Efter att Sannfinländarna förra veckan valde Jussi Halla-aho till ny ordförande fick de lämna den finska regeringen. Men det är inte enbart detta val som ligger bakom partiets sorti. Kjell Söderberg tecknar ett porträtt av ett populistiskt parti som slits mellan extremism och normalisering.
Under valrörelsen 2011 följde jag Sannfinländarnas valkampanj. Jag besökte stadsdelen Jakobacka. Det är den mest utsatta förorten i Helsingfors. Arbetslösheten är hög. Höghusen är grå och nedslitna och i centrum samlas många utslagna människor. Den nyliberala vågen hade fått ett ordentligt fäste i Finland, vilket Sannfinländarna utnyttjande i sin valpropaganda. När dåvarande partiordföranden Timo Soini anlände till Jakobacka för att hålla ett torgmöte mottogs han som en kung. Budskapet var enkelt.
– Vi är det enda partiet som företräder vanligt folk. Vi står för finska värderingar, sade Soini inför en stor och entusiastisk åhörarskara som blev bespisad med ärtsoppa.
Sannfinländarna gjorde ett kanonval och ökade från 4,1 procent fyra år tidigare till 19,1 procent. Liknande framgångar för populistiska partier har förekommit tidigare. Föregångaren till Sannfinländarna, Landsbygdspartiet, bildades i protest mot utarmningen av landsbygden och fick plötsligt drygt tio procent av rösterna under 70-talet. Men när vänstern fick inflytande på regeringsmakten minskade de sociala orättvisorna i Finland och Landsbygdspartiet dog ut.
Uusi Suomi
När Sannfinnländara fick luft under vingarna började de dra till sig högerextrema grupperingar. En av dem är Uusi Suomi. Högerextremister har med åren fått allt större inflytande i partiet. Deras agerande och åsikter är minst sagt häpnadsväckande: James Hirvisaari, tidigare riksdagsledamot, anser att homosexualitet är en utvecklingsstörning. Riksdagsassistenten Helena Eronen skrev på sin blogg att alla invandrare borde bära armbindel. Stadsfullmäktigeledamoten Freddy van Wontenghem i Kotka kommenterade på Uusi Suomis hemsida att varje gång en muslimsk flicka dödades röjdes en blivande föderska av muslimer ur världen. Detta sedan en ung flicka hade dött av spöstraff i Saudiarabien.
Några medlemmar har gjort så grova utspel att de har blivit uteslutna. När Tommi Rautio skrev på Facebook att man borde ge medalj till den person som hade mördat en marockansk man utanför en pizzeria i Uleåborg sparkades han ur partiet. Andra med extrema åsikter har fått stanna kvar. Den nyvalde ordföranden Jussi Halla-aho har dömts till böter för hets mot folkgrupp och brott mot trosfriden. Enligt honom har alla somalier speciella genetiska drag och islam är en religion för pedofiler. Vidare anser Jussi Halla-aho att Grekland skulle behöva en militärjunta för att lösa landets ekonomiska problem.
Bok mot extremhögern blev vändpunkten
2010 började Li Andersson, partiordförande för Vänstern, tillsammans med partisekreteraren Dan Koivulaakso och Mikael Brunila kartlägga högerkrafterna i Finland. Tillsammans skrev de boken Äärioikeisto Suomessa – Radikalhögern i Finland. De kunde tydligt visa att Uusi Suomi är en högerextrem grupp med nationalistiska och nazistiska inslag och som har ett stort inflytande över Sannfinländarna. Till den gruppen hör den nyvalde partiordföranden Jussi Halla-aho.
Allt fler väljare inser att partiet är en bluff som har bidragit till att gynna de
rikaste
Boken kom ut i oktober 2012 och fick mycket goda recensioner. Nu började människor öppet reagera på Sannfinländarnas rasistiska inslag. När Sannfinländarnas riksdagsledamot Olli Immonen skrev ett inlägg på Facebook 2016 om att han hade en mardröm som hette multikulturalism bildades en grupp med namnet ”Meillä on unelma” – Vi har en dröm, som motvikt mot Immonens konstiga drömmar. Det blev startskottet till flera aktioner mot främlingsfientligheten. Till exempel samlades den 26 juli 15 000 människor på Medborgarplatsen i Helsingfors i en manifestation mot rasism.
Sönderregerade Sannfinländare
2015 bildades en mörkblå regering bestående av Samlingspartiet, Centern och Sannfinländarna. De lovade att få ekonomin på fötter och att vanliga människor skulle få det bättre. Det blev tvärtom. Den ekonomiska krisen har fördjupats, mycket beroende på att det har skett stora nedskärningar inom skola, sjukvård och socialvård. För första gången har en regering lagt sig i lönerörelsen och gjort betydande försämringar för löntagarna. Sannfinländarna, som har utgett sig för att vara ett parti för just dem, har dalat kraftigt i opinionen. Partiet får idag omkring åtta procent av väljarstödet.
Därför såg gruppen i Uusi Suomi nu sin chans och tog makten i partiet. Den borgerliga regeringen förstod att det skulle spä på missnöjet bland väljarna. Därför sökte statsministern Sipilä (c) stöd hos sin utrikesminister Timo Soini. Soini ville gärna behålla sin post och bildade en ny riksdagsgrupp som kallar sig för Nytt alternativ. De fick med sig 20 av Sannfinländarnas 37 ledamöter. Men för människor i Jakobacka innebär det inte någon förändring.
När jag återvänder till Jakobacka ser det värre ut än på länge. Det som är mest skrämmande är att folk har gett upp hoppet. Vänstern står därför inför en stor utmaning om de ska lyckas skapa kämparanda hos människorna i Jakobacka och ge dem tillbaka hoppet och livsglädjen.
