Hej alla centerpartister!
För några veckor sedan skrev jag ett öppet brev till er där jag bjöd in till samarbete för att städa undan efter denna katastrofala Tidö-regering. Jag blev lite besviken när jag, trots att jag kontaktade er på flera olika vägar, bara fick ett enda svar av en enskild person: ”Jag backar partiledningen”. Inga argument, inga samtal, inga diskussioner. Ingenting.
Men vet ni vad? Trots allt så gillar jag ändå er.
Jag förstår att ni inte vill uttala er medan förhandlingar pågår. Jag förstår att ni som borgerligt parti ser oss i Vänsterpartiet som pesten själv i många frågor. Och tack detsamma, ärligt talat. Men hur oense vi än är i vissa frågor så är vi rasande överens i andra. CUF:s kampanj med tomma studentflak var ett av valrörelsens starkaste debattinlägg, och jag är så glad att vi kunnat enas om att stoppa Tidö-regeringens inhumana och rättsvidriga tonårsutvisningar. Utan er kamp, med ert ensamma medmänskliga borgerliga perspektiv, hade det kanske inte varit möjligt.
Vi kan stärka varandra i dessa frågor. Sedan kompromissar vi om annat.
Så döm av min förvåning när Elisabeth Thand Ringqvist i förra veckan öppnade dörren för att sitta i regering tillsammans med samma Tidögäng som har bedrivit den politik ni varit i opposition mot, och till råga på allt med stöd av Sverigedemokraternas mandat.
Det var svårt att ta in och jag började undra om jag helt missbedömt er.
För vi pratar om Sverigedemokraterna här. Det parti vars trollfabrik kallade Annie Lööf för landsförrädare och hetsade mot henne i åratal. Samma parti vars trollsidor och svans har bidragit till det hat och hot som fick Anna-Karin Hatt att avgå. Det parti som alltmer har låtit masken falla under fyra år med Tidö och som nu har haft en öppen debatt om partiets rasism ska vara etnonationalistisk eller kulturnationalistisk. Partiet som har haft åtskilliga skandaler om sexuella övergrepp och vars ungdomsförbund är ännu värre.
Som under hela sin existens har hetsat mot muslimer och invandrare och under Tidö även satt det i politisk praktik, utan motstånd från vare sig Moderaterna, Kristdemokraterna eller Liberalerna. Man behöver inte ens gå in på partiets nazistiska historia för att tycka det är helt oacceptabelt att samarbeta med dem.
Det är glädjande att se att ni nu har valt bort det alternativet. Men att ni ens öppnade dörren på glänt, och att ni ännu inte har stängt den helt, är djupt oroande.
Vad är det som är så farligt med att sitta tillsammans med oss i en majoritetsregering? Vill ni inte samarbeta med oss för att ta krafttag för miljö och klimat, satsa på landsbygden, föra en human migrationspolitik, en stark antirasistisk politik, en progressiv hbtqi-politik, ge bättre villkor för småföretagare, föra en stark politik för personlig integritet och stärka en demokrati som inte splittrar människor och göder hat?
Vi kan stärka varandra i dessa frågor. Sedan kompromissar vi om annat. Ingen av oss kommer att bli helt nöjd, men vi kommer att vara stolta.
Kom igen nu, vi ser vinden vända över hela världen. Låt oss inspireras av USA och bli en del av det tillsammans! Vi kan bygga något riktigt, riktigt bra!