BOGOTÁ Den 13 mars 1979 genomgick Grenada ett regeringsskifte då tyrannen och liberalen Eric Gairy störtades. Denne man, till yrket fackföreningsadvokat, var sedan 1951 medhjälpare till både det brittiska imperiet och till USA men också personlig vän till militärdiktatorn Pinochet. Inom den brittiska delen av den karibiska övärlden, framstod Grenadas genomkorrumperade regim som en skam. Gairy förbjöd all oppositionsmedia och använde terror mot befolkningen.
Bakom upproret 1979 stod rörelsen New Jewel Movement (NJW), lett av den unge Maurice Bishop. En väpnad grupp inom NJW intog öns militärkasern och en lokal radiostation. Diktaturen förklarades besegrad och ”People’s Revolution”, folkets revolution, inleddes.
Med denna inleddes också en utrikespolitik som denna ö tidigare aldrig skulle föreställt sig. Särskilt relationerna med Kuba, men även Sovjetunionen, öppnade helt nya möjligheter för Grenada.
Bland dem turismen. I vägen stod dock bristen på en landningsbana som skulle kunna ta emot internationellt flyg. Kuba erbjöd sig bygga den och frivilliga kubanska byggnads- och anläggningsarbetare anlände till ön. Samtidigt reste många grenadiner till Kuba för utbildning till ingenjör, tekniker eller läkare.
Men det dröjde inte länge förrän USA:s nyvalde president, Ronald Reagan, anklagade Grenada för att ha förvandlats till ett nytt kubanskt brohuvud. Reagan använde sitt inflytande över de internationella finansorganen och Grenada såg sig plötsligt stå utan några som helst internationella krediter. Det hade bara gått sju år sedan samma systematiska ekonomiska sabotage utlöst militärkuppen i Chile.
I juni 1980 framträdde för första gången en ”inre front”. En sprängladdning exploderade under ett massmöte arrangerat av NJW, och tre unga kvinnor dödades. De ansvariga greps och sattes i fängelse. När USA:s invasionsstyrka anlände tre år senare släpptes de fria och fick strax därefter amnesti av ockupationsstyrkan.
De 800 soldaterna på ön skulle kunna göra motstånd men när invasionen kom var förvirringen och demoraliseringen stor på grund av den interna splittringen inom revolutionens politiska ledarskap.
Den 19 oktober 1983 skedde en intern uppgörelse inom New Jewel Movement. Under oklara omständigheter sköts Bishop och 14 andra av partiets ledning, efter att Grenadas premiärminister Bernhard Coard arresterat Bishop och anklagat honom för ”småborgerliga avvikelser”. Majoriteten av partiets ledning ville också införa ett ”kollektivt ledarskap” för att ”undvika en personkult” kring Bishop. Men Bishop och ett antal av hans ministrar vägrade.
Studenter, skolbarn, arbetare och även de kubanska byggnadsarbetarna reste sig och lyckades frita Bishop. Men senare på kvällen hördes skottlossning från arméns högkvarter och när denna lagt sig hade Bishop och 14 andra skjutits. Ingen av premiärminister Bernhard Coards män hade dödats.
Det blev förevändningen för invasionen. En vecka senare vräkte USA-flyg och amerikanska kustfartyg bomber över Grenada under tre dygn, vilket följdes av 7 000 marinsoldater.
– Folket applåderade inte invasionen som gjorde slut på vår revolution, säger Peter David i en intervju med den tyske journalisten Gaby Weber.
David var vid tillfället för invasionen chef för Radio Free Granada.
– Om nordamerikanerna hade invaderat Grenada när Maurice var i livet hade historian fått ett annat slut. Bishop hade fyllt sitt löfte att ”organisera motståndet mot jänkeimperialismen”.
Bernhard Coard har av Bishops anhängare anklagats för att ha gått i CIA:s ledband. Men det är en anklagelse som hittills inte någon kunna vederlägga.
Han sitter fortfarande fängslad och tar bara emot besök av sin dotter var 15:e dag.
De övriga från NJW:s centralkommitté erkänner att de begick ”allvarliga taktiska misstag” och att de tar på sig ansvaret för de ”tragiska händelserna” i oktober 1983.
För Reagan och USA-administrationen handlade det dock inte bara om att kväva ”ett andra Kuba”. Grenada är beläget framför den venezuelanska kusten där det finns enorma reserver av olja.
USA rättfärdigade sin invasion med att 600 USA-medborgares liv var i fara. Men dessa dementerade påståendet. Tom Adams, USA-vänlig president på grannön Barbados uppgav på en presskonferens den 15 oktober, det vill säga en vecka innan invasionen, att USA planerade en invasion. USA:s ambassadör i Paris uppgav i en TV-intervju att invasionsbeslutet hade tagits redan två veckor innan invasionen vilket visar att USA ändå invaderat Grenada – med eller utan förevändning.
Under invasionen och bombningen av huvudstaden St. George’s, dödades 88 personer medan 500 sårades.
De kubanska byggnadsarbetarna gjorde hårt motstånd med lätta k-pistar, trots ett intensivt bombande.
President Reagan första intelligenta ord efter invasionen blev: ”Vi anlände i sista stund och undvek att Grenada skulle ha ockuperats av kubanerna”.
De kubanska byggnadsarbetarna, vars arbetsbefäl utgjordes av förmän från ett brittiskt byggbolag, hälsades som hjältar när de återvände till Kuba.
Ockupationsstyrkorna hittade naturligtvis inga vapenförråd. USA-studenterna på ön uppgav till pressen att de aldrig någonsin hade känt sig hotade och de vägrade att lämna ön. FN, liksom en hel värld, fördömde invasionen. Omvärlden hade samma månad erfarit hur Reagan minerade hela Fonsecabukten vid Nicaraguas Stilla havs-kust och försökt inleda en blockad mot den unga sandinistiska revolutionen.
Över tre tusen personer ur den grenadinska revolutionens administration fängslades. De torterades i läger för att ”bekänna sina brott”. De som tillhörde NJW:s centralkommitté förklarades som ”politiska” och inte ”krigsfångar”. På så sätt fick de en annan status med färre rättigheter.
De fick inte ta emot besök på flera veckor och sjutton av dem dömdes för mord. Massor av dokument ”försvann” i händerna på USA-ockupanterna som också beslagtog protokoll och dokument från centralkommittén som de vägrade att överlämna till domstolen.
I dag 20 år senare finns det fortfarande inga skriftliga dokument utfärdade om livstidsdomarna. Den ”Sanningskommission” som skapades år 2000 har heller inte publicerat sina slutsatser offentligt. USA-myndigheterna vägrar offentliggöra var kroppen av Maurice Bishop är begravd.
Grenada är i dag borta från världspressens rubriker.
Den internationella flygplatsen som skulle lyfta Grenada ut fattigdom och kolonialt beroende färdigbyggdes men har inte inneburit det ekonomiska välstånd som när beslutet togs.
Å andra sidan är omständigheterna helt förändrade efter invasionen. På öns norra del har däremot en ubåtsbas byggts för USA.
