Knappt hade Alice Teodorescu Måwe landat från sin resa till förintelselägret Auschwitz förrän hon började dra upp trådarna mellan nazismen och Mamdanis valvinst. ”[A]lla som urvattnat betydelsen av Förintelsen, av det juridiska begreppet folkmord, borde komma hit”, skrev hon uppbragt i går. Och så i dag: ”En antisemit vinner New York – ett oroväckande tecken i tiden.”
I själva verket är det precis tvärtom: en judisk tänkartradition, lika självklart som gula taxibilar och bagels, gör segertåg i New York.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
Ta Abbie Hoffman, ett stökigt barn, uppvuxen i en judisk familj från den lägre medelklassen i Massachusetts. Som ung universitetsstuderande kom han i kontakt med den radikala, judiske tänkaren, flyktingen och professorn Herbert Marcuse, akademikern som för sina studenter framhöll dygden i att förena akademiskt arbete med revolutionär aktivism.
Mamdani är förvaltaren av en tradition av judiskt tänkande som alltid har haft ett hem i staden.
Hoffman blev just en sådan under det turbulenta, sena sextiotalet. Han blev ledande i Yippies, Youth international party, en organisation vars symbol var en röd stjärna med ett grönt cannabis-blad ovanpå. Deras sikte var inställt på att med högsta möjliga oväsen protestera mot miljonärerna, Vietnamkriget och förtrycket av svarta.
En av de mest spektakulära aktionerna Hoffman tog initiativ till ägde rum sensommaren 1967 i New York, då han och ett gäng tog sig till börshuset med fickorna fulla av endollarsedlar, äkta och falska, som de sedan strödde ned över de häpna aktiekillarna. Några år senare var han en av Chicago 7, gänget som åtalades i en internationellt uppmärksammad rättegång där Hoffman och de andra organiserat en marsch mot Pentagon i protest mot Vietnamkriget. Under rättegången visade Hoffman inte bara fingret under en vittnesed, han skällde också ut den judiske domaren på jiddisch med orden: ”Du är en shande fur de goyim”, en skam inför icke-judarna.
Abbie Hoffman tillhör en stark och månghövdad judisk-amerikansk tradition med rötter i den amerikanska delen av Yiddischland, den som en gång byggdes upp genom facklig organisering som motkraft till fabrikägarnas makt över arbetares kroppar och agens. En invandrad folkgrupp som flytt först från de ryska pogromerna, sedan nazisterna och slutligen kom dit som förintelseöverlevare.
Många av dem, deras barn och barnbarn, såg ett högre syfte med sina liv och använde sin tid till att identifiera förtryck och agera i kamp. I linje med solidaritetstanken och icke-våld var de också uttalade antisionister och – i synnerhet efter 1967 – Palestinaaktivister. ”Vi kunde inte låta Förintelsen hända även dem”, som Joel Finkel, en Jewish voice for peace-associerad aktivist bekänner i den nya boken Citizens of the whole world: Anti-Zionism and the cultures of the American Jewish left av Benjamin Balthaser.
Det som kommit upp till ytan under valrörelsen i New York är just denna klyfta, mellan den folkliga kampen underifrån och den mäktiga en procenten, som gör gemensam sak i att skydda sina tillgångar och försvara Israel och det i dess allra mörkaste stund.
Den blivande borgmästaren Zohran Mamdani är denna elits fiende. Samma grupper har hittat en allians i stadens konservativa judar. I ett öppet brev publicerat på hemsidan The Jewish Majority, undertecknat av över tusen rabbiner menar de att när publika personer som Mamdani ”vägrar fördöma våldsamma slagord, förnekar Israels legitimitet och anklagar den judiska staten för folkmord” skriver de i uppropet, ”så delegitimerar han det judiska samfundet och uppmuntrar och förvärrar fientligheten mot judendom och judar”. Det är intressant att de kallar sig för en ”judisk majoritet”, som för att smälta samman judisk identitet med staten Israel och dra ett streck över den judediasporiska socialistiska historien.
Själv har Mamdani inte haft några svårigheter med att bemöta sådana angrepp. Två av tre judiska väljare under 44 år avsåg att rösta på honom enligt en enkät, och han fick även stöd av en av sina konkurrenter i valet, den uttalade sionisten Brad Lander. I ett inlägg skrev Lander: ”Vi är inte överens om allt kring Israel och Palestina, men jag är övertygad om att han kommer att skydda judiska New Yorkare och våra rättigheter.” Att försvara religiösa och etniska minoriteters rätt att vara sig själva gör livet tryggare även för judar. Att göra stöd till Israel till en central fråga för New York-bor är det inte.
De brevundertecknande rabbinerna ser nämligen inte det uppenbara: Zohran Mamdani, med sitt intensiva fotarbete för ekonomisk rättvisa, rätten att ta plats som troende och invandrare i offentligheten, är en andlig arvinge i rakt nedstigande led till Marcuse, Hoffman, Bernie Sanders, Emma Goldman, Judith Butler och Murray Bookchin. Han är förvaltaren av en tradition av judiskt tänkande som alltid har haft ett hem i staden.
Han råkar bara vara muslim.
