Dagens Nyheters kultursida är ensam bland tidningsjättarna om att genuint intressera sig för klimatkrisen, och det ska applåderas. Senast publicerade DN Kultur en essä av Zadie Smith, ”En sorgesång till min framtida dotterdotter” (7/4, 2014). Tyvärr en text som inte speglade att Zadie Smith är en av vår tids mest uppskattade författare och ofta nämns som en framstående essäist. Hennes text var en prickkarta över klimatångestens plattityder och navelskådande nyvakenhet. Alltså ganska långt ifrån där vi borde befinna oss.
Men med det sagt så är DN Kultur ljuset i kultursidesmörkret. Trots att det inte är någon enveten, ständig kampanj vi pratar om. Snarare spridda duggregn i en i övrigt torrlagd medieöken. Att jag creddar DN säger alltså mer om ointresset från annat håll.

Mest förvånande, och sorgligt, är det att Aftonbladet Kultur, som annars är en ansvarstagande kultursida även när det gäller obekväma frågor, närmast programmatiskt ignorerar klimatkrisen. Varför? Konfliktlinjerna är tydliga. Det är fattiga mot rika, Nord mot Syd, medborgare mot näringslivet. Det handlar om makt. Det handlar om kapitalismen. Men ändå: Tystnad på Sveriges största och mest viktiga vänster(kultur)sida. Till och med Aftonbladets ledarsida är mer på hugget. Det är som att se ett parti övertrumfa sitt ungdomsförbund i radikalitet.
Problemet tycks vara den marxistiskt influerade vänsterns ryggradsreflexer mot borgerlig individualism. ”Medelklassig konsumtionskritik!” heter det när klimatet hamnar på dagordningen och sedan tar tystnaden vid.
I andra politiska frågor – från Palestina till pigavdrag, från finanskris till feministisk porr – lägger vänsterskribenter energi på att bena ut det borgerliga i problemformuleringarna och sedan anta andra positioner. Men när det kommer till klimatfrågan köper man den borgerliga vinkeln, och avfärdar sedan frågan – med argumentet att den är höger.

Två av världens största oljebolag, Exxon och Shell, konstaterar i skiftande grad av klarspråk att klimatmålen sannolikt inte kommer att nås, att fyra graders temperaturökning är att vänta. Goda nyheter, tycker de, för då kommer deras oljetillgångar inte förlora i värde. Det är bara att bränna på trots att det gör situationen ännu värre. Så resonerar finanskapitalet.
Klassfienderna, för att prata ett språk som marxister begriper, är också livets fiender. Det borde väcka vänsterns vrede. Det borde få annars så glödande vänsterpennor att glöda ännu hetare.