För en dryg månad sedan skrev Jonas Thunberg på ledarplats i Flamman om Super-JAS-affären (Flamman nr 35/2012). Han tog också upp Vänsterpartiets försvarspolitik, bland annat efterlyste han vad den egentligen består i. Han tog där upp en del saker som han tycker vi i Vänsterpartiet kan lyfta. Mycket är bra men en del är saker som vi redan driver ifrån partiet.
Vi har nyligen lämnat in Vänsterpartiets förslag till statsbudget. Vi har också skrivit mängder med motioner som ska behandlas under riksdagsåret, några av dem på det försvarspolitiska området. Jag vill försöka beskriva vad Vänsterpartiet vill med sin försvarspolitik och hur vi tänker eftersom det efterlystes av Thunberg.
Vi välkomnar verkligen en försvarspolitisk debatt. Både i partiet och i den breda vänstern. Det är på många sätt ett okänt område även om det finns många åsikter. Även om det inte är prioriterat behöver vi vara tydliga med vad vi tycker, inom försvarspolitiken.
Vänsterpartiet gjorde en uppgörelse i den rödgröna koalitionen inför valet 2010, en kompromiss som jag menar idag inte är tillräcklig om vi ska formulera framtidens försvarspolitik. Vi behöver göra ett ”omtag” och hitta en egen gedigen linje.

Bakgrunden till hur det ser ut idag är att vi de senaste åren gått från territorialförsvar, till största delen byggt på allmän värnplikt, till ett insatsförsvar till stor del byggt på yrkessoldater (i retoriken kallad frivillighet…). Det är en utveckling som egentligen påbörjades på 1990-talet. Förändringen tog dock fart i och med regeringsskiftet 2006. Förändringen innebär att vi inte längre mönstrar och kallar in pojkar och flickor till värnpliktstjänstgöring utan rekryterar till yrkessoldater och kontraktsanställningar. Det sker mer eller mindre som till vilket yrke som helst. En ny situation i Sverige, som haft värnplikt i nästan 100 år.
Samtidigt finns också den uttalade målsättningen från regeringen att köpa vapen ”från hyllan”, alltså från andra än den svenska vapenindustrin också, i större omfattning. Man vill se vapenhandel som vilken marknad som helst där företag ska konkurrera om kunderna.
Båda dessa ändringar av verksamhetsinriktning syftar till att närma Sverige till den västliga militäralliansen Nato, enligt min mening. Man ska också se den hett omdiskuterade Jas-affären nyligen i det perspektivet också. Förutom att det är en onödig, och väldigt stor, kostnad för skattebetalarna så blir anpassningen till Nato en del av affären.

Vänsterpartiet vill ha det på ett annat sätt. I de motioner vi lämnat in till riksdagen föreslår vi, till delar, hur vi vill se ett försvar. Vänsterpartiet vill:
• Återinföra pliktlagen och mönstringen. Mönstringen ska omfatta alla ungdomar oavsett kön, etnicitet eller eventuella funktionshinder.
• Införa värnplikten på nytt. Inte på det sätt som var förut utan en moderniserad variant där man utbildar för tjänstgöring i Insatsorganisationen och möjlig rekrytering till Hemvärnet (HV)/Nationella skyddsstyrkorna och frivilligorganisationer. Vi vill tillsätta en utredning som ska ge förslag på hur det ska kunna se ut.
• Satsa mer på Hemvärnet(HV)/Nationella skyddsstyrkorna. Vi har i och med borttagandet av värnplikten förlorat mycket av folkförankringen av Försvaret. HV finns i hela landet, utgör alltså ett slags territorialförsvar, och engagerar många medborgare. Dessutom har HV en mycket viktig uppgift i att stödja det civila samhället i händelse av kriser och katastrofer till exempel översvämningar.
• Inte satsa stora pengar på dyra vapensystem som vi inte behöver. Jas är det senaste exemplet. Anpassa materialinköp till svenska behov och se till, i möjligaste mån, att vi kan producera våra vapen själva.
Ett par saker till finns med i tankarna men de behöver utredas mer och diskuteras för att vi ska hitta rätt linje. Till exempel:
• Utred och inför civilplikt. Hur den ska utformas behöver utredas för att anpassas till de behov samhället står inför i framtiden. Men det kan röra sig om sjukvårdsutbildning och katastrofhantering till exempel.
• Satsa mer på de frivilliga försvarsorganisationerna. De har en folkförankring som vi måste ta tillvara. De utför viktiga uppgifter, ofta till en låg kostnad. Exempel på sådana organisationer är Svenska Lottakåren och Civilförsvarsförbundet.

Försvarspolitiken angår oss alla, därför välkomnar jag en försvarspolitisk och säkerhetspolitisk debatt. Jag vet att det finns många som tycker den här frågan är för undanskymd. Vi har både pacifister och de som är övertygade om att vi ska ha ett militärt försvar i våra led. Alla är välkomna att delta i debatten. Vänsterpartiet har behov av att utveckla vår politik på det här området. Inte minst idag när regeringen driver allt i fel riktning och vi står inför stora framtida problem inom detta politikområde!