TEGUCIGALPA Den 27 oktober skickade den federala regeringen, under ledning av den avgående president Vicente Fox, tusentals poliser från de hatade antiterroriststyrkorna (Policía Federal Preventiva, PFP) till Oaxaca.
Bakom pansarvagnar intog poliserna kvarter efter kvarter och raserade barrikad efter barrikad. Vad som såg ut som en militär seger är i själva verket ett politiskt nederlag, såväl hos Fox’ regeringsparti PAN som hos PRI, det parti som styrde Mexiko under 70 år fram till år 2000.
Vad är utmärkande för den fem månader långa konflikten i staden med 600 000 invånare?
Lärarstrejk
Lärarfacket SNTE (Sindicato Nacional de Trabajadores de la Enseñanza), Latinamerikas största fackliga organisation med en miljon medlemmar, utgjorde tidigare en bokstavlig institution inom PRI (Partido Revolucionario Institucionalista). Men efter 1980, då Lokalavdelning nr. 22, med 70 000 lärare i deltstaten, frigjorde sig från PRI:s politiska inflytande och inledde en intern demokratisering, började samtidigt en årlig kraftmätning med delstatsguvernören med krav på bättre löne- och arbetsvillkor. Lärarna strejkade, demonstrerade och protesterade varje år under några veckor, innan kollektivavtalet skrevs under mellan de bägge parterna.
Samma sak ägde rum den 22 maj i år. Lärarna satte upp sina tält på torget i stan och väntade på att en överenskommelse skulle slutas. Men den nye guvernören från PRI, Ulises Ruiz, en advokat som försvarat delstatens reaktionära boskaps- och landägare på 1980-talet mot bondeorganisationernas krav på jord, hade redan beslutat att stoppa lärarnas krav som riskerade att ”smitta” av sig på andra folkgrupper.
Den 14 juni stormade PFP-styrkor torget och under de tre timmar som konfrontationen pågick skadades hundratals människor. Men polisinsatsen var illa planerad och tvingades till reträtt mot lärarna som kom att ockupera torget fram till den 27 oktober.
Solidaritet
Solidariteten med lärarna skapade APPO (Asamblea Popular de los Pueblos de Oaxaca), en bred politisk vänsterrörelse i Oaxaca. Successivt kom APPO i praktiken att kontrollera och styra stora delar av Oaxaca under de fem månaderna en parallell folkmakt existerade. Vid president- och parlamentsvalen den 2 juli vann vänstern nio av de elva platserna i representanthuset och lade beslag på de två valbara platserna i senaten. Presidentkandidaten Manuel Lopez Obrador vann lätt valet i denna tidigare PRI-dominerade stad.
Även om kravet sedan den 14 juni har varit att den despotiske delstatsguvernören Ulises Ruiz ska avskedas från sin post, har den politiska makten och strukturen som formerades under fem månader i Oaxaca fått politiska efterverkningar i övriga Mexiko.
Inte isolerat
Men Oaxaca är inte isolerat. Fusket i presidentvalet den 2 juli, där vänsterns Obrador berövades på valsegern, har orsakat en allvarlig konfrontation som polariserat Mexiko. I måndags installerades Obrador som Mexikos legitime president och leder nu en parallell regering som underkänner Calderons presidentmakt som formellt utses den 1 december.
Centralregeringen är skakad, PRI är skakat och kraftigt komprometterat efter händelserna i Oaxaca där de använde sig av paramilitära mördare. Den unge USA-reportern Brad Will som arbetade för det alternativa mediet Indymedia, sköts ihjäl av dessa paramilitärer vid en barrikad den 27 oktober då Fox beordrade de militära styrkorna att återta Oaxaca.
Det är detta perspektiv som gör den politiska framtiden i Mexiko oviss.
