258 miljarder
När det nya pensionssystemet instiftades, flyttades i omgångar 258 miljarder över från AP-fonderna till staten. Därmed försvann, genom politiska beslut, nära en tredjedel av den uppbyggda bufferten. Av dessa gick 155 miljarder till att betala på statsskulden – det var så Sverige blev ”världsmästare i budgetsanering”. Övrig överföring motiverades av de fem partierna bakom pensionsuppgörelsen med att staten övertagit kostnadsansvaret för bland annat förtids- och sjukpensioner.
140 miljarder
förlorade det allmänna pensionssystemet under sina två första år. Regelverket för AP-fonderna ändrades och gav dem utrymme att ha upp till 60 procent av tillgångarna i aktier (tidigare cirka 30 procent). Under 2001 flyttades uppskattningsvis 150 miljarder från ”säkra” papper till aktier. När dessa gått med förlust, hade andelen aktier minskat från 60 till cirka 55 procent. För att hålla sina egna referensportföljer, valde samtliga AP-fonder att sälja ytterligare säkra papper och köpa aktier. Vid 2002 års utgång hade AP-fonderna förlorat 108 av 556 miljarder. PPM hade förlorat 32 miljarder av 91,5. Vid detta års halvårsskifte hade AP-fondernas förlust minskat med cirka 36 miljarder och PPM – som tillförs cirka 20 miljarder per år – har 92,1 av 114,8 tillförda miljarder kvar. De privata pensionsaktörer som administrerar tjänstepensioner och livförsäkringsbolagen förlorade 312 miljarder 2001–2002, och deras konsolideringsgrad ligger idag nästan utan undantag under 100 procent.
100 miljarder
Så mycket kan det handla om i ytterligare överföring från AP-fonderna till statskassan. Det är ett led i den så kallade kontrollstationen, som enligt pensionsuppgörelsen ska genomföras 2004. Diskussionerna har inte startat ännu. Överföringen kan genomföras om inte den innebär att det så kallade balanstalet sjunker under 1,0. Balanstalet är en kvot mellan systemets tillgångar och skulder, och är i dag 1,01.
78 miljarder
Så mycket ansåg försäkringsbolaget Alecta, tidigare SPP, att man inte längre behövde, efter rekordbörsåren under andra halvan av 1990-talet. Med fackets goda minne beslutades att 66 miljarder skulle gå till medlemsföretagen och tolv miljarder till tjänstemännen. Sveriges pensionärsförbund hävdade att pengarna tillhör tjänstemännen, som tidigare avstått löneutrymme. SPF försökte stoppa utbetalningarna, men på grund av en formaliamiss prövades aldrig sakfrågan i domstol. Och medan utbetalningarna pågick, störtdök börsen. För att rädda sin kassa försökte Alecta stoppa utbetalningarna, men blev då hotade med stämning från bland andra IBM och SAS. I stället frystes, åter med fackets goda minne, de kvarvarande 4,9 miljarder som skulle gått till löntagarna. De månatliga pensionsavgifterna höjdes – eller snarare, slutade vara rabatterade – vilket fick Svenskt näringsliv att tala om minskat löneutrymme inför 2004.
10–20 miljarder
Så mycket kan det så kallade Wallblommålet handla om. Det berör 150 000 äldre statspensionärer, organiserade i SPRF, Sveriges Pensionärers Riksförbund. I samband med att basbeloppet inte följde konsumentprisindex fullt ut 1991, minskades också de avtalade tjänstepensionerna för tidigare statsanställda. SPRF menade att gamla avtalet garanterat pensionärerna skydd mot värdeminskning och stämde staten för avtalsbrott. SPRF förlorade i AD och har drivit pilotfallet till Europadomstolen.
2,3 miljarder
Det nya pensionssystemet har ökat administrationskostnaderna med 80 procent sedan 1999, enligt en rapport från Riksrevisionsverket. Riksförsäkringsverket och Försäkringskassans kostnader har ökat från 585 miljoner 1999 till 862 för 2002. För AP-fonderna är siffran 359 respektive 1 030 miljoner, och för PPM 262 miljoner 1999 och 438 miljoner 2002. Till stora delar handlar det om utvecklings- och andra engångskostnader, menar RRV, som tror att dessa kommer att sjunka. ”Kostnadsökningarna beror främst på att i praktiken flera nya myndigheter har behövt byggas upp – AP-fonderna är helt nya organisationer liksom PPM”, skriver RRV och konstaterar att kostnaderna för information till allmänheten har varit betydande. Men enligt RRV är det ändå acceptabelt. Kostnaderna måste ställas i förhållande till tillgångarna i pensionssystemet – och då menar RRV inte de faktiska tillgångarna utan de rent matematiska, nämligen alla förväntade pensionsinbetalningar för samtliga nu arbetande svenskar.
1 500 respektive 675 kronor
Vad förlorar den enskilde? I slutet av oktober kom Pensionsforum med alarmerande uppgifter: en 45-årig sjuksköterska behöver spara 3 600 kronor i månaden för att få en pension som motsvarar 80 procent av slutlönen. Två dagar senare meddelade RFV: Pensionsforum har räknat fel. Den rätta siffran är 1 500 kronor. I ett parallellscenario skrev Pensionsforum i maj – men då om PPM-fonderna – att PPM-administrationen gör att dagens 22-åring förlorar 22 procent av sin framtida pension; motsvarande 1 350 kronor i månaden. De har räknat fel, svarade PPM bara några dagar senare. Den rätta siffran är att 22-åringen ”bara” kommer att förlora elva procent, alltså 675 kronor.
1,8 procent
Så mycket höjs nästa års pensioner med. Inkomstindex höjdes med 3,4 procent.
Index räknas utifrån hur Sveriges ekonomi gick förra året. När förra årets indexhöjning – 5,3 procent, vilket gav 3,6 procent mer i pension – presenterades, slog RFV på stora trumman med pressmeddelanden och tv-intervjuer. ”Det är glädjande att det nya pensionssystemet kan visa upp vad tillväxt betyder. Ökningen av sysselsättningen och reallöner under 2001 resulterade i att hela inkomstpensionssystemet kom ut kraftigt förstärkt”. Årets pressmeddelande från RFV höll dock en något mer lågmäld ton.
