På Israels regeringshemsida gov.il publicerar Ministeriet för diasporafrågor och bekämpning av antisemitism, ett statligt israeliskt departement, regelbundna ”J-soc reports”: offentliga ”säkerhetsrapporter” om olika protester och demonstrationer mot Israel, världen över.
För varje protest listas tid, datum och plats – inte enbart ”Odenplan, Stockholm” eller Folkets Park i Köpenhamn, utan även exakta koordinater. Ibland skrivs också ut hur långt demonstrationen har till närmaste israeliska ambassad, konsulat eller FN-kontor.
Av varje demonstration görs också en ”riskbedömning”, med en skala som går från låg (”risk för mindre störningar och pressbevakning”) till mycket hög (”sannolikt med omfattande våld som orsakar allvarliga skador”). Få tycks ha stämplats som ”mycket hög risk”.
I rapportdokumenten specificerar man att risken är ”potentiell skada på judiska och israeliska samhällen och tillgångar” och att några av faktorerna man bedömer är ”närheten till israeliska tillgångar”, ”organisatörsgruppens historik av våld” och ”tonen i retoriken kring protesten”. Informationen hämtas från sociala medier, primärt Instagram. Man redogör för både följare och lajks, och ”nivåer av engagemang online” är något som också räknas in som ”riskfaktor”.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
Helt ärligt är jag stolt över att jag finns på listan, att det märks av staten själv att jag är emot Israels folkmord.
Norge har varit föremål för inte mindre än fem rapporter sedan december 2024, medan svenska demonstrationer bara omnämnts i de regelbundna globala listorna över protester. De senaste som inkluderats är ”Svältupproret”, en serie dagliga demonstrationer utanför riksdagen som arrangerades av gruppen Together 4 Palestine i början av september. Dessa har riskbedömts som ”medium” (”potential för lindrigt våld och allvarliga störningar”), och syftet beskrivs på engelska som ”att uppmana den svenska regeringen att ta itu med den humanitära krisen i Gaza” (på hebreiska med tillägget ”som påstås äga rum”).
I dessa listor har även flera enskilda svenska aktivister, som haft sina riktiga namn på sina personliga Instagramkonton, hängts ut med för- och efternamn i öppna rapporter på den israeliska regeringens hemsida. Minst en av de namngivna har under tusen följare.
Demonstranten Amanda Moore, som hängts ut som ”Amanda CM” i samband med en demonstration i juli, skriver till Flamman att hon inte kände till rapporternas existens förrän i förra veckan.
”Helt ärligt är jag stolt över att jag finns på listan, att det märks av staten själv att jag är emot Israels folkmord. Jag fotar på demonstrationerna och har en offentlig Instagramprofil. Det var en tidsfråga.”
En annan fotograf bekräftar för Flamman att han också redan är medveten om kartläggningen, och att han ”räknar med sådant” som aktiv demonstrant de senaste två åren. Amanda Moore skriver att hon inte kände till att den israeliska staten samlade information om Palestinarörelsen, men att hon samtidigt ”inte skulle vara förvånad” om även den svenska regeringen och polisen gör det.
”Vi uppmärksammar att regeringen är medskyldig till folkmord – det gillar de såklart inte.”
I ett mejl till Flamman svarar Utrikesdepartementet att de ”inte kommenterar hur andra stater väljer att kommunicera eller publicera information på sina officiella plattformar.”
Flamman har sökt utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) och Civil Rights Defenders, samt fler berörda aktivister. Uppdaterad med kommentar från UD.
