– Vi är jätteöverraskade, vi märker en otrolig skillnad. Folk har gått man ur huse för sitt visa vårt motstånd. Man får säga sin åsikt, både för och emot. Men gör det inte här i vår kommun.

Samtidigt säger hon sig inte ha några invändningar mot myndigheternas beslut och bemötande. Hon säger att det är fler besökare på årets marknad, men färre utställare.

– De skolklasser som skulle sälja fika till klasskassan har hoppat av. De har varit oroliga för vad som ska hända. Föräldrarna ville inte att de skulle vara här.

– Klockan två slutar bussarna gå. Min personal har jättesvårt att ta sig hem. Jag har beställt taxi åt en tjej som bor inne i stan.

Är du oroad över vad som kan hända i dag?

– Ja, jag hoppas ingen får någon skadegörelse mot sig.

Är du oroad för egen del?

– Nej, jag kommer lämna kommunen, skrattar hon. 

– Men det har inget med demonstrationen att göra. Jag hade redan i mars köpt biljetter till Noices avslutningsturné.

På torget står även Lowisa Lowe Anderzon, vice ordförande i Kommunal Stockholm och Minna Borgh, lokal ordförande i Salem.

– Vi är här för att visa att vi finns här, och att vi inte är överens med de som ska köra sitt lilla tåg, säger Minna Borgh till Flamman.

Hon får medhåll av Lowe Anderzon:

– Vi i arbetarrörelsen har alltid varit en av de största motståndarna mot fascism. Hur tar man kampen fredligt på bästa vis? Jo: man är bara jävligt trevlig. Man sprider glädje, skratt och bara är. Att bara vara, där det kan kännas otäckt att vara.

– Vi tror inte på våld, utan på motstånd som inte riskerar att föda mer energi.

De berättar att både näsdukarna, reflexerna, rengponchorna och paraplyerna har gått åt som smör.

— Det har varit en väldigt mysig julmarknad, med lite fler här än vanligt. Ingen har frågat nånting om marschen faktiskt, men ett par stycken har kommit och haft helt vanliga arbetsrelaterade frågor.

Klockan 14 samlas en antifascistisk motdemonstration på torget. Socialistiskt alternativ ställer upp ett bokbord, men blir ombedda att flytta på sig av Carina Kandell.

– Vi har rätt att stå här på torget, säger en av personerna med bokbordet.

– Ja, men inte framför min butik, svarar Carina.

Socialisterna flyttar sig en bit bort.

Thea, 27, har tagit med sig ett hemgjort plakat baserat på aktuell forskning.

– Ska man vara elak mot nazister så ska man förlöjliga dem, säger hon till Flamman.

Strax innan klockan 14 börjar motdemonstranter strömma in på torget. En minoritet är maskerade, och bildar ett så kallat svart block.

– No one will talk to you, säger en man i balaklava när Flamman frågar om de har någon presstalesperson.

Medlemmar i Ung vänster har tagit med sig en banderoll med texten ”Ut med rasisterna”. På plats är även förbundets ordförande My Kårlycke.

I demonstrationen hörs slagord som ”alerta, alerta, antifascista” och ”hela Stockholm hatar nazister”.

Abel Mogos och Klara Lexelius har åkt till demonstrationen på eget bevåg.

– Jag läser inte nyheter, har inte koll på grejer så, men såg att Salemmarschen skulle komma igång igen och tänkte ”usch”, säger Abel.

– Jag började googla, och tänkte att det måste ske nåt mot det där jag kan visa vad jag tycker. Både om marschen, och utvecklingen i samhället.

Hur tycker du stämningen är?

– Fett najs. Det är skönt att folk delar ens frustration. Ute på arbetsplatsen, när jag jobbar som läkare, kan jag bli kallad ”vänsterradikal” om jag vill prata om hur Sverige blir mer fascistiskt.

– Jag ser ut så här, visst, men liksom – ser ni inte vad jag ser?

Hur känns det att vara på ett ställe där du kan skrika ut din frustration?

– Jätteskönt. Jag är ju inte allt annat vissa försöker tolka det som, att man är ”emot Sverige” eller nåt. Nej! Jag är bara antifascist.

Anna Maria Mekael, 44, säljer närproducerad honung på torget varje år med sin familj. Hon tycker att det är obehagligt med nazisternas samling – men också med motdemonstrationen.

– Det är ett fint budskap. Vi är alla antifascister, säger hon till Flamman.

– Men sättet spelar roll. Att skrämma andra är inte ett dugg bättre. Det är våldsamt.

Har du sett något våld i motdemonstrationen?

– Nej, men våld är inte bara fysiskt. Man känner av det genom ansiktsuttryck, rop och beteende.

Klimatklubben Salem är på julmarknaden för första gången. De säljer kakor och dinkelris, och lottar ut örtsalt.

— Vi träffas en gång i månaden och diskuterar klimatarbetet i Salems kommun. Vi ställer frågor till kommunpolitiker om vad de gör och inte gör. Camilla här får dem att skaka i knäna, hon är vår främsta frågeställare, säger Anne Henningson.

För henne själv är det dock inte första gången på platsen. Hon demonstrerade mot nazisterna redan förra vändan.

– Vi stod tysta längs vägen med plakat. På de stod det om saker de hade gjort, namn på unga människor som blivit dödade av nazister. De sprider ju en väldigt obehaglig stämning, bara genom hur de ser ut, men det kändes jättebra att stå där.

Hon menar att det inte skett lika mycket lokal organisering ”här i byn” – i själva Salem – inför årets marsch.

– Jag var ju här på torget förra gången det var kravaller och hästar, det var riktigt obehagligt. Minst hundra pers i bakhåll med kravallhjälmar, alla skulle ”banka på” varandra, säger hon till Flamman.

– Egentligen tycker jag man bara borde låtsas som att de inte finns. Jag vill inte att folk ska bli skadade, och vi vinner inget på att blåsa upp det här.