Vänstern har alltför länge blundat för Rysslands stormaktsambitioner. Det är dags att göra upp med det prosovjetiska arvet, menar insändarskribenten.
I fråga om Putins Ryssland är vänstern generande ambivalent. Vänsterdebattörers förståelse för ryska ”säkerhetspolitiska” intressen, som i själva verket är revanschistiska och imperialistiska, bottnar i en förblindande avsky mot USA och Nato. Efter invasionen av Ukraina framstår den av Moskva orkestrerade propagandan om ”inringning av Ryssland” och aggression från ”västsidan” som naken lögn.
Till spridandet av lögnen bidrar Göran Therborns vettlösa debattartikel i Aftonbladet den 23 februari. Av Therborn framställs Nato som en i sammanhanget betydligt värre kålsupare än Ryssland, Ukrainas folkvalda regering som USA-marionett och den pro-ukrainska opinionen i väst som vilseledd av oansvariga eliter. Bevis för denna till analys förklädda konspirationsteori lyser förstås med sin frånvaro.
De sanktioner mot Putinregimen som sattes in efter den ryska annekteringen av Krim 2014, och nu förstärks, beskrivs försåtligt av Therborn som ekonomisk krigföring mot det ryska folket. Ett eko av vad Putin själv påstår.
Att Rysslands grannstater funnit det klokt att ansluta sig till Nato är inte svårt att förstå. Ett fredligt Ryssland har inget att frukta av Nato.
På Facebook får Therborns artikel hundratals gilla-markeringar. Hur tänker dessa människor? Det går inte att både ursäkta och fördöma Rysslands angreppskrig.
Det hedrar Jonas Sjöstedt att han markerade mot Vänsterpartiets nej till militärt bistånd till Ukraina. Detta torde ha medverkat till att partiet förra tisdagen gjorde en helomvändning.
Men (v)elandet fortsätter. Dagen därpå avstod man från att rösta för en resolution i EU-parlamentet som fördömer Rysslands brottsliga agerande med den usla motiveringen att ”tyvärr ställer sig resolutionen också fullständigt bakom en europeisk säkerhetsordning där Nato är det enda alternativet… det är inte en acceptabel ståndpunkt”.
Det är ingen överdrift att säga att Vänsterpartiet genom Ukrainakriget ställts inför ett vägval. Äldre medlemmar med en bindning till kalla krigets världsbild och yngre medlemmar och sympatisörer med pacifistisk övertygelse förenas i vurm för antivästlig retorik och reflexmässig antiamerikanism. Partiets demokratiska trovärdighet solkas av sympatier för vänsternationalistiska totalitära länder och partier. Gör upp med detta arv nu.
Leve det fria Ukraina!
Christian Hårleman är miljöpartist och medförfattare till ”Utanför systemet – vänstern i Sverige 1968–78” (1978)
