Idag är en sorglig dag för Grekland i allmänhet och vänstern i synnerhet. Greklands premiärminister Alexis Tsipras håller strax ett tv-sänt tal till nationen där han väntas utlysa nyval som kommer hållas den 20 september. I och med det avgår han som premiärminister. Men det är inte nyvalet i sig som är sorgligt. Det värsta är att Syriza nu ska försöka söka ytterligare stöd med händerna bakbundna av Angela Merkels åtstramningstvång.
Det som är sorligt är att Grekland helt kuppartat blivit påtvingade ett ruttet treårigt avtal med Trojkan, som Tsipras nu tvingas bära hela vägen genom ett nyval, vinna förtroende med och fortsätta regera under. Frågan man kan ställa sig är: Vad ska han göra med det eventuella mandatet?
Premiärminister Tsipras har satt sig och sin regering i en mycket komplicerad sits. Trycket internt har blivit för stort och rykten sprids i detta nu om att den så kallade Vänsterplattformen som utgör Syrizas vänsterflank i samband med nyvalet utlyses ska presentera sitt nya parti. Syrizas vänster har allt sedan förhandlingarna med Trojkan havererade hävdat att Syrizas program inte kan genomföras inom eurozonen, och därför manat på om ett grekiskt utträde ur eurozonen. Denna linje företräddes också av den förre finansministern, Yanis Varoufakis och det spekuleras i om det var det som gjorde att han fick gå. Men för Alexis Tsipras hade grexit varit en lösning som varit mycket svår att försvara för sina väljare.
Att EU och EMU i den unga demokratins ögon är garanten mot fascism, diktatur och korruption är inte svårt att se och stödet för att hålla Grekland kvar i EU och EMU är massivt. Den här ledarsidan har många gånger hävdat att den ekonomiska uppsidan av att lämna euron och slippa EU:s tvångströja antagligen är det som skulle hjälpa landet upp på fötter igen. Men priset för ett utträde verkar inte Tsipras vilja betala.
Stödet för den förste premiärministern som i alla fall gav EU en match är starkt. I högerpartiet Ny Demokrati rasar interna strider, socialdemokratiska Pasok ligger omkring spärren i opinionsmätningar och inget annat parti har någon potential att bli regeringsbärande. Antagligen kommer Tsipras att vinna nyvalet den 20 september med ett mer eller mindre decimerat Syriza. Men han kommer vinna valet med ett mandat som består av skit – tre år av åtstramningspolitik och mycket begränsade möjligheter att göra något annat än att sitta still i båten.
Idag är en sorglig dag eftersom en av det här årtiondets viktigaste vänstersegrar slutar med ännu ett bevis på att teknokrater i Bryssel alltid trumfar demokratin.
