För länge sedan när jag bodde på Pellerins Margarinfabrik i Olskroken i Göteborg hände det sig en söndag att mina föräldrar klädde upp sig och sa till oss barn: ”Vi ska gå och rösta!”
Vi visste inte vad det innebar, men vi förstod att det var något högtidligt eftersom mamma och pappa var så finklädda. Vi var också övertygade om att något som kräver finkläder också skulle ta lång tid. Men där bedrog vi oss, föräldrarna var tillbaka efter en kort stund och avslöjade oss barn med fingrarna – bokstavligen talat – i syltburken.
Om några månader går folket i Sverige till val. Jag undrar om det finns någon som ser en anledning att klä upp sig den 9 september?
Det som kallas valrörelse har nu börjat. Partierna har presenterat sina valbudgetar. Det är fem miljarder hit och fem miljarder dit och det är inte utan att jag undrar i vilken madrass pengarna ligger mellan valen. Partierna försöker att bräcka varandra med ekonomiska satsningar och det blir en kapplöpning om vem som satsar mest på att stärka våra gränser och skydda dem som är medborgare och bor innanför gränserna. Socialdemokraternas partiledare slår sig för bröstet och säger att det är viktigt att det är just han som lagt om migrationspolitiken så att färre kommer hit. Hur är det nu den där låten går – Upp trälar uti alla stater, snart skall uppbrottets timma slå? Jag ger mig den på att Löfven sjöng med i den häromdagen utan att tänka på innehållet!
När de allra flesta partier på båda blocksidorna rusar mot populismens högerkant släpper man samtidigt greppet om sina värderingar. Socialdemokraterna menar i sitt partiprogram att de mänskliga rättigheterna är universella, odelbara och individuella. Därför måste Sverige stå upp för de mänskliga rättigheterna varhelst i världen de inte efterlevs. Oops! Vem ska stå upp för de mänskliga rättigheterna när de inte efterlevs i Sverige? Eller som Tikkanen en gång sa: ”Det är viktigt med mänskliga rättigheter, men vi måste noga överväga vem vi betraktar som människa.”
Oops! Vem ska stå upp för de mänskliga rättigheterna när de inte efterlevs i Sverige?
Moderaterna är inte sämre. I deras partiprogram läser jag ”Vår politik utgår från allas lika värde och rätt till frihet.” Hur ska jag – om jag nu skulle komma på tanken att ge min röst till högerpopulisterna – få ihop det med att Ulf Kristersson vill deportera afghanska ungdomar till ett ställe som UD avråder svenskar att åka till på grund av säkerhetsläget? Om vi inte anser att afghanska barn har lika värde som svenska barn luktar det rasism i mina näsborrar. På femtiotalet mätte vi pannben och skallar. I dag mäter vi knäleder och visdomständer.
Jag läser i en tidning att Jan Björklund från Liberalerna är bestämd. Han kommer inte att ge SD makt. Han inser tydligen inte att det är precis det han gör när han röstar med SD i frågan om begränsningarna i asylrätten och frågan om niotusen ensamkommande ungdomarnas möjligheter att få stanna i Sverige i drygt ett år till.
Min grannfru, Maria, menar att det inte spelar någon roll vilket parti hon röstar på. De pratar om överenskommelser som ska hålla över blockgränser och val, säger hon. Titta på pensionssystemet, det spelar ingen roll vilket parti jag röstar på eftersom de flesta partierna är överens om att de ska ge sådana som jag dålig pension, fortsätter hon.
Jag inser plötsligt att vi som kräver amnesti för de ensamkommande ungdomarna är tokstollar. Det går inte heller att kräva ett förstatligande av bankerna, det är faktiskt inte rimligt! Helstopp för vinster i välfärden – tror inte det skulle glädja finansvalparna och kvartalskapitalisterna!
Vem i hela friden är det som har rivit barrikaderna? Var så vänlig och bygg upp dem igen! Jag vill dit och slåss! Och då tänker jag inte vara finklädd!
