Enligt de socialarbetare Flamman talat med, gör nuvarande system det mycket svårt för dem att komma i kontakt med klienterna.
– Det har blivit mer missbruk, mer rundgång och tyngre problem, sammanfattar Eva Hermansson, chef på socialtjänstförvaltningen.
– En del använder helt enkelt tak över huvudet-garantin för att bo gratis. Sen köper de heroin för sin sjukpension, säger Roger Sandberg.
Hemlöshet, missbruk och psykiska problem hänger i den absoluta majoriteten av fall intimt samman. Lars-Åke Lundberg, fängelsepräst på Österåker, var en av grundarna bakom Ny Gemenskap. Han är idag kritisk till hur Axén Olin och frivilligorganisationerna format allmänhetens bild av problemet.
– Man får in mer pengar på att visa upp en hemlös i annonser, än att diskutera vilket samhälle vi vill ha.
– Men hemlöshet är i stort sett ett missbruksproblem och ska angripas som ett sådant. Många missbrukare är duktiga på att klå frivilligorganisationerna och socialen på pengar.
Lösningen handlar om att satsa mer på missbrukarvård, konstaterar han.
– En del får chansen till avgiftning, men får sedan vänta på behandling eftersom det inte finns platser. Det är att kasta pengarna i sjön, säger Lars-Åke Lundberg.
Till dess är härbärgena den naturliga samlingspunkten, och där mår folk ”mycket dåligt” idag.
– Vi har tuberkulos, hepatit, hiv och andra väldigt allvarliga sjukdomar som börjat florera på härbärgena. Och nu senast talas det om multiresistenta stafylokocker, berättar Claudette Skilving, chef för socialrotelns enhet för hemlösa.
Hon berättar om hur läkare vägrat behandla hemlösa med svåra sjukdomar – de skickas tillbaka till härbärgena.
– Här måste landstinget vara med och ta sitt ansvar, säger Skilving, och efterlyser fler psykvårds-platser.
Det yttrar sig inte bara i sjukdomar. På Stadsmissionsgårdens dagverksamhet har i år ett 80-tal våldsincidenter rapporterats. I förra veckan meddelade Stockholms stadsmission i de regionala tv-nyheterna ABC att dagverksamheten under helgerna måste stängas. Situationen hade blivit alltför hotfull för personalen.
Två dagar senare kom en annan frivilligorganisation, Ny Gemenskap, med liknande besked.
Socialborgarrådet Margareta Olofsson (v) kritiserade att fri- villigorganisationerna gått ut via media i stället för att informera henne, och stadshuset sammankallade ett möte med frivilligorganisationerna i fredags.
Slump – eller utpressning? Under den förra majoriteten hade vänstern kritiserat att stadens arbete lämpats över på frivilligorganisationerna. Efter fredagens möte kom beskedet att dessa ska få cirka en halv miljon i akut hjälp. På kort sikt blir det nu inte några större förändringar, bland annat eftersom vintern närmar sig.
Det finns inga planer på att idag avskaffa tak över huvudet-garantin, enligt Karin Rågsjö (v), ledamot i socialtjänstnämnden. Däremot har förvaltningen fått i uppdrag att ”se över” den.
Härbärgena ska omorganiseras. Målet är fler ställen av mindre storlek, och med bättre möjlighet för personalen att få hjälp mot störningar och hot.
– Det handlar om att fråga sig hur vi använder våra resurser. Vi behöver få en överblick över vilka frivilligorganisationer som finns, effektivisera samordningen, diskutera metodologi och strukturer, säger Karin Rågsjö.
Hon efterlyser att socialtjänsten ska finnas i ”stormens öga” på härbärgena. Men då måste det finnas mer pengar, efterlyser socialarbetarna.
– Stadsdelarna har ingen uppsökande verksamhet. Den personal vi har, räcker bara till handläggning. Vi har helt enkelt inte pengar, säger Eva Tullander.
För ett 30-tal särskilt våldsamma hemlösa är målet på sikt att skapa ett särskilt boende.
På längre sikt är dock ett flertal projekt nu igångsatta, som syftar till att staden ska återta större delen av härbärgena.
– De ska bli vad de borde vara – akuta insatser, inte permanenta lösningar, säger socialborgarrådet Margareta Olofsson (v).
Nyligen påbörjades ett samarbetsprojekt i vilket klientorganisationer som RFHL Riksförbundet för hjälp åt läkemedelsmissbrukare, och RSMH, Riksförbundet för social och mental hälsa, ska vara med och skapa ”riktiga” boendemiljöer med krav på drogfrihet, och möjlighet till arbete i klientorganisationernas second hand-butiker och lunchrestauranger.
– Klientorganisationerna ska få en roll, inte bara de traditionella kyrkliga organisationerna.
Några nya pengar tycks inte vara på väg. Till en början ges projektet två miljoner, men på längre sikt ska det vara självförsörjande. Vad man tjänar på jobben borde kunna räcka till mat och hyra, menar Olofsson.
