Tandvårdspriserna och tröskeln för högkostnadsskyddet gör att det är de med minst pengar som får det kämpigast om en tand går sönder eller en lagning lossnar. Här berättar tre personer med låg inkomst om sina erfarenheter av att inte ha råd med tandvård.
Suzanna, sjukpensionär, ”bor i en byhåla”:
”För några år sedan gick en av mina tänder sönder men som sjukpensionär har jag inte råd att gå till tandläkaren. Jag fick söka fonder och fick det beviljat, men det tog ett tag vilket gjorde att jag fick gå med en trasig tand i över ett år. Jag fick till slut göra en rotfyllning, men den fick jag ännu mer besvär av. Jag insåg att jag skulle behöva dra ut tanden och blev återigen tvungen att söka pengar via fonder för att få ihop till det. Jag hade jätteont i ännu ett år tills jag till slut kunde gå till tandläkaren och få tanden utdragen. Jag förstår inte hur det kan gå till såhär. Tänder är en klassfråga. De slopar skatter för de allra rikaste men samtidigt har vi som verkligen behöver hjälp inte ens råd att ha friska tänder.”
Lina, timvikarie inom vården, Boden:
”Jag hade skitont i en tand och hade svårt att äta i flera månader. Som springvikarie tjänar jag 122 kr per timme och är aldrig garanterad jobb. Så det var omöjligt för mig att få ihop med pengar till ett tandläkarbesök. När min tand till slut gick sönder i flera bitar bokade en vän till mig ett besök hos tandläkaren och betalade det. Hade hon inte betalat för det hade jag aldrig kunnat gå dit.”
De slopar skatter för de allra rikaste men samtidigt har vi som verkligen behöver hjälp inte ens råd att ha friska tänder
Josefine, lever på socialbidrag, bor i en by i Skåne:
”Jag tappade en lagning i mitten av maj, vilket ledde till en inflammation i nerven som sen spred sig till käken, bihålan och hörselgången. På grund av detta fick jag gå på sex antibiotikakurer under sommaren. Jag behövde ju få tanden fixad men jag går på socialbidrag och då måste man komma med ett kostnadsförslag och vänta på godkännande. Och där jag bor har socialen inga socialnämndsmöten under sommaren så det drog ut på tiden. Under tiden hade jag så mycket problem att jag gick till tandläkaren och bad om att få tanden utdragen ändå för att jag inte kunde vänta. Men tandläkaren som jag går till lämnar inte ut på faktura utan jag skulle få betala allt själv på en gång. Så där var det ju kört för mig. I augusti fick jag till slut kostnadsförslaget på 25 000 kronor godkänt och kunde få tanden fixad. Jag var glad att till slut få hjälp efter nästan fyra månaders väntan. Men sen är det ju så att socialen bara godkänner akut tandvård, i alla fall där jag bor, och då är det bara provisoriska lösningar som gäller. Så nu är den rotfylld men jag måste fortfarande försöka hitta pengar till en permanent lösning.”
