Efter de snart tre år som gått sedan den andra Intifadan utbröt den 28 september 2000 har situationen för det palestinska folket förvärrats. BNP har halverats och tre av fyra palestinier lever nu på mindre än två dollar om dagen.
Svårast är situationen i Gaza där hela 85 procent av den palestinska befolkningen lever i djup fattigdom och motsvarande siffra för Västbanken är knappt 60 procent.
Bara under den längre invasionen i förra våren beräknas den israeliska armén ha förstört och plundrat till ett värde av 361 miljoner dollar.
881 hus jämnades med marken och 22 500 blev bostadslösa.
Fram till den 8 juli i år hade 2 572 palestinier mist sina liv sedan upprorets utbrott. Minst 85 procent av dessa var civila och en femtedel under 18 år.
Förutom 15 dödade sjukhusanställda har nio journalister skjutits och 2 500 palestinier har invalidiserats.
Sammanlagt har 15 000 palestinier häktats och 6 000 har ännu inte frigivits.
Israel är det enda land i världen med en lag som tillåter tortyr under förhör, så att framtvinga erkännanden torde inte vara någon omöjlighet.
Arbetslösheten i Gaza och på Västbanken har stigit till 67 respektive 48 procent, vilket är en av de främsta anledningarna till att BNP sjunkit med 51 procent.
Genom vägspärrar och gränskontroller delas de ockuperade områdena upp i enklaver för att Israel lättare skall kunna kontrollera territorierna militärt.
Västbanken är nu uppdelad i hela 300 enklaver och det är svårt för palestinierna att röra sig mellan dessa. För att underlätta diskriminering av palestinier med israeliskt medborgarskap vid just gränskontroller så måste alla medborgare bära ID-kort som markerar ”nation”, det vill säga etnisk tillhörighet.
Visserligen har även den israeliska levnadsstandarden sjunkit, men till ett högt pris för det palestinska folket. Frågan är hur länge till Intifadan kan pågå innan palestinierna fått nog av misären. Kanske nalkas den slutliga uppgörelsen.
