SPORT Tänk dig socialismen breda ut sig över Europa. Den tidigare verkligheten slagen i spillror, en ny dag gryr. Mer jämlik och mer rättvis, borta är de bojor som fjättrade den förtryckte och garanterade den härskandes makt. Ett nytt hopp spirar. Det tidigare systemet kollapsade av sina egna inneboende motsättningar. Den ständigt accelererade jakten på nya marknader och inkomster blev till slut sönderslagen som den illusion den hela tiden var. Fram träder istället en lugnare, mer harmonisk och rimligare värld.
Sådan är verkligheten i Europa idag. Nej, inte riktiugt det vanliga Europa. Snarare fotbollseuropa. Och nej, kanske inte riktigt socialism. Men bra mycket bättre, och bra mycket roligare. Den spelarmarknad som utgör basen för hur bra lag man lyckas ställa upp med, har kollapsat. Löner, vinster, övergångssummor, TV-pengar, allt minskar i rasande takt. Faktum är att det som hänt de senaste åren är ett riktigt praktexempel på hur kapitalism fungerar när den inte fungerar. Förväntningar om vinster och intäkter har nu slutligt kommit på skam och bubblan spruckit. Vi kan se fram mot ett betydligt jämnare klimat när väl chockvågen med konkurshot lagt sig.

Det konkreta resultatet: storklubbarna har inte råd att ha kvar sina gigantiska spelartrupper, utan ställer en drös spelare arbetslösa – spelare som skulle varit stjärnor i andra lag eller ligor. De talanger som utvecklas lokalt i exempelvis Sverige får bli kvar på hemmaplan längre, eftersom ingen längre har råd att lägga upp miljon efter miljon på ett osäkert kort. De stora blir mindre, de små större. De dåliga lagen blir bättre och de bra bara marginellt sämre (eftersom de sparkade spelarna ändå bara nötte bänk). Den ekonomiska verkligheten kräver det. Publiken i de mindre ligorna njuter. Vi får ha kvar våra stjärnor längre tid och har större chans att lyckas i de europeiska cuperna.
Sannolikt kommer de riktigt stora övergångarna att bestå. Om Real Madrid behöver en vänsterback, så köper de en. Kanske av högsta klass och kanske för snuskigt mycket pengar. Men de köper inte – som de skulle gjort för ett par år sedan – två vänsterbackar för att vara på den säkra sidan. Stjärnorna består, och är värdefulla, och kommer sannolikt även framöver att byta klubb. Men de som är komplementspelare på den högsta nivån får en annan status. De kan inte längre räkna med fantasilöner och lukrativa transferanbud. De kliver ned från den högsta nivån, och blir stjärnor. Stjärnor hos oss.