Först dömdes hon i tingsrätten till dagsböter för att ha spridit integritetskänsliga uppgifter till tredje land.
Domen överklagades, och Göta hovrätt bad EU-domstolen om hjälp med tolkning av dataskyddsdirektivet som ligger till grund för den år 1998 införda svenska Personuppgiftslagen (Pul), som förbjuder att känsliga personuppgifter utan medgivande överförs till så kallat tredje land, alltså utanför EU.
Domstolen meddelade i november 2003 att personuppgifters publicering på en hemsida inte automatiskt ska anses vara överföring till tredje land – åtminstone inte i dataskyddsdirektivets mening.
Samtidigt meddelade dock domstolen att Bodil Lindqvists hemsida faktiskt omfattas av Personuppgiftslagen. Lindqvists advokat menade att den skulle anses vara av privat karaktär, men förlorade på denna punkt.
Den tredje frågan gällde var gränsen mellan integritet och yttrandefrihet ska gå – på denna punkt bollade EU-domstolen tillbaka till hovrätten.

Nu har Göta hovrätt beslutat: “Bodil Lindqvist har brutit mot anmälningsskyldigheten och förbudet mot behandling av känsliga personuppgifter”. I detta fallet ansåg inte hovrätten att rätten till yttrandefrihet vägde tyngre än rätten till personlig integritet för den fotskadade – som i och för sig inte ansåg sig ha lidit någon integritetsskada.
Skyldig, alltså. Men samtidigt slipper Bodil Lindqvist böter – eftersom brottet anses ringa.
– Jag tror inte att jag kommer längre än så här. Men domen visar hur absurd den här lagstiftningen är, säger Bodil Lindqvist till tidningen Statstjänstemannen.
Många ställer sig frågande till vad domen egentligen klargjort. Personuppgiftslagen gör undantag för uppgifter som publiceras för ”journalistiska ändamål” – men Lindqvists hemsida ansågs inte falla under denna kategori. Den hemsidesmakare som vill vara säker på att falla under det ”journalistiska undantaget” enligt Pul och inte ger ut en papperstidning samtidigt, får skaffa sig ett utgivningsbevis à 2 000 kronor.