Bakom hela den pågående striden i Vaxholm ligger en kommunal upphandling. Efter det politiska klartecknet för den nya skolan, genomförde tjänstemännen 25-miljo-
nersupphandlingen på rutin.
– Anbudsunderlaget gjordes på sedvanligt sätt, utan andra specifikationer än de tekniska. Hur det utformades, var aldrig uppe till politisk diskussion i Tekniska nämnden, säger Jan-Olof Schill (s), ledamot av nämnden och av kommunstyrelsen.
”På sedvanligt sätt” betyder att kommunen inte ställde några krav om svenskt kollektivavtal – det kom, på socialdemokratiskt initiativ, först på sluttampen när det juridiskt sett är nästan meningslöst.
Och mycket riktigt höll sig företaget till det lettiska avtalet. Fortsättningen ligger utanför kommunens händer.
Medan det ena fackförbundet efter det andra nu vidtar sympatiåtgärder och förklarar bygget i blockad, fortsätter arbetet som vanligt, tills vidare. Men det kan försenas kraftigt.

– Risken för kommunen är att bolaget går i konkurs. Det kan dels betyda merkostnader för att genomföra en ny upphandlingsvända, men också rent praktiska problem med att få plats för skolbarnen. Det senare kan vi nog lösa.
Vaxholm har tidigare varit lite av nyliberal experimentverkstad. Bland annat var kommunen 1993 först i landet med att införa ett internt köp-och-säljsystem, då genomfört av Patrik Engellau som senare blev ledande inom stiftelsen Den nya välfärden.

Men systemet kostade mer än det smakade, även för de borgerliga politikerna. Och senare har kommunen stegvis återgått till en mer ”traditionell” ordning. Skolbygget har ännu inte blivit någon partiskiljande fråga, enligt Jan-Olof Schill.
Varför ställde då kommunen inget krav på kollektivavtal från början? Schill refererar till en kammarrättsdom i Göteborg som ger kommuner få lagliga möjligheter att göra detta, och han menar att vänstern och facken måste arbeta med frågan framöver.
Men den lösningen finns troligen redan. Lagen om offentlig upphandling ändrades nämligen 2002, och en av skillnaderna gällde just möjligheten att ställa sociala krav vid upphandlingar. Så länge det görs på ett tidigt skede och inte i sig utesluter någon från att lämna anbud, är det inga problem, menar Dan Holke, chef på LO-TCO Rättsskydd.
– I Vaxholm skulle man gjort det från början – att kräva lön och anställningsvillkor i enlighet med vad som annars gäller på orten.

Lagändringen baserade sig i sin tur på EU:s upphandlingsdirektiv. Förra året försökte den nyliberala EU-kommissionen ändra direktivet, vilket till slut med knapp majoritet stoppades av EU-parlamentet. Även EU-domstolen har gett klartecken för att ställa sociala krav.
Men de flesta Flamman talar med refererar i första hand till den äldre domen i Göteborg – möjligen ett resultat av att debatten om upphandlingsfrågor domineras av nämnde Engellaus skapelse Konkurrenskommissionen.
– Ändringen från 2002 har fått lite uppmärksamhet, konstaterar Holke.
Kanske LO inte gjort tillräckligt för att upplysa politikerna?
– Möjligt, men vi har i alla fall försökt sprida informationen.
Snart ska lagen åter ändras; för att införliva nya EU-direktiv. Då lär dessa stycken troligen tas med i lagtexten och inte bara förarbetena, tror Dan Holke.

… och i Helsingborg varnade facket på förhand

– Vad som händer i Vaxholm, det händer också här, säger Leif Persson.
Han är ordförande för Kommunals klubb på Swebus i Helsingborg, som nu går nu ut med en budkavle över landet, med krav på anställningstrygghet vid upphandlingar.
– Bussförare är vår tids statare.

I somras upphandlade Helsingborgs stad sin busstrafik. Den tidigare entreprenören Swebus förlorade anbudsrundan mot Arriva, och nu pågår som bäst rekryteringen av ny personal. 126 personer varslades av Swebus.

Sedan mitten av 1990-talet är den lokala busstrafiken på många håll nu inne på sin tredje upphandlingsvända. Och på vägen har kraven på övertagande av personal försvunnit – det är bara hos SL i Stockholm som politikerna fortfarande ställer sådana krav.
– Det är hos våra politiker som kruxet ligger, säger Leif Persson.
Medan upphandlingen pågick i våras, uppvaktade Kommunalklubben flera gånger de socialdemokratiska politikerna i Skånetrafikens styrelse. Men att ta upp den diskussionen var som ”att tala med en vägg”, enligt Persson. Politikerna menade att det inte går, enligt Lagen om offentlig upphandling, att ställa sådana krav. Åter med hänvisning till domen från Göteborg (se artikel ovan).
– Men de styr ju i alla fall politiskt, med krav på utrustning, bussarnas utseende och så vidare. De lägger sig i vår arbetsmiljö, likt förbaskat.

Den nye entreprenören Arriva har deklarerat att man vill ha frihet att välja sin personal. I skrivande stund är rekryteringsprocessen inte färdig – men enligt Persson tycks fyra av fem få arbete hos Arriva.
– Det är flera som kört prickfritt i många år som inte fått några jobb.
Leif Persson jämför sjöfolkets strider mot bekvämlighetsutflaggning av fartyg och tillämpande av andra kollektivavtal.
– Vad som händer i Vaxholm, är exakt vad som händer här. Just nu är det vi och Byggnads, men det var sjöfarten som var först ut och varnade för att ”ni kommer att utsättas för samma sak”.
Nu har Kommunalklubben startat en budkavle med krav på anställningstrygghet för busschaufförer.
– Vi gick ut med en skrivelse som vi skickat överallt, men bara fått svar från Transport. Från förbundet har vi inte fått något svar.
Budkavlen ska gå landet runt med sikte på att lämnas till riksdagen och arbetslivsminister Hans Karlsson nästa år.

Samtidigt skickas mellan 80 och 160 arbetslösa på bussförarutbildning varje år. Länsarbetsnämnden i Skåne har ett avtal med Utbildningscentret för Kollektivtrafik, tecknat 2002 efter att Skånetrafiken signalerat att det var brist på bussförare.
Under utbildningstiden har eleverna aktivitetsstöd från försäkringskassan, motsvarande a-kassan och med sex-åtta veckors praktik ute hos bussbolagen i länet.
Utbildningen har kostat Länsarbetsnämnden drygt fyra miljoner per år; till detta kommer ungefär samma kostnad i individuellt aktivitetsstöd. Och 151 av de 190 hittills utbildade fått bussförarjobb, berättar Jan Åbjörnsson, utbildningschef på Länsarbetsnämnden.
Bussförarna på Swebus är oroliga för att de, med sina enligt avtalet högre löner, tvingas konkurrera med nyutbildade chaufförer om jobben på Arriva?
– Rent generellt förstår jag om bussförarna är upprörda. Men vi går inte medvetet in i en sådan situation. Vi ska jobba utifrån behovet på arbetsmarknaden, och finns det många arbetslösa busschaufförer så drar vi ned på antalet platser, säger Jan Åbjörnsson.
Och det faktum att just Arriva äger utbildningsföretaget, gör det inte att de utbildar gratis personal till sig själva?
– Vi har haft den diskussionen tidigare, och de har försäkrat oss om att det inte finns några sådana kopplingar. Och skulle det vara så, vore Arriva rätt så brända i fortsättningen, både när det gäller trafikupphandling och framtida utbildningar.
– Man utbildar för alla bussbolag i Skåne och eleverna kan välja vart de vill, ofta på hemorten.