– I grunden handlar det ju om vad vi lever för. Att bara leva för sig själv och sin familj, blir oerhört torftigt.
Vi sitter under det vackra höga taket i sommarhuset. I rummet finns en stor affisch på Vysotskij (”Vi fick tag i den när de tömde rummet efter Jacob Dahlin på SVT”) och en enorm ståtlig kakelugn.
Här i Stockholms skärgård har Tomas Bolme vistats sedan barnsben. Han pekar över viken och visar var hans föräldrar hyrde, var han själv hyrde senare och var det var dans på bryggan varje lördag.
Tog studenten
I barndomshemmet var det socialdemokratiska värderingar. Men det var en tjänstemannafamilj, och politik talades det aldrig om.
– Jag hade liksom inte greppat problemen.
Det var sommaren 1969 som han vaknade politiskt. Han var med i en pjäs om Norrbottens järnverk. Ensemblen blev så småningom Fria Proteatern. Carsten Palmaer, Gunnar Ohrlander och flera andra ingick inklusive Tomas fru, Elisabeth Nordqvist.
För de yngre är Fria Pro kanske bäst känt för ”Balladen om Olsson” och tolkningarna av Valdimir Vysotskij.
– Att turnera med Vysotskij i Sovjet är bland det absolut största vi gjort. Det var 200 000 som följde kistan till graven när Vysotskij dött. På Tagankateatern i Moskva rördes inte hans loge på åtta år. Varje kväll ställde man in en flaska vodka, saltgurka och ett paket Marlboro. Och så kom vi dit och trodde att vi var något!
– Aldrig har jag varit så nervös inför en premiär.
Vysotskijs texter ogillades av myndigheterna. Sångerna spreds genom illegal kopiering av kassettband.
”Unga skiter i upphovsrätt”
Tomas Bolme har ägnat sig mycket åt frågan om upphovsrätt.
– När jag är ute bland studenter och pratar tror de jag kommer från Jurassic Park. Ungdomar skiter i det här med upphovsrätt. Jag jobbade med en tekniker som var runt 30 år. Han sa: ”Om jag sitter i Hägersten och hör en bra låt, ska jag då ta mig till stan, gå in på Åhléns och köpa en skiva för 130 spänn?” Det var en tankeställare.
– Stora artister klarar sig utan intäkterna från royaltys. Men de allra flesta är inte välbetalda.
– På ett sätt har skivbranschen och filmbranschen grävt sin egen grav. Att sälja en CD eller DVD för 180 spänn är på tok för dyrt, flera hundra gånger dyrare än den kostar att producera. Klart ungdomar skiter i att betala. Däremot kan många tänka sig att betala en tia för en låt.
Tintin förändrades
– När videoapparaterna kom tog man ju ut en blanktejpsavgift. Och fördelade den efter vad folk kunde tänkas spela in.
– Jag träffade Hergés änka. Hon är ganska glad över upphovsrätten.
– Jag har säkert tjänat en och en halv miljon på Tintin. Tintin har betalat mitt sommarställe.
Vi kommer in på den oundvikliga frågan: Är berättelserna om Tintin koloniala?
– Han förändrades genom åren. Tintin i Kongo är djupt rasistisk. Hergé var ju belgare. I första böckerna är alla skurkar tyskar så man kan anta att Hergé var antinazist. Det går inte riktigt att se att han är antikommunist. Inom gayrörelsen menar man att Tintin är gay.
Tomas Bolme har använt 30 år inom facket, och låtit en stor del av artisteriet handla om politik. När Medbestämmandelagen, MBL, kom var Bolme kritisk och menade att lagen var totalt tandlös.
– Det fanns ingenting som inte redan kunnat göras med en stark fackförening.
Men utan en stark fackförening då?
– Då kan du ändå inte få igenom något med MBL. Någon måste ju driva frågorna.
När han framförde åsikten i TCO:s styrelse, blev han utfryst.
– Det var lite kämpigt för mig. Olof Palme sa att detta var det största som hänt sedan den allmänna rösträtten.
Mangafigur och pepparkaksgubbe
Tomas Bolme har gett röst till mangafiguren Cobra och varit pepparkaksgubbe i tv:s julkalander. Kultur ska också vara skratt, menar han.
– Jag gillar Abba. Det är den största grupp vi har haft.
– Jag har gjort mycket som inte förändrar folks världsbild.
– Jag var på den judiska kyrkogården i Prag och såg tavlor som barn i Theresienstadt hade gjort. Det gjorde så fruktansvärt starkt intryck! Även fast jag sett filmer och läst om hur det var. Dessa barnteckningar gick inte att värja sig mot.
Vad menas egentligen med det slitna begreppet ”levande kultur”?
– Den levande kulturen är den enda du kan påverka själv som publik. En film och en bok är som den är.
– Men jag har inte som krav på kulturen att den ska göra folk till nya människor.
– Däremot är jag orolig för den unga generationens underhållning som är cynisk, svår och emot. Killinggänget och Hassan – de är ju emot allting. De är inte för något!
Du låter nästan lite mossig. Finns det ingen förklaring, om man kollar på 1990-talet, till att den unga humorn blev cynisk?
– Jo säkert. Men jag är väl lite mossig.
I april blev Tomas folkpensionär. Men han fortsätter att sjunga och agera. Klart att han tänker på åldern ibland.
– Man blir ju inte raskare.
Helst skulle han vilja ge sig ut på en agitationsturné.
– Jag älskar att agitera! Gärna i USA, om jag inte blir utkastad.
Personakt
Medverkade redan som 14-åring i filmen Mälarpirater.
En av de drivande i Fria Proteatern.
Gjorde Tintins röst när seriealbumen blev skivor.
Har spelat bland annat Hjalmar Branting i tv-serien August Strindberg – ett liv, medverkat i Hassel- och Wallanderfilmer, samt medverkat i Arn – Tempelriddaren.
Tidigare ordförande för Teaterförbundet samt i internationella skådespelarfederationen.
Var aktiv i KFML och är idag revisor för Fallujainsamlingen.
Fyllde 65 den 21 april i år.
