Den senaste veckan har det blåst mycket kring moderaternas kommunikationsavdelning sedan Delmon Haffo i en YouTube-video refererade till Annika Strandhäll, socialdemokratisk socialförsäkringsminister, som hora. Han har bett om ursäkt, fått sparken och en debatt om tonen från moderathåll har tagit fart. Börjar det svenska samtalsklimatet trumpifieras, frågar sig många. Kanske. Men det vi borde oroa oss över är vad som hände precis innan helvetet brakade lös över Haffo och hans kollegor.

Dagen innan den ökända videon hälsade Haffo på sina partivänner i Haninge. Efteråt twittrade han glatt ”Tack till Haningemoderaterna för att jag fick komma och prata om sociala medier och kommunikation”. Det finns många billiga poänger att göra här, men det vore onödigt. Vi tittar i stället på hur det står till med Moderaterna i Haninge.

På sistone har de försökt motarbeta den styrande majoritetens ambition att ordna boende till nyanlända. De gör det med skrämselpropaganda i reklamblad och sociala medier. Moderaterna menar i en kampanj på Facebook att de köande i det kommunala bostadsbolaget behöver kliva åt sidan för att ”några kommer gå före”. Dessa några är de nyanlända och ska vi prata om tonläge så är det här ett obehagligt sådant. Dels för att de ställer människor mot varandra, dels för att de uppmuntrar kommunen till att bryta mot lagen.

Låt pengarna sedan gå till kommuner som kämpar med mottagandet och som försöker följa lagen bäst de kan.

Bosättningslagen trädde i kraft i mars i år.  Lagen ska se till att samtliga kommuner tar emot nyanlända, för att dela på ansvaret. Att moderata kommunpolitiker vill bryta mot den lagen är märkligt, då deras partikamrater i riksdagen var med och röstade igenom den. Samtidigt är Haninge inte det enda exemplet på när moderater motarbetar mottagandet av nyanlända. Redan 2013 gjorde SvD (30/6, 2013) en granskning som visade hur M-styrda kommuner tar emot minst flyktingar, och att det är genomgående för hela landet. Samma kommuner är också de rikaste. 2015 granskade även SVT (14/10, 2015) vilka kommuner som tog emot flest och minst antal per tusen invånare. I botten hittar vi kommuner som Vellinge, Värmdö, Danderyd, Ekerö, Lomma och Vallentuna.

Trots att det nu finns en lag som ska bidra till ett jämnare mottagande, protesterar kommunpolitiker och sprider skrämselpropaganda om att det är vi eller dem. Att resurserna bara räcker till oss, annars är det vi som måste betala. Den retoriken är skrämmande, men det blir än värre när den omvandlas till reell politik. Här verkar det inte spela någon roll vad riksdagen beslutar eller att kommunerna får ersättningar för mottagandet. Därför kan inte lata och nöjda kommuner endast mötas med en arg tillsägelse eller sura opinionstexter likt den här. Här behöver kommunerna snarare få betala ett ordentligt vite från skatteintäkterna. Låt de pengarna sedan gå till kommuner som kämpar med mottagandet och som försöker följa lagen bäst de kan. Då blir det inget vi eller dem. Då är det vi tillsammans eller ingen, där det senare borde skrämma mer än några ofräscha flygblad från Haningemoderaterna.