I centrala Stockholm är aktiviteten livlig, med de båda sidorna på behörigt avstånd från varandra. Nej-sidan huserar inne i centralstationens stora hall, medan ja-kampanjen slagit läger på Drottninggatan, alldeles ovanför Sergels torg.
När Flamman kommer till centralstationen är det förmiddag, de flesta stressar förbi på väg till arbete och skola, men påfallande många stannar till, somliga sätter sig ner på bänkarna för att lyssna på vänsterpartiets affischnamn Jonas Sjöstedt. Sjöstedt håller anförande, publiken ställer frågor och Jonas Sjöstedt svarar. När det inte är tågutrop, för då måste alla tystna.
En ung man med åtskilliga ja-knappar frågar ifall Sverige verkligen kommer att tas på allvar ifall vi säger nej. Kommer man att bry sig om våra åsikter i Bryssel? Jonas Sjöstedt förklarar att Danmark alltid har en tung röst i EU, och att deras ordförandeskap hyllades – trots att folket röstat nej till EMU.
Somliga tar chansen att hålla små egna anföranden, trots att det egentligen är tänkt att man ska hålla sig till frågor. En fransk tjej varnar svenska folket för stabilitetspakten och dess följder för välfärden. Tjejen tar sitt eget land som exempel, och Sjöstedt håller med henne om varningarna.
Sjöstedt är en erfaren debattör.
– Jag har debatterat om EMU varje dag i tre veckor. Över hundra debatter i år. Nu kör jag fyra debatter om dagen.
Blir du inte trött?
– Jovisst blir jag trött. Men nu är det bara några dagar kvar, så nog orkar jag.
Bland övriga talare utmärker sig milöpartisterna Jabar Amin och Yvonne Ruwaida. Den senare debatterar mot folkpartisten Nyamko Sabuni.
Sabuni anför ekonomiska argument om billigare varor och flera jobb. Ruwaida anser å sin sida att man inte ska skilja sig från ett bra äktenskap.
Sveriges ekonomi och dess samarbeten med andra länder funkar bra, så varför överge detta? Att ha en genomsnittlig ränta för hela EU är inte heller något vidare. Se bara på Tysklands situation, tycker Yvonne Ruwaida.
Vid Segels torg är det annat ljud i skällan. Grupperingen ”Radikaler för euron” sprider sitt budskap, med Christian Gergils i spetsen. Sina egna åsikter blandar han med påståenden om nej-sidan. ”Alla europeiska vänstergrupper är för EMU och euron, utom vänsterpartiet” menar Gergils. Okunnig eller medveten lögnare? Ingen i publiken vet.
Bland övriga deltagare utmärker sig Erik Hörstadius. När det är hans tur att svara på publikens frågor kommer en hemlös fram.
Den bostadslöse undrar hur uteliggares situation förändras vid ett svenskt EMU-medlemskap. Hörstadius erkänner först att det på kort sikt inte finns något samband mellan euron och hemlösas situation.
– Men ifall vi alla får en och samma valuta, då kommer vi att möta fler människor som inte är som oss själva. Vi kommer att få mer respekt för varandra, vilket kommer de bostadslösa till gagn, hävdar Erik Hörstadius.