– Vem tror du kommer vinna? frågar taxichauffören mig i Bogotá.
Det är åtta dagar kvar till den andra valomgången där colombianerna kommer att få välja mellan en välkänd vänsterkandidat och en tills nyligen okänd äldre företagare. Gustavo Petro, som var nära att vinna 2018, kandiderar för en tredje gång för vänstern. Rodolfo Hernández, en 77-årig företagare från den östra regionen Santander, var tämligen okänd för resten av landet tills i år. Att han lyckades ta sig till den andra valomgången med 28 procent av rösterna mot Petros 40 procent tog många på sängen.
– Vad tror du? svarar jag.
– Gamlingen.
Den 29 maj räknades rösterna väldigt fort i ett valsystem där räkningen fortfarande sker manuellt och som colombianerna misstror starkt. Efter bara en och en halv timme hade cirka 90 procent av landets vallokaler räknats. De första reaktionerna i vänsterns valvaka var därför misstro mot resultatet. Många undrade vem Rodolfo Hernández är. Han hade konsekvent vägrat delta i valdebatter med de andra kandidaterna.
Hernández verkar dock ha varit välkänd på två ställen: på den digitala plattformen Tiktok och bland taxichaufförerna. På Twitter beskriver han sig som ”Tiktok-kung”. Sista veckan före första valomgången lyfte han plötsligt i opinionsundersökningarna från 13 till 21 procent och placerade sig direkt efter den regerande ”uribistiska” extremhögerns kandidat Federico Gutierrez. Hur gick det till?
Uribismen, döpt efter presidenten Alvaró Uribe som fortfarande utövar stor makt över den colombianska extremhögern, har styrt landet sedan 2002, med en paus mellan 2010 och 2018 då den traditionella nyliberala högern tog makten med president Juan Manuel Santos, som hade varit Uribes försvarsminister 2006–2009. Den sittande regeringen under president Iván Duque har skakats av återkommande korruptionsskandaler som ligger till last för uribismen 2022. Men det som fick många colombianer att gå man ur huse och få upp röstdeltagandet till den högsta nivån på 20 år (54 procent) var regeringens hantering av ekonomin under pandemin och generalstrejken i fjol. Det dödliga polisvåldet mot demonstranter som krävde sociala reformer samtidigt som regeringen sänkte skatter för storföretag och utländska investeringar har satt sina spår och politiserat många grupper i samhället: de unga, kvinnorna, hemmafruarna, de svarta, de arbetslösa, de fattiga (som uppgår till 40 procent enligt officiella siffror). Det är alltså politiskt svårt för uribismen att 2022 tillsätta en ny president. Samtidigt verkar det vara vänsterns tur med ett budskap om förändring.
En del analytiker menar att många colombianer röstar på Rodolfo Hernández för att de är trötta på ”politiker”. Men förutom att han är företagare har han tidigare varit borgmästare i sin hemstad Bucaramanga – han är alltså en fullblodspolitiker. Andra analytiker menar att folket har valt en kandidat som är anti-etablissemang (Hernández) medan Petro har kommit att representera etablissemanget på grund av hans långa politiska karriär. Men Hernández fick snabbt stöd från det sittande regeringspartiet Centro Democrático, liberaler, högerdebattörer och de colombianska etablerade medierna, det vill säga från just etablissemanget.
– Min sons kompisar sade alla att de skulle rösta på Rodolfo, berättade en medelklassmamma i Bogotá för mig.
Hennes son är 20 år och går på ett privat universitet. Hans kompisar kom att bekanta sig med Rodolfo via Tiktok, en mobilapp för att lägga upp och titta på korta videor. Strategin verkar ha gått hem bland unga väljare i urbana medelklassmiljöer. Hernández kommunikationsteam leds av Angel Becassino, en argentinare som var Petros kampanjstrateg 2018. Kommunikationsstrategin går ut på att nå unga personer via Tiktok, presentera kandidaten som anti-etablissemang men samtidigt upprepa Uribes mantra om att alla måste jobba mer, helst 10 timmar per dag, och att undvika debatter med Petro som är välkänd för sina välargumenterade svar. Becassino har sagt till tidningen El País att Petros problem är ”att han lider av ovanan av att visa upp sin intellektuella talang” vilket leder till en mycket komplicerad diskurs.
Som författaren Carolina Sanín uttrycker det i en artikel verkar Hernández verkar vilja ha en antiintellektuell debatt, medan Petro har ”respekterat colombianernas intelligens”.
Dagen efter den första valomgången berättar en annan taxichaufför i Bogotá att Rodolfo Hernandez har närmat sig taxibranschen och fått med sig den på sin kampanj.
– Och när du har taxichaufförerna har du även deras familjer, och de driver kampanj på jobbet, du vet.
Varför tror du att Hernandez kommer vinna? frågar jag söndagens chaufför.
– Därför att Petros kampanj är smutsig, det har aldrig gått bra för vänstern på kontinenten.
På gatan syns unga Petro-väljare som ser detta som ett ödesval: det gäller att övertyga folk. Ett sätt är att bjuda de veliga på en kaffe: ”Velig? Kom så pratar vi om landet, jag bjuder på en kaffe”.
