Lunabbas nya självbiografiska bok tar Ivar Lo-Johansson in i 2020-talet. Men i stället för roliga anekdoter om arbetarklassens villkor är det unga mäns våld och brist på språk som står i centrum.
Nicolas Lunabbas andra bok, Dagbok från 20-talet, om våld och språklöshet, består av självbiografiska anteckningar skrivna under några sommarmånader 2022. Titeln är hämtad från den svenska författaren Ivar Lo-Johanssons bok med samma namn. Lo-Johanssons Dagbok från 20-talet är en reseskildring där författaren porträtterar arbetarklassen i olika länder. Lo-Johanssons ton är humoristisk, hans beskrivning av hur han som diskare i Frankrike vadar genom matrester och lurar hovmästaren för tankarna till Charlie Chaplins Moderna Tider. Lunabbas anteckningar, däremot, bär på ett djupt allvar.
Boken har två inledningar. Den första är ett minne av när Lunabba, tillsammans med sin kollega Iraj, sommaren 2010 får ett skott avlossat mot sig efter att ha avslutat ett arbetspass på Malmöfestivalen. Den andra är ett mord på en ung man i Pildammsparken samma dag som Lunabba ska skicka in slutkorrekturen av sin debut Blir du ledsen om jag dör? Det finns ett minne som återuppstår: det av att ha blivit beskjuten. Det finns en historia som upprepas: mordet på unga. Genom upprepningarna blir Dagbok från 20-talet ett försök att fylla ut luckorna i Blir du ledsen om jag dör? Lunabba skriver: ”Vetskapen om mordet gör att jag nu betraktar bokmanuset som ofullständigt, ofullbordat. Som om jag utelämnat viktig information och texten behöver uppdateras för att bli komplett, sann”.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
Det visar sig att Lunabba känner den unge mannen Jacob, som är misstänkt för mordet i Pildammsparken. De har tidigare haft regelbunden kontakt, men glidit ifrån varandra när mordet äger rum. Jacob har dragits djupare in i den kriminella världen, Lunabba har blivit pappa och fått allt mer uppmärksamhet för sitt arbete med organisationen Hela Malmö. Vid ett tidigare försök att få Jacob på rätt bana, två år före mordet i Pildammsparken, träffades de på en pizzeria i Malmö. Med sig hade Lunabba då boken Soul on Ice av Eldridge Cleaver, aktivist i Svarta Pantrarna. Jacob skulle avtjäna ett straff för narkotikabrott och Lunabba fantiserade om det inflytande som Cleavers bok skulle kunnat ha på Jacobs liv. ”Jag föreställer mig hur uppenbarelsens ljus slog ned i honom. Hur han läste boken med en stigande känsla av att den transformerade honom.” Perfekta fantasier slås snabbt i spillror i mötet med verkligheten. Det gör ont att läsa Jacobs svar när Lunabba räcker över Cleavers bok, hans nyktra konstaterande att ”det funkar inte så” och ”ni är många som har försökt”.
Förmågan att bygga upp stämning och atmosfär, att framställa människor och situationer i sin komplexitet är en kvalitet som lyser igenom hela boken. Anteckningens form sträcker sig ibland mot dagboken, ibland mot prosan. Dagbok från 20-talet inleds med två citat, det ena av poeten och musikern Mustafa the Poet och det andra av författaren Sven Lindqvist. Jag kan se en blinkning mot Lindqvist, inte bara i citatet utan även i hur Lunabba arbetar med det självbiografiska, med viljan att resonera, tänka och skapa förståelse.
I The Will To Change: Men, Masculinity, and Love skriver författaren Bell Hooks: ”Patriarkala seder lär ut en form av känslomässig stoicism till män som säger att de är mer manliga om de inte känner, men om de av en slump skulle känna och känslan gör ont, är det manliga svaret att stoppa undan den, att glömma den, att hoppas den ska försvinna”. Språklösheten som boken vill behandla i relation till män och våld tar sig också uttryck i oförmågan att tala om känslor av rädsla, underlägsenhet, sorg, förödmjukelse och kontrollförlust. Lunabba kan inte tala med Iraj om skottlossningen de var med om under Malmöfestivalen 2010 utan att också vilja bevisa sin intellektuella överlägsenhet. Efter en misshandel i ungdomen bryter Lunabba upp med sin dåvarande flickvän i rädsla för att mannen som misshandlat honom ska komma tillbaka när han är med sin flickvän, och att han då ska vara oförmögen att försvara sig själv och henne. Bell Hooks varnar för den emotionella bedövningen som kommer ur förnekandet av känslor. Språklöshet hos män i en patriarkal värld handlar inte bara om en brist på ord eller okunskap, utan även om en avsaknad av sammanhang i vilka dessa ord får yttras, eller personer att yttra dem till.
Dagbok från 20-talet, om våld och språklöshet är en bok att återkomma till, att läsa tillsammans, att tänka med, som i min läsning får mig att sträcka mig mot andra böcker och människor. Lunabbas anteckningar, hans frågor som sträcker sig mellan våldets konsekvenser och litteraturens kraft, den utsträckning i vilken han vågar tala utifrån sig själv gör att boken kan öppna rum för samtal med och mellan unga.
