatet efter det digitala röstandet. Vårt team analyserade siffrorna och de går inte jämnt ut, så det är uppenbart att de fuskade.
Är detta en ny strategi?
– Det är nytt. Fusk förekommer ofta, men det massiva valfusk som gör folk riktigt upprörda sker faktiskt inte så ofta. Sist var det i parlamentsvalen 2011 då folk vittnade folk om utbrett fusk i Moskva och andra städer. Digitalt röstande användes inte då så de använde andra metoder. Det ledde till enorma protester och efter det blev fusket mindre uppenbart. Det betyder inte att de senaste tio åren har varit bra, men vanligen skedde fusket vid valurnorna i regioner och städer där det inte finns observatörer. Det är ett stort land så det går inte att ha observatörer vid varje vallokal. Allt detta gäller främst för Moskva.
Hur ser valfusket ut i andra delar av landet?
– Det vanligaste är att lägga in falska valsedlar i urnorna, eller att skriva om valprotokollen. I vissa fall fördubblar de det totala antalet röster så att det också ser ut som att 90 procent av folket röstade, och ger dessa till Putins parti Enade Ryssland. Om man tittar på regioner där de inte fuskade, antingen för att det fanns observatörer eller för att valkommissionen bestod av ärliga personer, så vann kommunisterna där. Sedan finns det regioner där de inte fuskade och där kommunisterna var väldigt nära att vinna.
Ni har tagit detta fall till domstol. Hur tror ni att det kommer att gå?
– Vi vill att de klarlägger resultaten i den digitala röstningen i mitt distrikt. Vi hävdar att dessa resultat ska ogiltigförklaras och att de bara räknar om rösterna vid vallokalerna. Vi vet att vi inte har några chanser, för det är myndigheterna och inte domstolen som kommer att bestämma utgången. För det första är det en viktig symbolisk och offentlig handling. Även om alla vet att vi inte kommer vinna så måste vi försöka. Det är det schizofrena konsensuset som vi lever under i dagens Ryssland. Den andra anledningen är att om vi fullföljer detta kommer det att gå till Europadomstolen för mänskliga rättigheter och där har vi chans att vinna. Och om vi gör det kommer det att vara en bra sak, även om det inte förändrar något i Ryssland.
Du har kallats ”Rysslands Bernie Sanders”. Vad tycker du om den jämförelsen? Är du en vänsterpopulist?
– För det första är det en stor komplimang. Vi bidrog kanske lite själva till den jämförelsen för vi är inspirerade av Sanders och Jeremy Corbyn. Vad gäller ordet populist har det en negativ klang på ryska så vi försöker att inte använda det. Men i grunden är jag en populist. Vi vill skapa en bred vänsterdemokratisk rörelse. Vi vill dock inte att den ska vara ledd av en enda stark ledare, som många populistiska rörelser är. I Ryssland finns det många unga vänsterpolitiker, men de är ofta bloggare på Youtube eller Instagram. De kan också vara folkvalda i regionala parlament. Men vi vill pröva något nytt. Att börja vid gräsrötterna och hjälpa aktivister och fackföreningar att bygga en rörelse.
Vad är ert förhållande till kommunistpartiet?
– Kommunistpartiet har varit del av systemet som styr Ryssland. Så det är systemparti. Det har en väldigt byråkratisk struktur. Partiets ledare har länge kompromissat med regimen. Många medlemmar har också konservativa åsikter. Men den politiska logiken i Ryssland pressar partiet att gå åt vänster. Många unga medlemmar är vänster och vi är redo att samarbeta med dem. Samtidigt förstår vi att ledarna när som helst kan bestämma att stoppa denna vänsterrörelse. Men många har nu börjat se kommunistpartiet som en möjlig plattform för oppositionen.
Vad är ditt förhållande till andra oppositionspolitiker, såsom Alexej Navalnyj?
– Navalnyj är till att börja med en politisk fånge som förföljs för sina åsikter och sin aktivitet. Det är oacceptabelt. Sedan har vi olika åsikter. Jag står till vänster om honom. Men det är inte viktigt just nu, för han sitter i fängelse. Mitt första krav är att han måste friges. Sedan kan vi ha en diskussion.
Skulle du kunna samarbeta med honom?
– Sedan han blev känd 2012 har Navalnyj gått längre åt vänster. Till exempel har han sagt att minimilönen borde höjas. Han har också sagt att Ryssland behöver en stark fackföreningsrörelse som inte är kontrollerad av regeringen. Dessa punkter har vi gemensamt med honom. Det är viktigt att han tar upp sådant för han har en väldigt stor publik. Många av dem har aldrig hört talas om problemet med fackföreningar förut. Under många år var kommunistpartiet en del av oppositionen och deras retorik var helt omöjlig att förstå för vanliga ryssar. De använde ett konservativt språk och talade om konservativa saker samtidigt som de hyllade Stalin. De flesta kunde inte förstå vad de pratade om. Samtidigt fanns den liberala oppositionen som talade om att vi har en auktoritär regim, mänskliga rättigheter och pressfrihet och så vidare. Men de talade aldrig om ekonomisk ojämlikhet. De talade aldrig om arbetarklassen. Det Navalnyj gjorde var att sakta föra in en socialistisk agenda i den liberala oppositionen. Det finns inte många alternativ för folk som är emot Putin. Antingen är det de som hyllar Stalin eller så är det liberaler som bara talar om mänskliga rättigheter. Många anslöt till liberalerna eftersom mänskliga rättigheter är universella. Men Navalnyj breddade agendan till att innefatta social ojämlikhet.
– Det fanns också en liten vänsterrörelse som talade om socialism och mänskliga rättigheter. Men den deltog sällan i valen så folk visste inte om att den fanns. Vår kampanj visade att man med en socialdemokratisk agenda kan få stöd av väldigt många. Därför finns det ändå en poäng att ställa upp i riggade val.
Vad är utsikten för att Ryssland får ett vänsterstyre någon gång?
– Jag är optimistisk. Men utmaningarna är stora. Vi försöker bearbeta vårt sovjetiska förflutna, samtidigt som vi hanterar chocken från de nyliberala marknadsreformerna på 90-talet. Det sovjetiska arvet gör att vi fortfarande inte vet hur man agerar kollektivt. Och på 90-talet användes demokratiska slogans för att kamouflera och driva igenom kapitalistiska reformer. Så de som var emot marknadsreformerna fann sig också vara emot demokrati, eftersom ordet demokrati främst användes av liberaler. Så vårt första mål är att ta tillbaka demokratibegreppet och övertyga folk om att en demokratisk agenda är en vänsteragenda. Samtidigt är det viktigt att folk får erfarenhet av kollektivt agerande. Det gäller att få dessa två aspekter att mötas och komplettera dem med socialistiska krav. Det är vårt projekt. Vi måste ta tillbaka demokratin från högern
Simultantolkning: Alexandra Zapolskaja
