Natten till måndagen hölls den andra valomgången i Chiles presidentval. Den blott 35-årige kandidaten för partiet Frente Amplio och vänsteralliansen Apruebo Dignidad, Gabriel Boric, vann övertygande med över 55 procent av rösterna över den högerextreme Pinochet-anhängaren José Antonio Kast, som vann den första omgången. Boric blir därmed den yngste presidenten någonsin i Chile.

– Tiden som väntar oss kommer att bli svår, sade han under sitt segertal i huvudstaden Santiago, och upprepade de tre orden:

– Rättvisa, sanning och respekt!

Bland chilenare i Sverige var stödet för Boric ännu större: hela 94 procent röstade på vänsterkandidaten. Med tanke på att majoriteten av chilenarna i Sverige kom som politiska flyktingar efter militärkuppen mot Salvador Allende 1973 är det dock inte särskilt förvånande.

En av dem är María-Elsa Salvo, som är ordförande för Socialdemokraterna i Bromma-Kungsholmen och en av initiativtagarna till partiföreningen Reformisterna. Hon säger att exilchilenarnas situation har varit en politisk stridsfråga i Chile.

– Mina föräldrar kom till Sverige som politiska flyktingar på 70-talet. Det har varit en debatt om huruvida exilchilenare ska få rösta i valen och det blev möjligt bara för några år sedan. Man har försökt hindra det för att man vet att många utlandschilenare röstar vänster, säger hon till Flamman.

Hon beskriver Boric som en socialdemokrat som gärna sneglar åt Norden för inspiration, och menar att framgången bygger på ett lyckat försök att mobilisera unga väljare som sällan röstar samt att ena den breda vänstern.

– Boric har pratat mycket om pensioner, vården och ser den nordiska välfärdsmodellen som en förebild. Han kommer från ett vänsterparti, Frente Amplio, men har profilerat sig som en socialdemokrat för den breda vänstern, säger hon och fortsätter:

– Det var ett rekordhögt valdeltagande, över 55 procent. Politikerföraktet är utbrett i Chile men man har lyckats mobilisera många unga, det är nyckeln till segern. Lärdomen är också att när vänstern enas bakom en kandidat kan den vinna. Sedan var många röster också röster mot José Antonio Kast, som är högerextrem, säger hon.

Detta är något som vänstern kan dra lärdomar av även i andra länder, enligt María-Elsa Salvo.

– Det man ska ta med sig är att ha höga ambitioner och stora reformförslag i frågor som folk bryr sig om. Boric har lyft ram pensionerna och ojämlikheten i ett superradikalt program och det har fungerat. Att våga driva vänsterpolitik och stora reformer är nyckeln. I ett politiskt klimat där man diskuterar huruvida man ska gå mot mitten har han visat att det går att gå åt vänster och nå framgång, säger hon, men tillägger:

– Det är en lång väg. Jag är försiktigt hoppfull, det är svårt att säga hur snabbt det kommer att gå.

En annan svensk-chilenare som firade Borics seger är den vänsterpartistiska riksdagsledamoten Lorena Delgado Varas. Hon har dock en mer avvaktande inställning till den nye presidenten.

– Gabriel Boric representerar en ganska bred vänsterrörelse som innehåller såväl partier som rörelser som var aktiva under den sociala revolten 2019. Men jag var också ganska orolig eftersom han har varit del av den parlamentariska process som tagit fram lagar som har försvårat de sociala rörelsernas aktivitet. Men i stort sett är jag positiv.

Även Lorena Delgado Varas beskriver Boric som en socialdemokrat, trots att han kommer från student- och proteströrelsen på vänsterkanten. Det menar hon gör att man inte kan vänta sig en alltför konfrontativ politik från honom. 

– Jag skulle säga att han är socialdemokrat. Han utmanar det ekonomiska systemet och står för en väldigt progressiv miljöpolitik och feminism, men den är inte superradikal. Hans program är väldigt bra, men när han höll sitt tal var han öppen med att det måste ske med ett brett samarbete. Och där tror jag att han kan förlora en del. Han kommer inte att utmana storföretagen och den militära strukturen i Chile. Men i fråga om feminism och socialrättsliga frågor kan man räkna med det kommer ske framsteg. 

Hon tillägger dock att mycket beror på vilken grundlag som den konstituerande församlingen kommer fram till och som folket ska rösta om nästa år.

En annan profil med chilenskt påbrå är dramatikern America Vera-Zavala, vars chilenske pappa kom till Sverige som politisk flykting via Rumänien. När Flamman når henne är hon i Buenos Aires och fortfarande för segerrusig för att fundera på vilka eventuella hinder som Boric kan ställas inför.

– Boric är del av en ung frisk vänster som världen desperat behöver, ett barn av globaliseringsrörelsen och det bästa av 00-talets Latinamerika. Jag har stora förhoppningar, väldigt stora. Och jag tänker inte gå in i realismdiskursen, efter att ha hört installationstalet som var det vackraste jag hört på länge. Det är magiskt att han vann. Vänstern är alldeles för bra på att oroa sig, det kommer att gå bra för Boric. Det ska ett kollektiv se till, inte han själv, säger hon till Flamman.

Med Borics seger blir Chile det senaste latinamerikanska landet att gå till vänster och därmed bryta den högervåg som har präglat kontinenten de senaste åren. För två veckor sedan valde till exempel Honduras en vänsterpresident och i våras fick Peru sin första vänsterpresident någonsin. Förhoppningarna stärks nu om att vänstervågen ska hålla i sig och även nå Colombia och Brasilien, som båda håller val nästa år. Men för att det ska ske behöver den internationella vänstern stödja de sociala rörelserna i dessa länder, menar Lorena Delgado Varas.

– I hela Latinamerika har vänstern vunnit i en rad val nu, och förhoppningsvis kommer Colombia och Brasilien att följa efter under nästa år. Men den latinamerikanska vänstern behöver internationell solidaritet. Den har hittills stått ganska ensam. Jag kan förstå att den europeiska vänstern inte alltid har insyn eller förstår villkoren i Latinamerika. Men vi i den europeiska vänstern måste i första hand stödja den latinamerikanska.